Ofullständigt om vårdköer för de sjukaste patienterna

Det finns en återkommande beskrivning av vårdköerna som går ut på att de visserligen totalt sett har kortats, men att det då handlar om de friskare, enklare patienterna. Köerna för de svårast sjuka – de som måste behandlas på de stora sjukhusen – har däremot inte kortats.

Senast i går i Dagens Nyheter beskrevs att kökortningarna bara lyckats för mindre sjuka patienter:

DN:s kartläggning av köerna visar att de har minskat något, men med den viktiga detaljen att de sjukaste patienterna får vänta längst.

Det här krockar med hälso- och sjukvårdslagen som säger att den med störst behov ska få vård först.

De som hamnar sist i kön är ofta äldre människor med underliggande sjukdom, som behöver opereras på sjukhus och är i behov av en vårdplats.

Ojämlik vård, både mellan patientgrupper och över landet, är ett stort och erkänt problem i Sverige.

NMI:s källor intygar att det här stämmer: det är idag framför allt enklare patienter som slussas vidare för operation, ofta i privat driven sjukvård. Men det beror först och främst på de avtal som finns mellan regioner och privata vårdgivare. Avtalen gäller inte vård av mer komplexa patientgrupper trots att de privata sjukvårdsföretagen i flera fall har såväl kapacitet som kompetens att behandla svårare patienter.

Det som inte beskrevs i Dagens Nyheter och som NMI inte heller hittar i de andra stora nyhetsmedierna är att den här problematiken till stor del skulle kunna lösas med bättre avtal med privata vårdgivare.

För två veckor sedan skrev företrädare för Svensk ortopedisk förening i Dagens Medicin att utvecklade avtal skulle kunna förbättra möjligheterna att erbjuda god och jämlik vård inom rimlig tid för alla patienter.

I våras skrev företrädare för de privata sjukvårdsföretagen Aleris och Capio i Sydsvenskan:

”Aleris och Capio bedriver vård på uppdrag av Region Skåne. Bolagen tar emot patienter som regionen remitterar till dem, enligt de avtal och medicinska regler som gäller. Det är alltså inte bolagen själva som väljer ut patienter utifrån lönsamhet, utan det är patienternas medicinska behov och regionens prioriteringar som styr.

…

När det ändå uppstår diskussioner om varför kliniker utanför akutsjukhusen inte tar fler komplexa patienter, handlar det ofta om uppdragets utformning. I många fall ingår det inte i avtalen, eller så har bolagen inte fått frågan, trots att de kan ha både kapacitet, teknisk utrustning och mycket erfaren personal.”

Men den här upphandlingsaspekten på vårdköerna saknas i princip alltid när frågan beskrivs i de stora nyhetsmedierna, har NMI tidigare visat.