TT:s rapportering fokuserade på frågan om förstatligande.
Mediernas rapportering om vården fortsätter att vara intensiv. Den är ofta problemorienterad, det ligger i journalistikens natur. Men vilka problem och lösningar får störst utrymme? Och vilka perspektiv hamnar i bakgrunden?
NMI undersökte vilka av vårdens utmaningar och problem som Sveriges Radio intresserat sig för de senaste veckorna. Det har handlat exempelvis om:
– Läkare varnar för de negativa konsekvenserna av att införa nya vårdval
– Ersättningsmodellen till digitala vårdföretag är problematiskt och behöver ändras
– Partierna är oense om hur statsbidragen för att korta vårdköer ska användas
– Sveriges Radio redovisar hur riksdagspartierna vill korta vårdköerna
– Patienter berättar om långa väntetider och konsekvenserna av att få vänta på vård.
– Regionernas ekonomi, personalbrist och brist på vårdplatser återkommer som förklaringar till varför köerna består.
En hel del handlar alltså om vårdköer.
En statlig utredning som tillsattes för en dryg månad sedan ska fokusera på ett helt annat problem relaterat till vårdköer: vårdköerna i regionerna kan vara långa trots att det finns ledig kapacitet, både i andra regioner och i den privata vården. Hur kan det komma sig och vad kan göras för att utnyttja kapaciteten bättre? Regeringen vill utreda om köer kan kortas genom att bättre utnyttja vårdkapacitet som redan finns hos privata vårdgivare.
Det här problemet har dock inte fått någon större belysning, vare sig sedan utredningen presenterades eller tidigare. TT skrev en text om den nya statliga utredningen och fokuserade på argumenten för ett ökat statligt ansvar, snarare än köerna. Någon mer djuplodande undersökning av den outnyttjade kapaciteten har de stora medierna inte gjort vad NMI kan se.
NMI har tidigare beskrivit hur vårdföretaget Capio erbjudit regionerna vårdkapacitet för att korta köer, men att intresset varit minimalt.
Det verkar vara kaos i ögonsjukvården i Stockholm nu. Jag skulle beställa tid hos den ortoptist som bedömt min skelning, men han hade slutat och kliniken skulle lägga ner i september. Skulle möjligen komma tillbaka somj helprivat efter årsskiftet. Optikern hade valt att pensionera sig. Överhuvudtaget svårt att få en tid, jag fick en ortoptisttid sista dagen kliniken skulle hålla öppet, optiker får jag leta reda på en ny efter bästa förmåga i detta kaos. Hur ska Aida Hadcialic lyckas etablera som det sägs fem nya stora centrala vårdinrättningar för ögonsjukdomar till mitten av september, när jag har en känsla av att de privata och kompetenta ögonvårdsinrättningarna måste stnga och ögonläkare tvingas lägga ner sin verksamhet. Samhället tar tillbaka kontrollen, men inte från de privata ögonläkarna utan från oss patienter. Jag är djupt orolig för vad som väntar mig i framtiden.