Vinster i vårdföretag kan vara på tur för medialt intresse

Efter flera år av medialt intresse för vinster i skolföretag kanske det är tur för vårdföretagens vinster att komma i strålkastarljuset, skriver Mats Olin.

 

Under många år har journalister riktat sina kritiska blickar mot friskolorna. Hundratals inslag och artiklar har publicerats under mer än ett decennium som problematiserar friskolor utifrån många olika aspekter. Inte minst röster som principiellt ifrågasätter vinster i skolföretag har varit vanliga. Men de nöjda eleverna och lärarna och de goda kunskapsresultaten har varit mer eller mindre bortglömda i nyhetsrapporteringen. Hundratusentals elever, föräldrar och lärare i fristående skolor har rimligtvis inte känt igen sig.

Sett i backspegeln är det i det närmaste en kampanj som pågått. Man måste väga in mediebilden för att förstå varför de politiska förslagen om att begränsa och stoppa vinster i friskolor har lagts fram.

Man måste också väga in hur rapporteringen sett ut när man diskuterar varför medier av allmänheten uppfattas som partisk och politiskt vinklad.

Nu publicerar medierna inte längre lika mycket friskolekritiskt. Intresset har falnat. I valrörelsen har frågan varit i det närmaste bortglömd.

Kanske är det nu tid för vinster i den privata vården och omsorgen att komma i rampljuset och som kommer att granskas och ifrågasättas allt hårdare i nyhetsmedier.  Så är det inte ännu. Det finns nästan ingen nyhetsrapportering som innehåller principiella ifrågasättanden av vinster i vårdföretag. Det kan man tycka är lite märkligt eftersom det inte finns någon större principiell skillnad mellan vinster i skolföretag respektive vårdföretag.

Däremot finns det gott om rapportering som problematiserar de privata vårdföretagen ur andra aspekter än att de är vinstdrivande. Att de är ”privata” beskrivs som ett grundläggande problem. Några exempel på hur det kan se ut i  nyhetsrapporteringen:

Privata vårdföretag leder till överkonsumtion av vård. Privata omsorgsföretag fuskar. Det vårdval som den privata vården möjliggör skapar ojämlikhet. Privat driven vård är sämre och ibland undermålig. Privata vårdförsäkringar avlastar inte den offentliga vården utan skapar snarare ökad belastning. Med mera. Det finns undantag, men detta är den huvudsakliga mediebilden av företeelsen ”privata vårdföretag”.

Exempelvis rapporterade Dagens Nyheter i början av september att vård på barn som utförts av privata vårdgivare har sämre kvalitet: ”30 barn opererades privat – fick allvarliga blödningar”, skrev Dagens Nyheter. DN-journalisten Anna Gustafsson berättar att vänsterledningen i Region Stockholm vill ta tillbaka den här vården i egen regi:

”S, MP och V har tyckt att förändringen i vårdvalet måste göras av patientsäkerhetsskäl för att man riskerar att barn far illa, och till och med dör.”, skrev Dagens Nyheter.

Bilden av kvalitetsbristen är missvisande kunde NMI visa: nivån på komplikationer i den privata vården är på samma nivå eller bättre än vad som gäller i hela riket och på Karolinska Universitetssjukhuset.

Men de eventuella vinsterna i de aktuella vårdföretagen problematiseras inte i DN-artikeln. Det hade de sannolikt gjort om den påstådda kvalitetsbristen gällt skolföretag.

Politiska beslut som begränsar och stoppar privata vårdföretag, med alla negativa konsekvenser som det medför för patienter och medarbetare, blir inte särskilt hårt granskade av journalistiken.

Det tydligaste exemplet är den minimala bevakningen hur vänsterstyret i Region Stockholm ”tagit tillbaka kontrollen” över vården och gjort sig av med en rad privata vårdgivare – i de flesta fall vinstdrivande – för att i stället driva vård i egen regi. Det har ökat vårdköerna, men journalistiken har inte gått till botten med frågan.

Att det i journalistiken finns ett grundläggande ointresse för och till och med skepsis mot den vinstskapande företagsamhetens värde för samhället har NMI visat många gånger. Inte ens borgerliga ledarsidor innehåller mer än undantagsvis texter som belyser vinsternas betydelse. Mot den bakgrunden är det naturligt att journalistikens sökarljus går vidare till någon ny bransch efter friskolorna.

Många privata vård- och omsorgsföretag går likt friskoleföretag med vinst, men det har ännu inte rönt medialt intresse. Det är möjligen bara en tidsfråga innan det sker. Socialdemokraterna har i valrörelsen argumenterat för att ”motverka vinstjakten” i vården, utan att ännu bli lika konkreta som när det handlat om friskoleföretagen.

Det finns all anledning att följa hur medier väljer att fortsättningsvis bevaka ”vinster i vården”.

 

Mats Olin



Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *