Expressen försvarar fälld publicering

I ett nyligen avgjort fall menar Medieombudsmannen (tidigare Pressombudsmannen) och Medieetiska nämnden (tidigare Pressens opinionsnämnds) att det inte spelat någon roll om uppgifterna fått bemötas, de är så nedsättande att de inte borde publicerats alls. Expressens Karin Olsson försvarar trots det publiceringen och menar att den är en näst intill litterär skildring av en subjektiv upplevelse vilket platsar i en kulturdebatt.

– Det fanns inte tillräckligt många konkreta aspekter att ta på för att överväga en nyhetsartikel men hon kände sig nedbruten, säger Karin Olsson i en intervju med Näringslivets medieinstitut.

Förra året publicerade Expressens kultursidor en text där journalisten och författaren Lawen Mohtadi anklagade Gellert Tamas, också han journalist och författare, för att ha kränkt och förminskat henne under ett flerårigt filmprojekt. Tamas anmälde publiceringen till Medieombudsmannen och fick rätt i Mediernas etiknämnd med motiveringen att Expressen publicerade nedsättande uppgifter om Tamas vilket inte kunde anses som pressetiskt försvarbart.

Samma dag (14/5-2020) som Expressen fälldes i nämnden publicerade tidningen en text av Karin Olsson, stf ansvarig utgivare och kulturchef på Expressen. Hon försvarar där det tidigare publiceringsbeslutet och beklagar samtidigt nämndens bedömning.

Vi ringer Karin Olsson för att höra varför hon valde att försvara Mohtadis text trots fällningen.

Olsson inleder med att berätta att det på Expressen har varit en mångårig tradition att ge utrymme till och att kommentera Mediernas etiknämnds fällningar som berör Expressen. En tradition som Thomas Mattsson tog initiativ till och som enligt Olsson har uppskattats av bland annat Pressombudsmannen. En stafettpinne som Olsson nu tillfälligt tagit över då Mattsson slutat som ansvarig utgivare och då fällningen berör en publicering som hon var delaktig i.

I sin kommentar till fällningen skrev Olsson ”Hade jag velat publicera Lawen Mohtadis essä, även om jag visste att den skulle bli fälld av Mediernas etiknämnd? Svaret är ja. Innebär detta att det medieetiska systemet inte fungerar eller är verkningslöst? Nej, verkligen inte. Mohtadis text kommer att tydligt märkas med fällningen, som i god ordning också publiceras i tidningen. Gellert Tamas har fått sin upprättelse.”

Innebär detta att du hade publicerat texten även om du visste att den skulle fällas i nämnden?

– Jag tar upp diskussionen vi hade om varför vi gjorde publiceringen. Sedan skriver jag att om alla förutsättningar var likadana så skulle jag fortfarande tycka att det var ett rimligt beslut att publicera. Däremot är det i de allra flesta fall den ansvarige utgivaren som tar beslutet, jag är ställföreträdande ansvarig utgivare. Men jag tyckte då och jag tycker fortfarande att det fanns väldigt många goda skäl att publicera texten som den såg ut.

Du skriver även att du tycker att det är olyckligt att nämnden ansåg att publiceringen skulle fällas.

– Ja, jag beklagar nämndens beslut eftersom jag inte ser att Expressen har gjort fel. Men vi respekterar Mediernas etiknämnds beslut.

Förra våren intervjuade Karin Olsson Pressombudsmannen Ola Sigvardsson om fallet Benny Fredriksson. Sigvardsson förklarade då att journalistiken brustit i och med att det inte fanns tillräcklig täckning för de påståenden som riktades mot Benny Fredriksson, samt att det förekom svepande formuleringar som var svåra att försvara sig mot. Sigvardsson sade bland annat att vissa redaktioner därmed valde att lägga ner sina journalistiska redskap.

Är det inte just det som ni gjort er skyldiga till med denna publicering?

– Jag skulle säga att det är precis tvärt om. Här går Lawen Mohtadi ut med namn och säger precis vad hon har upplevt. Det är väldigt lätt för honom att försvara sig mot det. Det finns inga anonyma anklagelser som är svåra att försvara sig mot. Skillnaden är även att Benny Fredriksson anklagades för att göra olagliga saker och väldigt allvarliga saker om sexuella övergrepp och andra väldigt grova saker. Lawen Mohtadi anklagar Gellert Tamas för att vara oschysst i en konstnärlig process.

Är du säker på att handlingarna som Tamas beskylldes för inte kan anses som brottsliga?

– Vår bedömning var att Lawen Mohtadis anklagelser inte ens var i närheten av något brottsligt.

I beslutet om fallet Benny Fredriksson radar Pressombudsmannen upp beskyllningar i Aftonbladets publiceringar som han beskriver som särskilt problematiska, beskyllningar på Benny Fredrikssons person och ledarskap som ett ”Skräckvälde” en ”Oberäknelig diktator” eller ”Han höjer upp individer ena dagen, sänker ned den andra och njuter av det”. Detta kan jämföras med Expressens publicering av Mohtadis text där Tamas beskrivs i ordalag som: ”Han osynliggör mig, förminskar mig, skrattar åt mina förslag, blir aggressiv när jag säger bra saker som hjälper arbetet framåt. Han kallar mig ingenting.”

Har ni på något sätt kontrollerat uppgifterna som ni lät publicera?

– Vi har gjort en bedömning av Lawen Mohtadis trovärdighet och gjort en bedömning av hennes text.

Mårten Schultz, professor i civilrätt, skriver i SvD dagen efter Olssons text. Schultz ifrågasätter Olssons resonemang om att Tamas fått sin upprättelse i och med att Expressen fälls i Mediernas etiknämnd och att Expressen då publicerat beslutet, men att Olsson samtidigt försvarar publiceringen. Schultz skriver att ett sådant förhållningssätt till nämndens beslut gör systemet verkningslöst.

Kan du förstå vad Schultz menar?

– Jag håller inte med. Många medier publicerar fällningar oläsligt, långt bak i tidningen utan bilder. Expressen har under lång tid gjort tvärt om, vi ger stort utrymme för fällningar och klander. Vi uppmärksammar debatten själva och bjuder därmed in till ett samtal om medieetik. Jag har själv ställt upp på intervjuer till alla som hört av sig för att förklara Expressens bevekelsegrunder till att publicera och hur vi ser på beslutet.

Olsson medger samtidigt att det finns en asymmetri som är svår att komma åt och som handlar om att den initiala publiceringen ofta får många gånger större spridning än vad publiceringen om fällningen får, inte minst då det dröjer månader mellan det att ett ärende anmäls till dess att ett beslut fattas i nämnden. Samtidigt understryker Olsson att Expressen gör sitt bästa för att besluten om fällning ska nå en större publik.

Mårten Schultz föreslog att det skulle utgå ett skadestånd till den som får en publicering fälld i Mediernas etiknämnd, vad tycker du om det?

– Jag tror inte att upprättelsen ligger i pengar, men det här är något som huvudmännen för Medieombudsmannen får ta ställning till. Jag personligen tror inte att det är rätt väg att gå.

Vid flera tillfällen under vår intervju återkommer Karin Olsson till att Mohtadis text måste ses i ljuset av kulturdebattens kontext. Att texten är att betrakta som en litterär skildring av en subjektiv upplevelse som inte gör anspråk att bära på den objektiva sanningen. Men att texten är ett viktigt inslag i ett större sammanhang i sin skildring av en sårig konstnärlig process och att texten därmed hör hemma på en kultursida. Olsson poängterar även att Tamas, samma dag som Mohtadis text publicerades, erbjöds ett stort utrymme i tidningen för att bemöta kritiken, men avstod.

– Det som skiljer kultursidor från nyhetssidor är dels den att man inte behöver låta alla komma till tals samtidigt utan att det på kultursidor sker i uppföljande publiceringar. Frågan är då hur en sådan text skulle se ut på nyhetsplats. Skulle man då ringa Tamas och fråga om han osynliggjort Mohtadi? Tja, det är ett ganska svagt case för en nyhetsartikel.

Var går din gräns av vad man får publicera på en kultursida?

– Det är väldigt svårt att säga. Men en sak handlar om brottslighet eller formell överträdelse av något slag. Där anser jag att man måste fundera om det krävs ett samtidigt bemötande eller om det i stället ska publiceras på nyhetsplats.

Vad tar du med dig för lärdom från fällningen?

– Den bekräftar nog bilden att Medieombudsmannen och Expressen ser olika på hur högt i tak man kan ha på offentliga personer och hur mycket man ska tåla. Det får vi ta till oss och reflektera över. Vi har regelbundet möten med våra viktigaste chefer och redaktörer för att vi ska vara uppdaterade på vad nämnden tycker i olika frågor och för att få en känsla av var de pressetiska gränserna går.