Granskningsnämnden: “rimmar väldigt illa med vår yttrandefrihetstradition”

Granskningsnämnden används ofta av public service-bolagens företrädare som ett slagträ i debatten om deras opartiskhet. Senast på ett seminarium den 23 september om just opartisk politisk journalistik sade Cilla Benkö, vd på Sveriges Radio, att

– Då är det viktigt att komma ihåg att Sveriges Radio inte har fällts en enda gång under hela förra sändningstillståndsperioden och inte heller under nuvarande sändningstillståndsperiod för att vi inte klarar opartiskheten i vår politiska rapportering. Alltså noll gånger på åtta år. Viktigt att komma ihåg när man diskuterar Sveriges Radio. 

Vill man argumentera för att public service är opartiskt så måste man skaffa ett bättre argument än att bara hänvisa till att man inte har fällts i granskningsnämnden. 

Men kan beslut i granskningsnämnden verkligen betraktas som ett facit för opartiskhet? Det menade rapportförfattare Blanche Sande att de inte kan. 

– Det framgår rätt tydligt när man går igenom granskningsnämndens beslut att granskningsnämnden inte fungerar som en garant mot opartiskhet, utan det finns möjligheter för partisk journalistik att slinka igenom maskorna i nätet. Vill man argumentera för att public service är opartiskt så måste man skaffa ett bättre argument än att bara hänvisa till att man inte har fällts i granskningsnämnden. 

Journalisten och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke ansåg att det behövs mer granskning av konkreta inslag journalistik från forskare och icke-statliga organisationer, inte bara av public service utan av all journalistisk verksamhet. Samtidigt ville han att staten, genom granskningsnämnden, ska upphöra med granskning av innehåll i journalistik. 

– Det här med vad som är sanning och vad som är saklighet, och partiskt respektive opartiskt, det lämpar sig inte för en statlig myndighet att slå fast. Hela tanken med vad som är granskningsnämnden är fel i grunden och rimmar väldigt illa med vår yttrandefrihetstradition som vi har här i Sverige, där vi håller isär den statliga tillsynen från medierna. 

I panelen fanns även Ulf Dernevik, politiskt sakkunnig hos kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP). Dernevik framhöll problematiken med att nämnden inte kan granska publiceringar på webben, men understryker att det pågår ett arbete för att möjliggöra detta som skulle leda till ett kraftigt utökat mandat. 

– Jag tror inte att det är en önskad ordning att granskningsnämnden kraftigt byggs ut så att vi får någon sorts nya överlagrande granskande strukturer för vad public service håller på med eller nya överrockar för public service verksamhet. Det är ganska uppenbart ur mitt perspektiv att det skulle inverka menligt på public service självständighet också. 

I rapporten Vad granskar granskningsnämnden? anför Blanche Sande att nämndens uppdrag är något tvetydigt formulerat i Förordningen med instruktion för Myndigheten för press, radio och tv (SFS 2020:879), men hur uppdraget bör tolkas ville Dernevik inte ge sin synpunkt på. 

Angelika Bengtsson, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och ledamot av kulturutskottet, anser att granskningsnämndens uppdrag behöver breddas och omfattas av ett tydligare direktiv. Bengtsson ansåg att det finns ett demokratiskt underskott i granskningsnämndens arbete eftersom att majoriteten av alla anmälningar inte granskas alls av nämnden. 

– Dels så vill se en översyn på systemet, vi vill tillsätta en ny public service-utredning och titta på de områden som de tidigare utredningarna inte har tittat på, det är ett första steg. 

Angelika Bengtsson ville även se en mer omfattande granskning av public service saklighet som genomförs av forskare, något som skulle innebära en ett betydligt mer omfattande uppdrag än det som stipuleras av Myndigheten för press, radio och tv idag. 

Huruvida förtroendet för public service hade ökat eller minskat om gemene man kände till granskningsnämndens arbete ville inte Ulf Dernevik svara på. Mats Olin framhöll Riksrevisionens lydelse “för förtroendets skull” och frågade Funcke om granskningsnämndens arbete är viktigt för allmänhetens förtroende för public service. 

– Trovärdighet kommer ju inte av att det sitter en statlig myndighet som säger “det där var inte bra, det där var bra”, utan det kommer ju av att public service-bolagen faktiskt driver en i grunden och i huvudsak mycket, mycket god och bra journalistik. 

Se hela seminariet i efterhand här. 

Ta del av rapporten här.