Den 10 april publicerade Sveriges Radio två inslag om Sveriges och EU:s beroende av ryskt kärnbränsle. Rubrikerna är “Trots kriget i Ukraina – Europa beroende av ryskt kärnbränsle” och “Oro för att ryskt kärnbränsle säljs under falsk flagg”.
Båda reportagen bygger på intervjuer med Agnieszka Kaźmiercza som är chef för Euratom Supply Agency. Agnieszka säger att Ryssland har varit en viktig leverantör av uran till EU, men att marknaden har ändrats.
”The situation in the market has changed after the Russian aggerssion in Urkaine. The EU has been supplied to a large extent by Russia.”, säger Kaźmiercza i ett av inslagen.
Förändringen mot mindre import från Ryssland får lyssnarna inte veta något om i det här inslaget, utan reportern Mona Hambraeus säger istället att Kaźmiercza konstaterat att ”Europa är starkt beroende av ryskt kärnbränsle”.
Att flera europeiska kraftverk även utanför Sverige ställt om till kärnbränsle av annat ursprung är inget som Mona Hambraeus berättar för lyssnarna. Westinghouse har tecknat avtal med flera kraftverk i Tjeckien, Bulgarien och Ukraina, så det finns goda skäl att tro att mängden bränsle från Ryssland sjunker eller kommer att sjunka.
Varken Kaźmiercza eller Fredrik Leijonhufvud, inköpschef på Vattenfall utrycker någon direkt oro för en bristsituation, däremot för att priserna kommer att gå upp.
NMI har talat med Carl Berglöf, kärnkraftsexpert på Energiföretagen.
– Det låter i reportaget som om beroendet är stort och fortsätter. Men de kärnkraftverk inom EU och även utanför EU, som använt ryskt kärnbränsle, ställer om så snabbt de kan. Det gäller i synnerhet de ryskbyggda kärnkraftverken i Östeuropa som alltid förlitat sig på ryskt bränsle. Sedan några år tillbaka kan Westinghouse i Västerås tillverka bränsle till dem. Det finns 33 stycken ryskbyggda så kallade VVER-reaktorer i Europa utanför Ryssland och Belarus varav hittills ca 20 reaktorer har avtal med Westinghouse om pågående eller framtida leverans av kärnbränsle. Det ger en fingervisning om den omställning bort från ryskt uran och kärnbränsle som nu pågår i Europa.
Intrycket som ges av reportern Mona Hambraeus är att Europas beroende av Ryssland fortfarande är stort och att tillgång till kärnbränsle och prisökningar är ett akut problem, inte minst om EU skulle belägga ryskt uran med sanktioner eller om Ryssland sluta leverera.
– Vissa länder sitter fortfarande trångt i detta avseende, men det pågår en förflyttning bort från Ryssland, menar Carl Berglöf.
Vidare sägs att ryskt uran säljs genom mellanhänder för att dölja ursprunget.
– Det stämmer. Men ESA har ett fungerande system för ursprungsmärkning och alla upphandlingar av kärnbränsle som görs inom EU övervakas av ESA.
NMI har tidigare undersökt hur Mona Hambaeus rapporterat om energifrågor och kunnat konstatera att kärnkraftskritiska perspektiv dominerar.
***
Kortfakta om EU och kärnbränsle
Ryssland har länge varit en av fem stora leverantörer av anrikat uran till EU, vilka stått för cirka 20 procent var.
Av världsproduktionen av utvunnet uran står Ryssland för 6 procent. Däremot återanrikar Ryssland uranrester från tidigare anrikning vilket ökat deras försäljning i förhållande till hur mycket de bryter. De har också importerat naturligt uran som de bearbetat och sålt vidare som anrikat uran på världsmarknaden.
ESA bedömer i sin årsrapport för 2021 att tillgången till uran är väl diversifierad, det vill säga medlemsstaterna har i huvudsak tillgång till fler än en uranleverantör. Motsvarande gäller även för leverantörer av färdiga bränsleelement.
När det gäller lagerhållning av kärnbränsle är ESA:s rekommendation minst ett års kärnbränslebehov. ESA uppger att alla aktörer inom EU uppfyller detta grundkrav. I snitt finns nära tre års bränslebehov i lager.
Sveriges import av färdigt kärnbränsle från Ryssland har varit närmast obefintlig sedan 2015.
En annan sak är att ungefär hälften av det till Sverige importerade anrikade uranet under 2021 kom från Ryssland. Detta material används vid tillverkning av kärnbränsleelement vid Westinghouse kärnbränslefabrik i Västerås, ägs av den aktör som beställt tjänsten och säljs sedan på världsmarknaden. Uranet syns i den svenska statistiken i form av importerat uran och exporterade kärnbränsleelement, men är inte kopplat till svensk kärnkraft.
Sammanfattningsvis är påståendet i reportaget “Trots kriget i Ukraina – Europa beroende av ryskt kärnbränsle”, att Europa är “beroende” av ryskt kärnbränsle överdrivet.
Inga kommentarer