Många som har en åsikt om hur medierna sköter sin uppgift är starkt kritiska. Bland annat därför är det viktigt att granska medierna på ett kunskapsbaserat sätt, vilket är Näringslivets medieinstituts hela syfte. Det är också viktigt att ge en nyanserad bild. En hel del fungerar naturligtvis väldigt bra. Den här artikeln handlar om en elmarknadsforskare som ägnat en del av sin tid åt forskningens ”tredje uppgift” – att förmedla kunskap till allmänheten – och han tycker att nyhetsmedierna sköter sin roll som åsikts- och faktaförmedlare väl. Precis som det ska vara alltså.
Det ska sägas att förutsättningarna för denna forskare, Erik Lundin, är ganska goda. På hans hemsida står det att hans forskning bland annat handlar om tre saker: 1) På vilket sätt utövar producenterna marknadsmakt på elmarknader? 2) Vilka faktorer driver lokaliseringen av vindkraftverk? 3) Vilken är statens roll i övergången till en klimatneutral elproduktion?
Det handlar om frågor som ligger mycket högt på den politiska dagordningen, och därmed också på den mediala dagordningen. Lokalisering av vindkraftverk väcker känslor, och det gör även frågor om eljättarnas makt. Därför är det kanske inte så konstigt att han tycker att det är relativt lätt att få en debattartikel publicerad eller en intressant frågeställning uppmärksammad i nyhetsmedier.
Erik Lundin. Fotograf: Karl Gabor.
”Dessutom har jag en arbetsgivare (Institutet för Näringslivsforskning, IFN, reds anm) som uppmuntrar att vi forskare delar med oss av kunskap i nyhetsmedier. Så är det ju oftast inte på universitetens institutioner.”, säger Erik Lundin.
Nu kanske någon läsare har svårt att erinra sig namnet Erik Lundin. Det är i så fall inte så konstigt för det är inte så att han syns i medierna regelbundet. Men några debattartiklar genom åren har det blivit och det har även hänt att medierna ringt honom.
För två år sedan skrev Lundin en artikel i tidskriften Kvartal, baserat på en med hans mått mätt mycket enkel genomgång. Han hade nämligen tittat på resultat i allmänna val och funnit att stödet är starkt för vindkraftsvänliga MP i valdistrikt utan vindkraft, medan det finns ett starkt stöd för vindkraftsskeptiska SD där vindkraft byggs. Det vill säga att det finns en särskild demokratisk utmaning i frågan om vindkraften.
Denna innovativa vinkel spred sig inte till bredare nyhetsmedier (idétidskriften Smedjan plockade dock upp den), men enligt Lundin fick han mycket respons ”i branschen” för den artikeln. Dessutom tror han att den artikeln kan ha bidragit till att han blev anlitad som expert i en statlig offentlig utredning (SOU 2023:18) som tittat på hur kompensationsmodellerna ska se ut i samband med vindkraftens utbyggnad. Utredningen leddes av Ulrika Liljeberg, som också är riksdagsledamot för Centerpartiet och under många år var kommunalråd i Leksand, och överlämnades till klimatministern i slutet av april i år.
Det ökade intresset för såväl vindkrafts- som elmarknadsfrågor har medfört att den mediala rapporteringen blivit bra, anser Erik Lundin. Allt är inte korrekt förstås, men han tycker att det är balanserat och att experter finns med i diskussionen.
”Det sades under en period en del stolligheter om elprisområden, inte minst kring idén att införa Sverigepris på el. Jag har mycket starka invändningar, av flera slag, mot en sådan idé och visst kan jag tycka att nyhetsmedier kunde varit snabbare på att förmedla de starka argument som finns emot Sverigepris. Men till slut blev det väl ändå balanserat” berättar han, och tillägger:
”Jag tycker det är bra att stolligheterna kommer ut i medierna också, så att de inte bara sprider sig i begränsade chattforum”.
Som tips till andra ekonomer framhåller han att tidskriften Ekonomisk debatt kan vara en väg till uppmärksamhet i medierna. Efter att ha publicerat en studie av hur privatiseringar av elnät påverkar kostnader och priser i Energy Journal, gjorde han en kortversion till Ekonomisk Debatt, och då ringde Ekonomiekot upp honom för en intervju.
Den enda generella kritiken mot mediernas användning av experter som Lundin levererar är att de hänger upp sig för mycket på professorstitel, eftersom den ofta inte är relevant.
”Visst, om man är professor med en viss forskningsinriktning och frågan handlar om precis den inriktningen, då är det ju relevant. Men annars säger inte professorstiteln i sig att man är rätt person att tala med”, menar Erik Lundin, som själv alltså är disputerad forskare inom programmet Hållbar energiomställning på Institutet för Näringslivsforskning.
Inga kommentarer