Bilar i fokus i Sveriges Radios rapportering.
Utgångspunkten i radioinslaget är en prognos, beställd av den tyska förbundsregeringen, som tyder på att landet misslyckas med till sitt mål att bli utsläppsneutralt till 2045. Inslaget noterar att Tyskland är den största utsläpparen av växthusgaser i EU, vilket ”bland annat” beror på den tröga omställningen till elbilar.
(Tysklands växthusgasemissioner är mycket riktigt de största för ett enskilt EU-land. Sett till utsläpp av koldioxid per capita har Tyskland dock sex av EU:s länder före sig: Luxemburg, Estland, Tjeckien, Nederländerna, Polen och Belgien.)
Enskilda utsläppsområden, som trafiken, ”behöver inte göra allt” för att uppnå sina utsläppsmål, sägs i inslaget. Det handlar om ”avsteg” från klimatpolitiken som görs för att ”bevara lugnet i regeringskoalitionen”, där klimatministern hör till de gröna och trafikministern till det liberala partiet FDP.
Men det är inte bara trafiksektorn som syndar mot utsläppsmålen. Utvecklingen ser liknande ut också i fråga om andra utsläppssektorer. Som den här illustrationen från det tyska miljödepartementet visar stod trafiksektorn i Tyskland i fjol för 148 av 746 miljoner ton utsläpp (räknat som koldioxidekvivalenter):
De totala utsläppen i Tyskland från och med 2010. Brunt står för energisektorn, gult för industrin, violett för uppvärmning av byggnader, rött för trafiken och grönt för lantbruket. Måttet är miljoner ton koldioxidekvivalenter. Som stapeln till höger visar är det långt till det lagstadgade utsläppsmålet för 2030: 440 miljoner ton.
Av dessa trafikutsläpp gäller 64 procent personbilar och motorcyklar, vilket räknat som del av Tysklands totala utsläpp motsvarar 12,3 procent. Som jämförelse står energiproduktionen för drygt 34 procent, industrin för 22 procent och uppvärmning av byggnader för 15 procent av de tyska utsläppen. Alltså: Mindre än en åttondel av de tyska utsläppen härstammar från personbilar och motorcyklar.
SR-inslaget garderar sitt avgränsade fokus med ett inflikande att även industrin och uppvärmningen av byggnader ”sätter käppar i hjulet” vad gäller klimatmålen, men illustrerar alltså utsläppstemat med den tröga omställningen till elbilar.
Frågan hur Tyskland ska klara sin högprofilerade energiomställning följs med stort och nervöst intresse på många håll i Europa, inte minst för att Tyskland avvecklat den utsläppsfria kärnkraften och satsar stort på den fossila naturgasen (vilket klimatministern Robert Habeck själv bekräftar här). Mot den bakgrunden är det högst befogat att Sveriges Radio följer den tyska utvecklingen.
Ett bra underlag för nyhetsrapportering om den tyska utsläppsutvecklingen är den statistik som publiceras av Fraunhoferinstitutet, här för det första halvåret 2023,
Redan rubriken meddelar att den förnybara energin i Tyskland under januari-juni 2023 nådde den rekordhöga andelen 57,7 procent (gäller alltså enbart elproduktionen). Men anmärkningsvärt nog – framgår längre fram i rapporten – minskade elproduktionen från förnybara källor under årets första halvår, från 68 till 67 TWh för vindkraften respektive 31 till 30 TWh för solkraften, detta trots fortsatt utbyggnad av vindkraften (1000 megawatt) och solkraften (5000 megawatt).
Detta är definitivt en nyhet. Att andelen förnybar el kunde öka, trots att den i absoluta tal minskade, förklaras av att den tyska elproduktionen under halvåret totalt sett minskade med hela 27 TWh jämfört med 2022, nämligen från 252 till 225 TWh, vilket hör ihop med lägre tysk elanvändning (som följd av energisparkampanjer, en varm vinter och vikande industrikonjunktur) och betydligt minskad elexport.
Även om denna trend – mindre mängd producerad förnybar el – kanske är tillfällig, visar siffrorna ändå tydligt vilken enorm utmaning Tyskland står inför i sitt klimatarbete.
Vad gäller SR:s exemplifiering med elbilar kan tilläggas att utsläppen för sådana, baserat på aktuell elmix (omkring 40 procent fossilt), i Tyskland i dag är i storleksordningen 400 gram per kWh. En naturlig fråga för en journalist är hur helhetsekvationen egentligen utfaller mellan elbilar och förbränningsbilar i Tyskland.
Helt klart finns tematiskt utrymme för Sveriges Radio att producera kompletterande inslag om Tysklands utsläppsproblematik.
Marginell effekt
Eftersom värmda hav sedan Lilla Istiden har gasat ut mer koldioxid, är halten nu högre. Det är alltså inte mer koldioxid som värmt haven, utan varmare hav som gasat ut mer koldioxid.
I verkligheten kan högre CO2-halt ha en marginell och logaritmiskt avtagande värmande effekt på atmosfären genom att CO2-molekyler rörs snabbare av från jordytan utgående långvågig strålning.
Men bara vid vissa frekvenser, och dessa är vid nuvarande halt mestadels täckta av vattenånga. som har en mycket kraftigare sådan effekt men också kan kyla med moln.
Den marknära atmosfärens temperatur beror i stället på hur mycket kortvågig solvärme som når jordytans mark och särskilt vatten. Hinder på vägen är moln och stoft i atmosfären, mörka dygns- och årstider samt minskande solvinkel mot polerna.
Därför är allt CO2-räknande hit och dit närmast meningslöst och innebär bara att spela med enligt alarmisternas spelregler. De facto gynnar mer värme och koldioxid växtlighet och grödor. Koldioxid är växtlighetens livsnödvändiga näring och ger genom fotosyntes atmosfären dess lika livsnödvändiga syre.
Jag har skrivit de kritiskt granskande klimatböckerna ”Solen driver vårt klimat” och ”Tänk om det blir kallare?”. Jag har också varit svensk medarrangör i tre nordiska klimatkonferenser och verkar nu i nätverket Klimatsans och föreningen Klimatrealisterna.