Det har hittills inte fattats något investeringsbeslut om att bygga havsbaserad vindkraft utanför de svenska kusterna. En kritik är att Sveriges ansöknings- och tillståndsprocesser är decentraliserade. Det betyder till exempel att flera aktörer kan ansöka om att få bygga på samma plats vilket skapar osäkerhet.
I andra länder är processen mer centraliserad så till vida att staten pekar ut lämpliga platser att bygga på. Därefter får de olika marknadsaktörerna buda på parken. Den aktör som uppfyller alla kriterier och som lägger det lägsta budet (el till lägst kostnad) vinner auktionen. Detta förfarande har visat sig vara effektivt.
Mediernas rapportering kring planerna på att bygga ut den havsbaserade vindkraft är omfattande. De har till exempel rapporterat om att den havsbaserade vindkraften är avgörande för att Sverige ska kunna öka elproduktionen och att det finns ett stort intresse från aktörer att bygga. Medierna har också rapporterat om att tillståndsprocesserna är oförutsägbara och osäkra samt i artiklar och inslag kritiserat den tröga utbyggnaden.
De flesta nyhetsmedier har däremot inte närmare undersökt det auktionsförfarande som tillämpas i andra länder. Just eftersom auktionsförfarandet har visat sig vara effektivt för en snabbare utbyggnad är det underligt att medierna inte ställer frågor till politierna om varför inte modellen införts i Sverige.
Dagens Nyheter har snuddat vid frågan men inte fördjupat. När regeringen i maj förra året tillsatte en utredning om hur processerna för den havsbaserade vinbdkraften kan bli smidigare skriver DN:
”I en del andra länder hålls auktioner där bolagen får buda om rätten att bygga i ett havsområde. Vinnaren är därefter ensam om en option på området. Det nuvarande svenska systemet kan leda till, och har lett till, att två konkurrerande projekt båda kvalificerar sig för att få godkänt. Den som får nobben i slutänden har då lagt mycket tid och pengar på projektet helt förgäves”.
I en artikel med rubriken ”Sverige riskerar förlora kampen om vindkraft i Bottenviken” konstaterar även DN att:
”De länder som har mer havsbaserad vindkraft har också ett utvecklat regelverk för det och en mer statlig styrning. Det saknar vi i dag i Sverige. Till exempel skulle staten kunna peka ut områden som är lämpligt att bygga på, där de som vill bygga vindkraft får tävla om området likt en auktion”.
När regeringen i maj förra året tillsatte en utredning om hur processerna för den havsbaserade vindkraften kan bli smidigare rapporterade de flesta medierna. Sveriges Radio tog upp utredningen i ett inslag där och beskriver problematiken med de långa tillståndsprocesserna och osäkerheten som den decentraliserade processen skapar.
Även i samband med det beskriver DN problematiken i en utförlig artikel.
”Regeringen verkar nu vara ute efter ett system som mer liknar det som finns i våra grannländer, där staten i förväg pekar ut var i havet förutsättningarna att få tillstånd är bäst. I en del andra länder hålls auktioner där bolagen får buda om rätten att bygga i ett havsområde. Vinnaren är därefter ensam om en option på området”.
Medierna har på det hela beskrivit problematiken kring den havsbaserade vindkraften bra och omfattande, men de skulle ha kunnat beskriva auktionsförfarandet ännu mer utförligt eftersom det är en nyckelfråga.
Däremot har auktioner lyfts på både DN:s och Svd:s debattsidor där frågan bland annat tagits upp av Vänsterpartiet.
Regeringen har gett tillstånd till tre havsbaserade vindkraftsparker och meddelat avslag för en. Just nu utreds tolv parker av olika länsstyrelser och fem av Regeringskansliet.
Inga kommentarer