”Mediernas standardförklaring håller inte”

Förra året var det varmaste som uppmätts globalt, och det med råge. Det tidigare rekordet (2016) slogs med hela 0,17 grader, vilket är den största marginalen hittills. Marginalen var så stor att klimatexpertisen saknar en bra förklaring. Ökningen gick långt utöver vad modellerna förutspått. Och detta framhålls av klimatforskare i alla läger.

Utsläppen av växthusgaser höjer ”golvet” för den globala medeltemperaturen. Inget säger att den faktorn kan få värmen att plötsligt sticka i väg.

Nasas klimatchef Gavin Schmidt medger i Nature att han inte förstår vad som hände: ”Inget år har förvirrat klimatforskarnas förmåga att göra prognoser mer än 2023”. Det extra tillskottet av koldioxid efter 2022 borde inte ge mer än 0,02 graders extra uppvärmning, enligt Schmidt.

”Rekordvärmen är ett mysterium”, säger Michael Diamond vid Floridas universitet.

Svenska medier har generellt inte uppmärksammat forskningsvärldens förvåning. De artiklar som skrivits om rekordåret 2023 har i regel hänvisat till de vanligaste förklaringarna, människans utsläpp av växthusgaser plus väderfenomenet El Niño, exempelvis av DN och SVT/TT. Samma hänvisningar har gjorts när det gäller den svaga isbildningen runt Antarktis 2023, vilken också fick klimatexperterna att höja på ögonbrynen.

Med en lite närmare granskning finner man dock att mediernas standardförklaring inte håller. Den första signalen om ovanlig värme kom redan i april, när ytvattnet i norra Atlanten plötsligt var abnormt varmt.

September månad stack i väg särskilt dramatiskt, 0,5 grader över tidigare rekord. Två finländska forskare räknade fram sannolikheten för att naturlig variation plus människans utsläpp skulle kunna ge en så stor avvikelse. Slutsatsen: nära noll.

El Niño spelar en viss roll. Fenomenet brukar höja medeltemperaturen. Men det finns ett problem: det hade inte ens kommit i gång när temperaturen började sticka i väg. Störst effekt har El Niño ett halvår efter start.

Vad mer ligger då bakom? Det är fortfarande höljt i dunkel, vilket belyser vår fortsatta okunskap om det komplexa klimatsystemet. Men det har lagts fram teorier.

James Hansen, en ledande klimatforskare, pekar på effekten av att mängderna partiklar i luften, aerosoler, minskat tack vare skärpta miljökrav. Färre aerosoler ger mer solinstrålning, vilket höjer temperaturen. Bland annat handlar det om minskade avgaser från fartygstrafiken. Hansen tror inte växthusgaserna ligger bakom den senaste tidens tilltagande uppvärmning.

Enligt en färsk studie har minskade utsläpp av aerosoler från Kinas industrier bidragit till flera värmeböljor i norra Stilla havet under senare år.

Andra uppmärksammar vad som händer i och under havet. Det finns tusentals undervattensvulkaner som skulle kunna avge värme även när de inte är aktiva. Dessutom är vår kunskap om havens cirkulationsmönster bristfällig. Och värmetoppen 2023 började alltså i havet.

En spektakulär delförklaring är ett enormt utbrott av undervattensvulkanen Hunga Tonga Hunga Ha’apai i januari 2022. Ofattbara mängder stoft och vattenånga skickades upp i atmosfären. Ångan tog sig ända upp i stratosfären, där den har en viss värmande effekt.

Och den svaga isbildningen i Antarktis? Den klena tillväxten kan inte bero på varmare luft. Dels är temperaturen långt under fryspunkten, dels har det blivit kallare i västra Antarktis sedan 1990-talet.

Men det rådde onormala vindförhållanden kring den sydligaste världsdelen under första delen av 2023. De havsområden som hade sämst istillväxt var alla utsatta för ovanliga, starka och milda nordliga vindar. I år har havsisen runt Antarktis närmat sig genomsnittliga nivåer.

Det är mycket i görningen. Gavin Schmidt sammanfattar saken så här:

”Om inte annat påminner 2023 oss om att klimatsystemet fortfarande kommer med överraskningar.”

***

Anders Bollings och Svenolof Karlssons bok Professionell klimatbevakning presenteras på Timbro den 13 juni klockan 15.30. Håll utkik efter inbjudan.