Skärmklipp
Pamina Falck tar Venezuelarapporteringen som exempel på att det inte stämmer, och att SVT avfärdar relevant kritik. Aftonbladet publicerade en kort debattartikel, men här finns en längre version av samma text. SVT:s utrikeschef Pia Bernhardson svarade därefter i en slutreplik.
I Aftonbladet förklarar SVT:s vd Hanna Stjärne vikten av opartiskhet i journalistiken. Hon skriver om det nödvändiga i rättelser när fel har begåtts, men hur SVT samtidigt inte viker sig för ”effektsökande” kritik. Det man frågar sig är om SVT verkligen kan skilja på effektsökeri och substantiell kritik?
En nyligen släppt rapport från Näringslivets medieinstitut visar att SVT är obalanserade i sin rapportering av Venezuelas kris och dess uppkomst. Rapporten påpekar bland annat att de inom vetenskapen belagda orsakerna till krisens uppkomst får mycket litet utrymme i rapporteringen. Istället har perifera händelser rapporterats som centrala och symtom av krisen formulerats som orsak. Men rapporten och dess slutsatser tycks behandlas som just effektsökande om man ska tolka SVT:s kommentar, där utrikeschef Pia Bernhardson skriver att hon inte känner igen sig i rapportens kritik. Istället ger hon sitt fulla stöd till SVT:s rapportering.
Rapporten är inte den enda kritik som riktas mot SVT:s bevakning av Venezuela. Till granskningsnämnden har sex anmälningar gjorts på ett inslag som sändes i Rapport sommaren 2017. Inslaget kritiserades för att vara partiskt, obalanserat och ”ren propaganda” till förmån för Venezuelas regim. I inslaget intervjuades Maduroanhängare som hävdade att den ekonomiska krisen var oppositionens fel. Anhängarna fick oemotsagda säga att det varken rådde brist på mat eller medicin och att det var fel att påstå att landet befinner sig i en humanitär kris.
”Ja, de verkar faktiskt älska sin president Maduro. De levde sämre tidigare. Nu har de bra, nästan gratis boende, och kan till och med hjälpa dem som är ännu fattigare. Ja, det är klart att man kanske kan invända att det är en sorts populism eller så, det som damerna här inne ägnar sig åt – att laga mat, som de fått gratis av staten. Och sedan dela ut den till hyreshusets mest fattiga behövande. Men egentligen är det väl inte mycket att invända mot det.”, summerar SVT:s journalist.
Är det då sex effektsökande lyssnare som anmält detta nyhetsinslag till granskningsnämnden? Ska man se till SVT:s bemötande tycks det så.
SVT skriver i sitt yttrande till granskningsnämnden att det anmälda inslaget bara är ett av många inslag om Venezuela, där merparten av dessa belyser just misären i landet, matbrist och hur regimen tappar stöd. Sammantaget menar SVT att man lever upp till sina riktlinjer om opartiskhet i sin samlade rapportering.
SVT har dock fel i sitt yttrande angående helheten, men detta är inget granskningsnämnden granskar och nämnden friar också SVT. I de övriga inslagen som SVT hänvisar till finns en tvetydig skuldbeläggning som antyder att det både är oppositionen och regimens fel att krisen i landet är ett faktum. Anhängare till regimen får i många inslag yttra sin version av krisen. Att opposition och regim i flertalet inslag får delad skuld för landets ekonomiska kris som det styrande socialistpartiet så otvetydigt har orsakat, är både uppseendeväckande och problematiskt.
”Ofta når vi hela vägen fram [i frågan om opartiskhet], ibland lyckas vi inte fullt ut. Då ska vi berätta om felet och rätta till. Här är en viktig sortering att göra – korrigera när vi gjort misstag, men inte vika oss för kritik som enbart är effektsökande.”, skriver Hanna Stjärne.
Har kritikerna fel i sina anklagelser, eller kan det vara så att SVT saknar verktyg för att skilja substantiell kritik från substanslös? Om inte än värre, väljer SVT att systematiskt avfärda kritik för trams för att själva slippa den omständliga processen av att följa upp och förbättra sin produktion? Samma process som det flesta lyckade vinstdrivande företag genomgår i självbevarelsedrift.
Pamina Falck
Inga kommentarer