Idag rapporterar Sveriges Radio P4 Norrbotten att europachefen för ett av världens största stålföretag menar att grön vätgasproduktion i Europa är för dyr för att bli lönsam. Men enligt Niklas Johansson, direktör kommunikation och klimat på LKAB, stämmer det här inte alls på norra Sverige där elpriserna är lägre än i centrala Europa.
Rapporteringen om vätgasen har varit omfattande i svenska breda nyhetsmedier, men framförallt har det handlat om dess möjligheter. De röster som menat att förhoppningarna kring vätgas är orealistiska har tidigare knappt synts alls.
Produktion av vätgas lyfts fram som en av de viktigaste komponenterna i den gröna omställningen. Tanken är att vätgasen ska användas både i olika industriella produktionsprocesser och för att lagras och sedan användas för att producera el när vind- och solkraft inte levererar.
EU satsar stort på vätgas och har bland annat etablerat en vätgasbank för att finansiera olika vätgasprojekt. Det finns också en Europeisk vätgasstrategi i vilken unionen hittills har satsat 430 miljarder euro.
Det pågår flera vätgasprojekt i Europa. I Sverige planeras det till exempel för en stor vätgasfabrik i Ånge. I Danmark har det funnits planer på att använda elen från havsbaserade vindkraftsparker för att producera vätgas som transporteras vidare till industrin på kontinenten via ett rörledningssystem.
Det har dock tagits väldigt få investeringsbeslut och köparna har hittills avvaktat.
I början av juni konstaterade EU att:
”Globalt sett har endast 4 % av de aviserade projekten för förnybar och koldioxidsnål vätgas nått ett slutligt investeringsbeslut, och endast 12 % av den potentiella tillgången på ren vätgas som produceras fram till 2030 har en identifierad köpare”.
Orsaken är att den gröna vätgasen, som alltså produceras med förnybar el, än så länge är för dyr. När det gäller planerna att producera grön vätgas i Danmark för att sedan transportera den till olika industrier i Europa konstaterade Morten Springborg kapitalförvaltare för CWorldwide Asset Management nyligen att:
”Den danska industrin skulle behöva tyska kunder, som är beredda att betala fem till tio gånger mer för energin från vätgas än vad de för närvarande betalar för naturgas”.
Svensk media har rapporterat relativt omfattande om vätgasens användningsområden. Alla de stora medierna har till exempel rapporterat om Hybritprojektet där grönt stål ska tillverkas med hjälp av grön vätgas. De flesta har även i artiklar och inslag beskrivit konkurrenten H2 Green Steels arbete.
De flesta medier har även uppmärksammat att det dels krävs väldigt stora mängder förnybar el för att tillverka grön vätgas dels att stora mängder energi förloras i den processen.
Men NMI kan alltså inte se att svenska breda nyhetsmedier, innan dagens inslag i P4 Norrbotten, har rapporterat om att vätgasproduktion för industrin inte anses vara kommersiell gångbar och att få investeringsbeslut har tagits. Tidningen Näringslivet har i en serie artiklar belyst frågan om vätgasens möjligheter och begränsningar.
A. Vätgas finns inte fritt i naturen utan måste tillverkas. B. Detta kan göras antingen med gas eller genom spjälkning av vatten. Båda i flera och mycket energikrävande steg. C. Nästan all vätgas som nu tillverkas görs från naturgas = gas ur marken. D. ”Grön” gas görs av ”förnybara” råvaror = biomassa och kostar mer. E. Enligt önskeboken skall även vätgas vara ”grön”, alltså göras från ”grön” gas eller från spjälkat vatten. F. Detta vatten måste vara helt rent. Sällsynt och dyrt. G. Redan färdig vätgas har förbrukat nästan lika mycket energi som den förväntas ge/bära. H. Färdig vätgas måste hanteras och transporteras vid antingen 253 minusgrader eller minst 200 bars tryck. Svårt, dyrt och även farligt. Allt i allt brukar vätgas mer energi än den kan bära.
Jag tycker att säkerhetsaspekterna inte har blivit tillräckligt belysta. speciellt när det gäller risken för BLEVE/”Boiling liquid expanding vapor explosion”. Det gäller alla komprimerade brännbara gaser och innebär att om det uppstår en läcka på ett förvaringskärl/rörledning, så finns det ett område runt läckan där koncentrationen är så så stor, att man ligger i det koncentrationsområde där det är risk för en gasexplosion. Finns det tändkällor i närheten och den utströmmande gasen tar eld, så kommer den brasan att värma upp kärlväggen, så att det är risk för att den rämnar. Jag kan inte säga om resultatet då blir en detonation eller en deflagration, men det är lika illa vilket som. Under alla förhållanden är det en risk som behöver hanteras. Jag rekommenderar ”Gas Explosion Handbook”, som finns att ladda ner på nätet.