Igår presenterade regeringens utredare Mats Dillén förslag på hur framtida kärnkraft skulle kunna finansieras.
”Utbyggnaden av den utlovade kärnkraften i Sverige beräknas kosta 400 miljarder kronor.”, rapporterar SVT. ”Utredningen har räknat på att investeringen kommer kosta 400 miljarder kronor.”, skriver Svenska Dagbladet.
Man kan av rapporteringen få uppfattningen att Dillén gjort en egen beräkning på vad ny kärnkraft kommer att kosta att bygga. Så är det inte. Han har däremot sammanställt vad olika experter kommit fram till:
”Bedömningen baseras på tillgängliga kostnadsutfall, samtal med experter och med branschens aktörer.”, skriver utredaren.
När det gäller driften av ett kärnkraftverk har utredaren huvudsakligen använt forskningsinstitutet Energiforsks siffror:
”Det råder osäkerhet kring vad den mest sannolika nivån på driftskostnaderna för ny kärnkraft i Sverige väntas vara. Uppskattningen lutar sig därför till stor del mot Energiforsks siffror.”
Rapporteringen kom alltså att fokusera i hög grad på hur mycket framtida kärnkraft kan komma att kosta, vilket utredaren inte utrett. Vad som är allvarligare är att en del av rapporteringen påstår att det som i förslaget är statliga lån är en kostnad för staten och skattebetalarna, vilket förstås är helt felaktigt.
Dagens Nyheter rapporterar felaktigt att ”Ny kärnkraft kan kosta staten 300 miljarder” och Sveriges Radio att ”Staten behöver ta en nota på hundratals miljarder kronor om fyra nya reaktorer ska bli verklighet.”
Svenska Dagbladet står i en andra artikel för en bra beskrivning av utredningens förslag, enligt NMI, signerad Birgitta Forsberg och Lisa Hallgren.
”Stödet under byggtiden blir alltså, om allt går enligt plan, 300 miljarder i statliga lån, medan stödet under driftstiden på 40 år blir ett så kallat ”contract for difference”, CFD, ett prisskillnadskontrakt där bolaget får ett fast elpris, ett minimipris på 80 öre per kilowattimme, kWh. Om marknadspriset blir lägre får reaktorägaren mellanskillnaden mellan elpriset och det fasta priset. Men om marknadspriset blir högre får reaktorägaren betala tillbaka mellanskillnaden.”
Jag vill bara påminna om att projektet med snabbtåg Stockholm – Göteborg- Malmö beräknades till 230 miljarder kronor år 2016. Då var det inga problem me finansieringen från de rödgrönas sida. Och detta bara för att få ett antal flygresenärer på de berörda sträckorna att ta tåget istället för att flyga från Bromma.
I sammanhanget kan det vara bra att påminna om att nedläggningen av fyra kärnkraftverk efter det rödgröna makttillträdet under åren runt 2016 ledde till att vi gick från överskott i produktionskapacitet till en situation där elproduktionen inte räckte till för att motsvara efterfrågan. Det innebar att börspriserna på el gick från låga, när det var överskott, till höga, när det rådde elbrist. Med samma efterfrågan måste kundernas totala kostnader för elenergin ha blivit flera gånger högre, dvs Vattenfalls m.fl. intäkter ökade i motsvarande mån. Jättebra affär – inte för svenska konsumenter, utan för energiföretagen. Någon måste ju betala, och det är du och jag.
Och så var det någon (gissa vem) som sålde ut Stockholm Energi till nya finska ägare. Och sen ska man tro att Stockholm Energi (eller vad det hette då) skulle sätta svenska konsumenters behov och önskemål i främsta rummet. Tro det…..