Gäller det politik, och särskilt det partipolitiska spelet, beskriver sig medierna gärna ha stora ambitioner i fråga om fördjupning och analys och tilldelar också politikbevakningen jämförelsevis stora resurser. Man söker konflikter och motsägelser, dramaturgiskt tacksamma att bygga nyhetsrapporteringen kring.
Inom andra sektorer av verkligheten, som energiområdet, abdikerar medierna emellertid. I sak är detta svårförståeligt, eftersom energiområdet erbjuder ett stort antal konflikter och motsägelser, ofta dessutom lättfångade.
Ett sådant konfliktområde, som sedan länge uppmärksammats av de nyhetstjänster som riktar in sig på energibranschen, är relationen mellan (havs)vindkraften och vätgasen. De två förutsätter varandra. Men i dagsläget vill investerarna inte satsa på någondera. Eftersom affärerna med normalt risktänkande inte går att räkna hem.
Till exempel har Vattenfall inte fattat investeringsbeslut om de havsvindkraftsparker, Kriegers Flak och Kattegatt Syd, som regeringen efter många propåer gett klartecken till, vilket bland annat redovisats av vd:n Anna Borg (hos nyhetstjänsten Montel) och bolagets strategichef Andreas Regnell (vid Energiföretagens seminarium i Almedalen).
En standardförklaring är att olönsamheten beror på regeringens krav att vindkraftsbolagen, med hänvisning till att konkurrensneutralitet ska upprätthållas, själva bör stå för kostnaden för anslutningen till landnätet. Bland annat Dagens Nyheter återkommer till detta och tillägger att andra länder som Vattenfall investerat i finansierar anslutningarna med allmänna medel.
Även om jämförelser är en självklar journalistisk metod, möter här ändå minst två avgörande komplikationer: Lika lite som kraftslag är kommensurabla (kan mätas med samma mått) är olika länders energiförsörjning och elsystem det.
En jämförelse av havsvindkraft i, till exempel, Danmark och Sverige kan vara meningsfull. Men bara om då också görs klart hur de danska och svenska elsystemen skiljer sig åt och påverkar varandra. Till exempel bygger mycket av Danmarks vindkraftsutbyggnad på att Sverige ställer upp med systemstöd när det kniper.
En annan nästan helt orapporterad frågeställning, som direkt hör ihop med den enorma mängden kalkylerad havsvindkraft runt Sveriges kuster, gäller vätgasen. Utan en avancerad utbyggd vätgasinfrastruktur, som kopplar ihop havsvindkraften med avnämarna, har den tilltänkta havsvindkraftselen ingenstans att ta vägen.
Förverkligandet av de projekt som presenterats ligger dock långt framme i tiden och de investeringar som kunde möjliggöra infrastrukturen lyser med sin frånvaro. Vätgasen blir alldeles för dyr att framställa.
Det här har beskrivits på specialsajter för energibranschen eller hos nyhetstjänster som EnergiWatch. Här går också att ta del av intervjuer där nyckelpersoner beskriver orsakssammanhangen, som Ørsteds vd Mads Nippers förklaring till varför hans bolag gett upp det hajpade Flagship One-projektet i Örnsköldsvik (för produktion av vätgasderivatet e-metanol) och tar en nedskrivning på 3 miljarder svenska kronor:
”Vi har haft utroligt mange dialoger med potentielle aftagere. Men her på tærsklen til den mest komplicerede fase af projektet må vi bare konstatere, at der er ikke en mulighed for at lave en tilstrækkeligt langsigtet kontrakt til priser, der er realistiske for at kunne bygge det her.”
På rak svenska: Det har visat sig omöjligt att hitta någon som är beredd att betala för gröna bränslen.
Inga av de stora svenska medierna har veterligen fångat upp det här uttalandet – eller andra kommentarer som belyser frånvaron av investeringsbeslut och affärer inom den europeiska vätgassektorn. Vilken av EU och ofta också av energibranschen själv brukar beskrivas som den pusselbit som slutligt ska möjliggöra den gröna omställningen.
Med andra ord är energifrågorna, utöver det fysiska fundament som handlar om hur elektronerna beter sig i ett elsystem, även politik, och det på högsta nivå. Logiskt sett borde temat locka politikjournalister med någon ambition.
Lågt hängande frukter tillhandahålls även av den nuvarande regeringen, som i en deklaration i slutet av juni på DN Debatt förklarade att ”fossilfri vätgas är den bästa lösningen för utfasning av fossila bränslen i flera industrisektorer” och efterlyste förslag för hur vätgasledningar kan byggas.
Sammantaget innehåller temat vindkraft & vätgas stoff till en antagligen oändligt lång artikelserie. Ett par elementära krav ställs för det journalistiska grundjobbet: förståelse för grundlogiken i elsystemet och en hyfsat utvecklad räkneförmåga.
De två tidningshus som i någon mån visat framfötterna i detta är Dagens industri och Affärsvärlden. Ett exempel på bra journalistik gavs av Dagens industri i våras. Av 214 miljarder kronor, som då bedömdes ha gjorts tillgängliga för finansieringen av Northvolts verksamhet, bestod enligt tidningens research åtminstone 88 miljarder kronor av offentliga medel (från kommuner, offentligt ägda bolag, statliga myndigheter, EU, kreditgarantier där skattebetalarna bär risken).
Detta, om något, måste betraktas som politik.
Som jämförelse skulle 88 miljarder kronor i stort räcka till att finansiera en ny storskalig kärnreaktor i Sverige.
***
Inga kommentarer