Hur lång tid ska det ta att få tillstånd att bygga? Foto: Eltel.
Medier har under en längre tid uppmärksammat flera investeringsinitiativ för havsbaserad vindkraft. Rapporteringen har typiskt sett handlat om projektens omfattning, tidsplaner, affärsmässighet och på senare tid den politiska osäkerheten. Exempelvis skriver TT i SvD om vindkraftsbolag som kräver statliga stöd för vidare investeringar:
”De senaste årens skenande inflation och höga räntor har fördyrat många projekt. Och de sega tillståndsprocesserna har irriterat dem (vindkraftsbolagen reds. anm.) länge.”
Även den uppblossande bevakningen av kärnkraften har fullt fokus på finansieringsvillkor för framtida nyinvesteringar.
Vad som däremot är underrapporterat är hur de rådande marknadspriserna på el gör det svårt att få till investeringar i kraftproduktion överhuvudtaget. Går det att få kalkylerna att gå ihop? Ekonomitidningen Affärsvärlden uppmärksammade detta nyligen, men i breda nyhetsmedier är perspektivet oftast frånvarande.
”Idag håller inte marknaden för några stora långsiktiga investeringar i kraftproduktion, menar han (analytikern Christian Holtz). Det finns heller inga tecken på att elpriset kommer att stiga markant inom en överskådlig framtid.”, skrev Affärsvärlden.
Det finns ett stort glapp mellan de stora gröna industriprojektens förväntan om låga elpriser och elproducenternas beskrivning av vad de måste få betalt, beskriver Affärsvärlden. Men det här är en ännu obelyst del av energisektorn i de flesta nyhetsmedierna.
NMI erfar, från en initierad källa inom branschen, att flera aktörer pausat tidigare kommunicerade investeringar i avvaktan på politiska besked. Tvivel om energibranschens investeringar står i kontrast mot den allmänna bilden av att hela samhället är mitt uppe i en energiomställning.
NMI noterar även att rapporteringen om verkligt genomförda investeringar i energisystemet är begränsad i breda nyhetsmedier. Nyligen visade NMI hur medier helt missat att rapportera om att inga nya vindkraftsinvesteringar beslutats under årets andra kvartal.
Något mer rapporterades när branschföreningen Svensk vindenergi för en knapp månad sedan rapporterade att ”Nästan alla vindkraftsprojekt stoppades första halvåret 2024”, bland annat i Sveriges Radio.
Fram träder en bild av att medier uppvisar ett svalt intresse för genomförda investeringar medan spekulationer om framtida investeringar har högt bevakningsvärde. Vi hittar överhuvudtaget inga försök att beskriva energibranschens totala investeringar. Men det finns en enkel förklaring.
Second Opinion rapporterade 2019 om landets energiinvesteringar som då förväntades öka med den väntade energiomställningen:
”Energiinvesteringarna har legat stadigt mellan 30 och 35 miljarder kronor årligen sedan 2012. I rullande tioårsvärden passerar energiinvesteringarna i år nivån 330 miljarder kronor.(…) SCB/Energiföretagen redovisar för 2019 en prognos som innebär ökade investeringar i energisektorn jämfört med förra året.”
Sedan dess har ingen samlad bild av energibranschens investeringar rapporterats i medier. Det kan förklaras med att SCB inte för någon tydlig särredovisning av energibranschens investeringar och att branschföreningen inte längre gör dessa beräkningar.
Enskilda aktörer är öppna med sina framtida investeringar. Exempelvis presenterar Svenska Kraftnät sina kommande investeringar de närmsta åren i sin verksamhetsplan:
”Planerade investeringar under perioden 2024–2026 uppgår till totalt 32 000 mnkr. Det är en ökning med 4 700 mnkr i förhållande till föregående plan för åren 2023-2025 och är en följd av det ökade investeringsbehovet och byggnadstakten som vi ser framgent.”
Även bokslutskommunikéer kan innehålla investeringsupplysningar. Exempelvis redogör Ellevio för kommande investeringsökningar:
”De kommande åren förväntas investeringstakten öka successivt till en fördubblad årlig investeringsnivå på 7 miljarder kronor 2027.”
Trots publicerade investeringsprognoser från enskilda aktörer går det inte att svara på frågan om branschens faktiska investeringar ökar eller minskar. Energiomställningen hör till samtidens stora berättelser. Att vi saknar en helhetsbild av de faktiska investeringarna är en häpnadsväckande brist.
Finns anledning att påminna om en intressant vinkling på detta från vårt storebrorsgrannland. Den välkända och väl ansedda naturvetenskapliga tidskriften Nature gick hösten 2020 i samband med den dåvarande presidentsvalskampanjen ut med en rekommendation om att tidningen ansåg att dess läsare borde lägga sin röst på Joe Biden. Man kan förstå det, Trump hade ju farit hårt fram med myndigheter som EPA, NOAA m.fl. och är väl i våra ögon inte precis ”mainstream” i de här frågorna.
Men – det väckte debatt och protester. En utvärdering (som publicerades i Nature (2023) vol 615 p. 590, författad av Arthur Lupia) visade på att uppmaningen hade varit kontraproduktiv och för många negativ när det gällde inställningen till tidningens neutralitet i frågor som hade med klimatförändringarna att göra.
Biden-anhängarna hade bara nickat och instämt, där blev det inga nya proselyter. Det är möjligt att rekommendationen och motiveringen till den fått några tveksamma att lyda rådet.
Men – de som redan hade preferenser för Donald Trump vart uppenbarligen förbannade, och resultatet blev en smocka mot förtroendet för tidskriften. Det drabbade alltså synen på det naturvetenskapliga innehållet i tidskriften.
Liknande förhållande i Sverige har vi med TT, där material från vissa medarbetare på TT är väldigt tydligt för en ”vargen kommer-klimatpolitik” med ett ganska genomskinligt tendentiöst urval som lyfter fram det som skulle kunna skyllas på klimatförändringarna. Åsikterna om klimatförändringarna är ju ett brett spektrum, där åsikten om ”Code red för humanity”, som Antonio Guterres uttryckte det nog inte delas av alla. Man får vara försiktig med orden, men ska man uttrycka sig försiktigt så var det nog i alla fall att ta i i överkant. Det är som alla huvudlösa krigsinitiativ på sistone, ingen verkar ha tänkt efter hur de tas emot och vad som händer sen.