Svenolof Karlsson: Fromma förhoppningar hör inte ihop med journalistik

Förhoppningsindustrierna – de som genom nya banbrytande lösningar ska möjliggöra sådant som den gröna omställningen – verkar vara ett knepigt ämne att bevaka för journalister.

Fallet Northvolt har till sist blivit en ögonöppnare, i kölvattnet av att sifferkunniga journalister – de går framför allt att hitta på Dagens industri och Affärsvärlden – började uppmärksamma de växande diskrepanserna mellan bolagets löften och prestationer.

Men frågan är större än Northvolt. För att få ett rimligt perspektiv behöver blicken lyftas också till den större världen, den utanför Sverige, och till den finansvärld som lagt eller förväntas lägga sina pengar på spel.

Det finns kompetenta journalister som gör just det. De arbetar i regel på nyhetsbyråer som riktar in sig på specifika branscher och tar bra betalt för sina tjänster. Men uppenbarligen följs denna nyhetsförmedling i bara obetydlig mån av allmänmediernas redaktioner, de hos de stora dagstidningarna och public service.

Ett exempel av många kan vara Dagens Nyheters senaste vätgasartikel, där Nordion Energis vd beskriver planerna på vätgasledningar i Norrbotten samt i och runt Bottniska viken. Artikeln redovisar för de storslagna ambitionerna och nämner ett antal komplikationer som hör ihop med dem: samordningen mellan elproduktion och vätgasproduktion måste fungera, infrastrukturbyggarna måste massivt överinvestera i början, offtake-avtal behövs med kunderna, med mera.

Inget i artikeln är till synes felaktigt. Men nyhetsmässigt är den förlegad och ingenstans skymtar det nu dominerande temat: den allt mer traumatiska verkligheten för vätgasbranschen och den anknytande havsvindkraften.

Ett närliggande jämförelseexempel på nyhetsprioritering och -bevakning finns i Danmark, där vätgasen och havsvindkraften precis som i Sverige beskrivs ha en nyckelroll i den gröna omställningen.

Här har de negativa vätgasnyheterna redan länge stått som spön i backen. Några exempel från de senaste dagarna:

• Ørsted avvecklar sin andel i prestigeprojektet Green Fuels for Denmark inklusive demonstrationsprojekt H2RES, trots närmare en miljard kronor i direkt statsstöd.
• Det ledande danska vätgasföretaget Green Hydrogen Systems aviserar en väntad årsförlust på en halv miljard kronor, uppsägning av en tredjedel av arbetsstyrkan och behov av nytt kapital på närmare en miljard.
• Folketingspartiet De Konservative drar tillbaka sitt stöd för energiön vid Bornholm med den här kommentaren: ”Det här är värsta tänkbara business case. Utgifterna är på väg upp i himlen, intäkterna ser ut att bli mycket mindre än förväntat. Det kan man varken driva en affärsverksamhet eller en grön omställning på.”
• Den danska regeringen meddelar att de båda hajpade danska energiöarna (Bornholm, Nordsjön) senareläggs till tidigast 2036 – om de överhuvudtaget blir av.
• Det dansktyska vätgasrör, som beskrivs som avgörande för den danska vätgasindustrin, senareläggs till 2032 – om det överhuvudtaget blir av.
• ABB:s kommersiella direktör Karin Bomber väcker uppmärksamhet på konferensen World Hydrogen Week i Köpenhamn genom utsagor om att vätgasbranschen från sin hype nu landat i verkligheten: ”Det var en kollektiv hänförelse. Människor önskar att tro på goda saker. Och grön vätgas är en god sak. Det är det rätta för klimatet […] men nu har vi en bekräftelse på att industrin måste lära sig gå, innan den kan springa.”

Detta bara som några axplock.

Varningar för denna utveckling har länge framförts även av investerare:

Till exempel kapitalförvaltaren Morten Springborg på CWorldwide Asset Management beskriver hur den danska industrin skulle behöva tyska kunder, som är beredda att betala fem till tio gånger mer för energin från vätgas än vad de för närvarande betalar för naturgas: ”Jag vet inte hur man kan få en sådan uppfattning, för med sådana priser skulle konkurrenskraften hos den tyska industrin gå upp i rök.”

Schroders Greencoats ansvariga för vätgasinvesteringar Kristian Høeg Madsen uttalar sig i samma riktning. Tom Vile Jensen, direktör på de danska pensionsbolagens branschorganisation F&P, varnar för att den politiska miljön inte tillräckligt snabbt klarar att fånga upp signalerna från finansmarknaden.

Inte minst intressant i ett journalistiskt perspektiv är att den danska finanstillsynen flera gånger – veterligen första gången 2021 – varnat pensionsbolagen för att låta sig bländas av det samhällsansvar som sektorn gärna stoltserar med genom de gröna investeringarna.

Pensionsbolagens uppdrag, framhåller tillsynens vicedirektör Carsten Brogaard, är att tillförsäkra sina kunder bästa möjliga avkastning: ”Vi förväntar oss att bolagen i högre grad skiljer mellan samhällsansvaret å ena sidan och riskstyrningen av bolagets och kundernas finansiella risker å den andra sidan.”

Det är givetvis journalistiskt legitimt att återge förhoppningsuttalanden av vätgasbranschens aktörer. Och all respekt till entreprenörer som vågar ta risker och vill förändra världen. Men om syftet är relevant journalistik, bör fokus ligga också på kritisk granskning.

De två större medier i Sverige som verkar klara den uppgiften någorlunda är Dagens industri och Affärsvärlden.

Ett bra exempel är den här sammanfattningen av Di:s Torbjörn Isacson om den kombination av fromma förhoppningar, godhetssyndromet (”Alla har velat att paradprojektet skulle gå bra”) och kappvändande politiker som Northvolt byggt sin story på.

Ännu skarpare är Affärsvärldens Peter Benson i sin gårdagsanalys, där han kommenterar beklaganden från andra journalister att hans tidning skulle ha beskrivit Northvoltprojektet i alltför kritisk ton.

”Jag har svårt att förstå den ståndpunkten. Det är inte kritiska artiklar som gjort att Northvolt bryter alla sina löften. Det var snarare bristen på kritiska artiklar för några år sedan som gjorde att Northvolt lyckades ta in och förstöra runt 100 miljarder kronor av andras pengar.”

Konkret förslag till mediebranschen: Sätt era medarbetare på skolbänken med lärare av Peter Bensons och Torbjörn Isacsons typ.