NMI har tidigare uppmärksammat hur medier beskrivit förändringen av ätstörningsvården i Region Stockholm och uppsägningen av avtalet med privata Mando-klinikerna. Kritiken mot Mando har varit ensidigt beskriven i bland annat SVT, har det visat sig.
”Journalister skulle också kunnat frågat vad SCÄ (Regionens vårdenhet) har för evidens i sin behandling. De borde också ställa frågan kring valfrihet, varför tar man bort valfriheten för de allra sjukaste patienterna?”, sa Rosmarie Cizinsky Sjödahl, som tidigare var ansvarig för upphandlingen av ätstörningsvård i Region Stockholm, till NMI.
Två SVT-chefer har försvarat publiceringarna: ”Utifrån de resurser vi har så tycker jag att vi bevakat frågan om ätstörningsvården väl”, sa Lisa Åberg till NMI.
Häromdagen fick NMI ett brev från Richard Payne i Australien, som driver en stiftelse som hjälper personer som drabbats av ätstörningar och han har lång erfarenhet av att ha hjälpt australienska patienter att få komma till Mandos vård i Sverige. Payne har läst NMI-artiklarna och han håller med om att mediernas rapportering om Mando varit dålig.
Han menar att det är tydligt om man går igenom siffrorna att Mandos vård håller hög kvalitet med bättre resultat än motsvarande vård i offentlig regi, men att de svenska medierna inte förmått, eller avstått från, att undersöka den frågan.
”Hur kan det komma sig, i ett humant och omtänksamt land som Sverige, att medierna är oförmögna att se att ett dåligt beslut har fattats? Varför har de inte undersökt frånvaron av en underbyggd grund för Regionens beslut?”, skriver han
Richard Payne, Effective Treatment of Eating Disorders Foundation.
NMI ringde upp Richard Payne. Han fick upp ögonen för Mando när hans dotter för mer än 20 år sedan drabbades av anorexia. Hon fick efter många turer med mindre framgångsrik behandling i Australien, hjälp på Mandoklinikerna i Stockholm och tillfrisknade. Detta var en vändpunkt för den svårt sjuka dottern, vars tillfrisknande visade sig vara långsiktigt hållbart.
De ansvariga läkarna var de som startat Mando.
”De publicerade sina resultat, och det var imponerande och baserat på år av forskning på Karolinska Institutet”, säger Payne.
Detta ledde till att många fler unga australiensare med framgång sökte hjälp av Mando, särskilt patienter med svåra tillstånd.
Det finns, menar Payne, ett motstånd mot denna framgångsrika behandlingsmetod inom professionen som håller fast vid sina mindre framgångsrika behandlingar, inte minst de som företräder en annan, psykiatrisk behandlingsmetod på Karolinska Institutet. De här dåliga resultaten borde granskas, menar Payne.
Varför är medierna viktiga i sammanhanget?
”De är de som borde granska systemet. De måste fråga ”Hur ser resultaten ut? Var finns data?”
Payne hävdar med bestämdhet att resultaten talar sitt tydliga språk till Mandos fördel, och att medierna borde granska de siffror som bland annat finns i kvalitetsregistret Riksät, men att det kräver en rejäl ansträngning för att lysa igenom logiken i rapporteringen.
Handlar det här egentligen om att man vill stänga ute en skicklig konkurrent, frågar han sig.
”Medierna måste säkerställa att Region Stockholm och dess verksamhet granskas.”, säger Payne.
Han uppfattning är att inte heller medier i Australien är särskilt bra på att skildra effektiviteten i ätstörningsvården. Rapporteringen handlar mest om hur dåligt de som drabbas mår och mindre om behandlingsresultat.
Hela Richard Paynes brev till NMI kan läsas här (på engelska): Letter to NMI
***
Artikeln har rättats. Payne talar om Karolinska Institutet, men i en tidigare version av artikeln angavs felaktigt Karolinska sjukhuset.
Inga kommentarer