Tyska kärnkraftsstriden går svenska medier förbi

Media verkar med obruten envishet hålla fast vid att energifrågan för Sveriges del mest handlar om valet mellan kärnkraft och vindkraft. Men förutom att man då gör sig blind för energifrågans stora komplexitet, missar man också att Sveriges energiutmaningar inte kan hanteras bara som en svensk fråga.

Ett närliggande exempel är att den aktuella kärnkraftsdebatten i Tyskland nästan inte alls uppmärksammats i svenska medier. Detta trots att temat är rikt på detaljer som medier brukar se som pittoreskt läsvänliga.

Den enda som veterligen tangerat frågan är DN:s Anna-Lena Laurén, som i måndags – med referens till att tyskarna sannolikt går till nyval den 23 februari nästa år – nämnde att Kristdemokraterna (CDU) vill ”återuppta kärnkraften”. Hon hänvisar till att partiet i sitt nya energiprogram föreslår att man undersöker möjligheterna att starta de nedlagda kärnkraftsreaktorerna.

Men Anna-Lena Laurén verkar ha missat ett centralt ord av CDU-ordföranden Friedrich Merz, nämligen ”irreversibel”.

Bakgrunden är att motsättningarna inom den tyska så kallade Ampelkoalitionen (”trafikljuskoalitionen”, socialdemokratiska SPD, liberala FDP och Die Grünen) till sist tog ut sin tribut med nyvalet som trolig konsekvens.

Allt tyder på att den borgerliga koalitionen CDU/CSU därmed återkommer till makten. Opinionssiffrorna visar att denna ökat sitt understöd stort, till i dagsläget 32-34 procent, medan de tre Ampelpartierna tillsammans bara når upp till 30-31 procent.

Hur kommer ett regeringsskifte att påverka den tyska energipolitiken? Och vilka kan följdverkningarna tänkas bli för Sverige, vars elflöden i hög grad påverkas av situationen i Tyskland?

Till detta frågan om Tysklands agerande i EU:s energipolitik. Där ett exempel gavs när landet vid Europeiska rådets möte förra veckan intog en konfrontativ attityd till kärnkraften och stoppade ett franskt förslag att EU borde delta i finansieringen av ny sådan.

Bilden av CDU som kärnkraftsvänligt bekräftades då partiet i fjol beskrev den då genomförda stängningen av de sista reaktorerna i Tyskland som ”ett ideologiskt grundat felaktigt beslut”.

Lika lite tvekan om CDU:s linje skulle egentligen råda för den som i oktober i år lyssnade till Friedrich Merz brandtal på CSU:s partidag: ”Med de gröna, sådana som de i dag är, är något samarbete enligt min mening inte tänkbart och inte möjligt!”, förklarade Friedrich Merz med stor emfas och till stora applåder.

Men faktisk politik har många dimensioner. Redan i juli i år visste de tyska medierna berätta att Merz och de grönas kanslerskandidat Robert Habeck hade suttit i ”hemliga samtal” om ett framtida samarbete.

Uppenbart handlar frågan om vem som ska regera med vem när nästa regering tillträder. Som beskrevs på den här sajten nyligen är kärnkraftsmotståndet för stora delar av det tyska folket och Die Grünen i synnerhet närmast en identitetsfråga.

Friedrich Merz har nu också på ett tydligt sätt avslöjat sin position. I november valde han inför CDU:s ungdomsförbund att beskriva energiomställningen som ”irreversibel”, det vill säga oåterkallelig. Ingen mer kärnkraft alltså. Vilket ju går på tvärs med CDU:s deklarerade linje.

Nu kommer det pittoreska. Nämligen att Friedrich Merz allra viktigaste samarbetspart, Bayerns ministerpresident, CSU-ledaren Markus Söder talar ett helt annat språk.

”Fortfarande är kärnkraften reversibel. Den är inte irreversibel. Det är förbundet med kostnader, ingen tvekan om det. Men jag är fast övertygad om att utan kärnkraft och sedan på lång sikt utan kärnfusion så går det inte”, förklarade Söder nyligen i en tv-sändning med hänvisning till kärnkraftverket Isar 2, ett av de tre sista som togs ur drift den 15 april i fjol.

Att ordvalet hade särskild adress till Friedrich Merz går inte att ta miste på.

Det hör till saken att Bayern, med mycket tung industri, har det svåraste elförsörjningsläget i Tyskland. Precis som i Sverige finns den stora utsläppsfria elproduktionen (vindkraft) i norr, medan elnätet inte är dimensionerat för den elöverföring som skulle kunna kompensera för kärnkrafts- och kolkraftsnedläggningarna i Bayern i söder.

Markus Söder har naturligtvis sina motiv för att så här utstuderat gå emot Friedrich Merz. Bayern behöver i brådskande ordning storskalig planerbar elproduktion.

Eftersom de två herrarna känner varandra mycket väl – de satt i långa överläggningar sinsemellan i början av hösten – går det samtidigt inte att undvika frågan i vilken mån de spelar spel inför sin publik. Och kanske inför varandra.

I vart fall styr de över en central spelbricka i det europeiska energispelet. Som har direkt bäring också på den svenska energipolitiken.