”Fredspriset till María Corina Machado väckarklocka för svensk journalistik”

När Nobelkommittén tilldelade María Corina Machado Nobels fredspris 2025 betonade den hennes ”outtröttliga arbete för att främja det venezuelanska folkets demokratiska rättigheter och hennes kamp för en rättvis och fredlig övergång från diktatur till demokrati.”

Priset går dock längre än ett personligt erkännande, det är ett pris till det venezuelanska folkets demokratiska ansträngningar, till de tusentals anonyma medborgare som under Machados ledarskap organiserade comanditos (lokala nätverk för civilt motstånd som representerar en bred majoritet av landets politiska spektrum) och som utmanade ett auktoritärt styre genom fredlig och omfattande mobilisering. Denna rörelse kulminerade i presidentvalet 2025, som vanns av Edmundo González, men som diktaturen – som väntat – vägrade att erkänna.

På så sätt är Nobelpriset inte ett erkännande av en oppositionsledare av politiska skäl, utan av en kvinna som leder en folklig kamp för att återuppbygga den demokrati som chavismen förstörde. I mer än tjugo år har María Corina Machado stått upp mot makten i Caracas, först mot Hugo Chávez och därefter mot Nicolás Maduro. Hon har fängslats, hotats och förbjudits att ställa upp i val. Hennes anhängare har trakasserats, gripits eller tvingats i exil. Ändå vägrar hon tiga. Hennes kamp är fredlig, uthållig och orubblig, trots att hon fortfarande lever i Venezuela och tvingas hålla sig gömd undan diktaturen.

Det är viktigt att understryka att denna kamp, som Machado leder tillsammans med den demokratiska rörelsen i Venezuela, inte bara handlar om att återställa demokratin i landet, utan det handlar också om att utmana ett kriminellt system som internationellt har betecknats som en narkoterroristisk stat, som leder Cartel de los Soles (ett militärt nätverk som kontrollerar landets kokainhandel). Den amerikanska narkotikamyndigheten DEA, Europaparlamentet, FN:s narkotikarapporter och flera oberoende forskningsinstitut har alla konstaterat att Nicolás Maduros regim har byggt upp en narkoterroristisk stat där delar av militären fungerar som ett organiserat kriminellt företag.

Men tyvärr råder en påfallande tystnad i svenska media när det gäller María Corina Machado och den kamp hon leder mot en av de mest brutala och kriminella diktaturerna i modern tid, som har lämnat landet i ruiner och tvingat mer än åtta miljoner människor i exil. Den som söker i arkiven hittar få reportage, analyser eller längre intervjuer. En snabb genomgång av de stora redaktionernas bevakning visar att hon, när hon alls nämns, oftast gör det i korta notiser utan sammanhang eller uppföljning. Detta är anmärkningsvärt, eftersom Cartel de los Soles i dag utgör en central del av Venezuelas statsapparat.

Även om svenska media ibland rapporterar om regimens förtryck finns det mycket lite information om kopplingarna mellan den venezuelanska narkoterroriststaten och den internationella narkotikahandel som förser svenska gäng med droger och finansierar den våldsvåg som plågar våra städer.

Svensk media har sällan undersökt på djupet hur Maduros diktatur som Maria Corina Machado ständigt utmanar, spelar en central roll i den narkotikahandel som påverkar Sverige direkt. Europaparlamentet har nyligen varnat för att den narkotikabaserade maktstruktur som regimen har byggt upp utgör ett direkt hot mot den internationella säkerheten. Detta är inte bara oroande ur ett moraliskt perspektiv, utan även ur ett säkerhetspolitiskt. Att sambandet mellan den venezuelanska narkodiktaturen och det svenska gängvåldet nästan aldrig uppmärksammas i nationella medier är i sig ett journalistiskt misslyckande.

Fredspriset till María Corina Machado bör därför inte bara ses som ett erkännande av hennes mod och uthållighet i kampen för demokrati, utan också som en väckarklocka för svensk journalistik. Bevakningen av Machados arbete för Venezuelas återdemokratisering har hittills varit minimal, likaså har centrala aspekter av Venezuelas kollaps, såsom regimens internationella narkotikahandel, i stort sett ignorerats.

När friheten kvävs av en narkoterroristisk diktatur i Caracas som María Corina Machado oförtröttligt utmanar och dess konsekvenser sipprar in i våra egna städer, är tystnaden inte längre ett alternativ, vare sig för politiken eller för media.