”Det var den största krisen vi hade att hantera i vårt företag”

–Journalisten talade in ett meddelande på klinikens telefonsvarare två timmar före publicering på nätet. Men meddelandet tog vi först del av dagen efter i samband med att vi såg artikeln i papperstidningen, säger Stefan Salbert till NMI.

Läkaren Stefan Salbert drev tillsammans med sin fru, tillika tandläkare, Snarkkliniken i Kristianstad. En klinik med inriktning mot patienter med snarkproblem. I den lokala tidningen blev alltså Snarkkliniken uthängd för att ha givit felaktig vård. Journalisten talade aldrig med Stefan Salbert eller annan expertis inom området för att jämföra patientens upplevelser med förväntade bieffekter av den aktuella behandlingen. Resultatet blev en onyanserad artikel som orsakade ett kännbart förtroendetapp för kliniken.

-Vi såg att det blev färre förstagångspatienter i några månader, eller kanske var det längre än så men exakt hur länge minns jag inte säkert. Det var trots allt 10 år sedan. Vi var tvungna att fokusera på verksamheten, men läkaryrket är en förtroendebransch och staden är inte så stor. Självklart blev denna period mycket jobbig för oss, säger Stefan Salbert.

Patienten anmälde Stefan Salbert till HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, som gav Stefan Salbert rätt. Socialstyrelsen skriver:

”Diagnosen ställdes enligt gällande regler. Behandlingen som patienten fick var en standardbehandling enligt diagnosen. Omhändertagande av patienten har varit förenligt med regelverk under hela utrednings/behandlings processen och efter. […] Socialstyrelsen finner därför inte skäl att rikta kritik mot den anmälde läkaren.”

Inom vården råder strikt patientsekretess, vilken hindrar läkare och vårdpersonal från att uttala sig om enskilda fall. Detta riskerar ge en snedvriden bild till den missnöjde patientens fördel. Dessutom är sjukvården en förtroendebransch där negativ publicitet kan få stora konsekvenser. Men medierna betalar inte för sina snedsteg, i kölvattnet av en felaktig publicering står företaget ensamt.

-Det var den största krisen vi hade att hantera i vårt företag. Jag önskar inte någon att vara med om det vi var med om. Man känner sig maktlös och mycket orättvist behandlad, säger Stefan Salbert.

Stefan Salbert anmälde tidningen till Pressombudsmannen (PO) för att tidningen ska ha svartmålat hans klinik. Men i detta fall skedde något mycket märkligt – Pressens opinionsnämnd (PON), där beslut slutgiltigt fattas, valde att fria tidningen från företagets anmälan. PON ansåg att företaget hade givits möjlighet till genmäle (genom ett meddelande på klinikens telefonsvarare) samt att det inte fanns något sakfel i artikeln. PON ansåg därför inte att det fanns skäl att kräva tidningen på en rättelse. Samtidigt fälldes tidningen för hur den enskilde läkaren hängdes ut som klandervärd, då det i artikeln felaktigt påstods att han givit felaktig vård. I detta beslut valde PON alltså att bedöma sakfrågan olika när företagets anmälan prövades jämfört med bedömningen av privatpersonens rätt. PO skriver:

”I det här fallet har ombudet angivit företagets namn som anmälare. Publiceringar om företag prövas endast avseende frågor om rättelse eller genmäle. Ur den aspekten finns inget att invända mot Kristianstadsbladets agerande. […] det är möjligt att pröva ett ärende även ur enskilda anställdas perspektiv. I så fall öppnas möjligheten att pröva om tidningen brutit mot god publicistisk sed. Jag väljer att göra en sådan prövning i det här fallet. […] Artikeln hade rubriken ”Patient fick fel diagnos”. Det kan tidningen rimligtvis inte slå fast eftersom ärendet vid tidpunkten bara var anmält, inte avgjort.”

I PON:s beslut av ärendet står följande:

”Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.”

Stefan Salbert som privatperson fick alltså rätt i nämnden, men han kände aldrig att han fick upprättelse. Beslutet från PON, som tidningen tvingas publicera, fick inte samma spridning som den felaktiga artikeln. Det finns heller ingen ekonomisk kompensation kopplad till en fällning som kommer anmälaren tillgodo, även i de fall en felaktig publicering inneburit ekonomiska förluster.

– Jag kände av en oerhörd obalans i systemet där mitt företag tog hela smällen. Journalisten gjorde fel, men jag fick bära kostnaden i form av ett rykte som skulle återupprättas och patienter som försvann. Att sprida osanningar i media tycks vara en riskfri aktivitet, och det tycker jag är djupt olyckligt, säger Stefan Salbert.

Kontaktade tidningen dig någonsin för att be om ursäkt?

-Nej aldrig. Jag fick däremot ett telefonsamtal ett år senare från tidningen där en säljare beskrev att dom saknade mina företagsannonser och undrade om jag inte ville börja annonsera där igen. Det var lite gulligt, man kan ju inte vara sur på en säljare som inte vet något om den här historien, säger Stefan Salbert.

Kristianstadsbladets ansverige utgivare Jörgen Svensson bemöter kritiken.