Texten publicerades ursprungligen av Second Opinion.
Second Opinion har gått igenom en del av nyhetsförmedlingen om Carema de senaste månaderna, som av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är att betrakta som ett medialt drev.
Genomgången handlar inte om att försvara hur Carema Care bedriver sin verksamhet, utan enbart att bedöma mediernas arbete. Finns det några pressetiska frågeställningar i Caremadrevet? Är någon publicering tveksam ut ett pressetiskt perspektiv? Det är frågor som vi undersökt.
Vår slutsats är att Caremadrevet ger en skev bild av verkligheten där nyanser saknas och där direkta felaktigheter publicerats utan bemötanden och utan rättelse. Mediernas arbete att lyfta viktiga samhällsproblem måste ske inom ramen för pressetiken, även om syftet är nog så ädelt. Ändamålen helgar inte medlen.
För att ta ett exempel: Medier har belyst och skapat debatt om den viktiga frågan om undernäring bland äldre. Men är det rimligt att peka ut Carema Care som ett extremt exempel när detta i verkligheten tycks vara ett vanligt problem i hela äldreomsorgen? Nej, det är det inte, det är vilseledande och oärligt.
Det har visat sig att den första och som vi ser det tyngsta källan, som är ett läkarföretag, har starka skäl att angripa Carema Care. En långvarig konflikt har pågått mellan läkarföretaget och Carema Care som bland annat resulterat i polisanmälan och anmälan till Arbetsmiljöverket. Detta sammanhang har Dagens Nyheter inte förmedlat till läsarna. DN beskriver hur Carema Care reagerat på läkarföretagets kritik och som läsare får man uppfattningen att Carema Care skyller ifrån sig.
Det finns förvisso även andra som vittnar om missförhållanden, deras oro och kritik måste tas på allvar och det har DN helt naturligt lyft fram. Oron och kritiken måste undersökas och orsaken klarläggas. Men det går inte rimligtvis att dra de långtgående slutsatser som görs om inte läkarföretaget hade initierat dem. Och därefter startar drevet.
Med tanke på omständigheterna är det inte omöjligt att uppgifterna från läkarföretaget primärt syftade till att skada Carema Care. Blotta misstanken om att det kunde vara på detta vis borde ha fått DN att reagera.
Grundläggande pressetiska frågor kan därför ställas. Hur ska en redaktion behandla en källa som har ett starkt egenintresse i att kritisera en annan part? I vilka lägen ska man välja bort en sådan källa? Och hur ska det publicerande mediet presentera denna källa för nyhetskonsumenterna om den används? Vår bedömning är att DN gjort alldeles för lite för att ge läsarna – och andra nyhetsredaktioner – en rättvisande bild.
Våra slutsatser i övrigt är att detta drev innehåller många av de komponenter som är vanliga i drev där tempot i nyhetsförmedlingen drivs upp och där kraven på källkritik successivt sjunker i takt med att den jagade parten blir allt mera trängd. Felaktiga och missvisande uppgifter publiceras utan att kontrolleras och medier använder varandra som källor och vidareförmedlar uppgifter utan egen kontroll. Det gäller exempelvis nyheter om blöjvägning, brandsläckning, spartävlingar och enskilda fall där brukare farit illa.
Det höga tempot gör att man inte hinner nyansera. Oberoende expertbedömningar är sällsynta. Viss plats för bemötanden lämnas, men ofta pliktskyldigt utan att egentligen verka vilja höra den kritiserade parten i sak, eller låta oberoende experter ge sin bedömning.
Dagens Nyheter har avstått från att kommentera.
Av Mats Olin och Daniel Löfstedt på uppdrag av Carema Care.
Inga kommentarer