Pressträff covid-19
En genomgång av tolv av regeringens presskonferenser de senaste veckorna med anledning av coronakrisen visar att huvudfokus i journalisternas frågor ligger på de ekonomiska åtgärdspaketen och huruvida de är tillräckliga för att rädda ekonomin, samt vad regeringen gör för att minska smittspridningen. Men frågor som handlar om hur regeringen landat i sin avvägning mellan att stoppa smittspridningen och de ekonomiska konsekvenserna är sällsynta.
Smittspridningen och vårdens kapacitet har av naturliga skäl varit ett centralt ämne på regeringens pressträffar. Varför gör inte regeringen mer för att minska smittspridningen? Varför har inte åtgärderna kommit tidigare som i andra länder? Vilken vårdkapacitet har Sverige? Varför testar vi inte fler? Finns det planer att isolera storstadsregionerna? Varför förbjuder ni inte resor över påsk? Av totalt 89 frågor som ställts på regeringens presskonferenser de senaste veckornas handlade 24 om just detta.
Frågor gällande regeringens stimulanspaket till näringslivet har dock varit än vanligare, vilket troligtvis är en direkt konsekvens av att regeringen på sina pressträffar i huvudsak har presenterat just nya åtgärder för att stötta ekonomin. Är åtgärderna tillräckligt stora för att rädda företagen och jobben? Vad beräknas åtgärderna kosta staten? Vad tänker regeringen om andra förslag som presenterats av såväl näringsliv som från andra riksdagspartier? Vad kommer arbetslösheten landa på? Hur blir det med A-kassan? När i tid ska alla dessa nya förslag börja gälla? Totalt 62 frågor har kretsat kring dessa frågeställningar.
Samtidigt är stimulanspaketen en konsekvens av regeringens beslut att stänga ner samhället för att minska smittspridningen. Betydligt färre frågor har handlat om den avvägning och om risken att följdeffekterna av smittbekämpningen kan leda till större problem än själva smittan. Frågeställningen väcktes av Tredje AP-fondens vd Kerstin Hessius, som i ett uppmärksammat uttalande i Aktuellt (19/3) varnade för en ekonomisk kollaps till följd av rådande undantagstillstånd.
På en presskonferens (23/3) frågade en journalist finansministern: Hur ser du på Hessius argument att effekterna kan leda till mycket större problem än själva smittan, och att näringslivet behöver ett datum för när undantagstillståndet upphör?
Magdalena Anderssons svar blev att frågeställningen är viktig och att det är en avvägning som regeringen gör i samråd med expertmyndigheter.
När regeringen nyligen fattade beslutet om att begränsa folksamlingar till max 50 personer ställdes en fråga om det var regeringen eller Folkhälsomyndigheten som tog det initiativet. Svaret blev att Folkhälsomyndigheten samma morgon hade inkommit med en hemställan om en sådan begräsning och att regeringen timmar senare valde att verkställa förslaget.
När Folkhälsomyndigheten fått frågan om de har räknat på de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag på åtgärder för att minska smittspridningen, har de varit tydliga med att Folkhälsomyndighetens expertområde är just smittspridning och inte ekonomi.
Vid upprepade tillfällen har regeringen hänvisat till Folkhälsomyndighetens rekommendationer när de har motiverat sina åtgärder, men aldrig har frågan från journalister ställts om vilka andra källor regeringen använder för att fatta dessa kritiska beslut. Det är problematiskt att journalister inte ställer frågor om vilka andra värden som ingått i kalkylen som resulterat i regeringens politik.
Förutom frågan under presskonferensen den 23 mars, ställdes även två frågor till finansmarknadsministern Per Bolund dagen efter: Hur länge kan samhället vänta innan hjulen måste börja rulla igen? Har regeringen ett slutdatum för undantagstillståndet?
Under de tolv presskonferenser med regeringen som NMI tagit del av, har alltså bara tre frågor handlat om hur regeringen ser på avvägningen mellan den kris som vi befinner oss mitt i, och den som kommer allt närmare.
Inga kommentarer