Ett oplanerat bortfall av en kärnreaktor ska elsystemet klara. Om två reaktorer faller bort samtidigt, krävs tur, för att bortkoppling av elanvändare i större skala inte ska bli följden. Vid bortfall av tre reaktorer bryter elsystemet ihop.
Så kunde tumregeln beskrivas för nyhetsjournalister.
Ett test på mediernas förståelse av frågan gavs vid elavbrottet i Stockholmsregionen den 26 april, då bland annat tunnelbanan stannade, trafikljus slogs ut och SVT:s Morgonstudiosändning avbröts.
Naturligtvis rapporterade medierna om händelsen, inte minst SVT, som ju drabbades redan i hemmastudion. Händelsen blev en nyhet också i Finland. Svenska kraftnät kunde snabbt informera om att problemet orsakats av ett fel i samband med ett underhållsarbete i en elstation i Hagby, norr om Stockholm.
Medierna noterade också att båda reaktorerna Forsmark 1 och Forsmark 2 som följd av händelsen hade kopplats bort från nätet. I den tidiga rapporteringen återgav Expressen den intressanta detaljen att de två reaktorerna ”troligtvis mätt in något, det här är automatiska snabba aktiveringar som görs”, ett citat av Erik Ek, strategisk driftchef på Svenska kraftnät.
En fråga som återkom i rapporteringen var vad incidenten betydde för elpriset. En mer relevant fråga ställdes i ett SVT-inslag: Har ni blivit varse om några sårbarheter i ert system nu om ett underhållsfel kan ge så här stora konsekvenser? Reportern nöjde sig dock bara med beskedet att Svenska kraftnät skulle fortsätta utreda varför det gick fel.
En mer envis reporter skulle ha ställt följdfrågor om vad det egentligen innebar för elsystemet att två kärnreaktorer plötsligt fallit bort. Om ett enkelt underhållsarbete i ett ställverk kunde koppla bort två kärnreaktorer, vad mer skulle ha kunnat hända?
Att döma av rapporteringen kände journalisterna inte till N-1-faktorn. Eller förstod i varje fall inte att frågan om N-1 är den första att ställa när kärnreaktorer oplanerat kopplas från elnätet.
N-1 betecknar den effektreserv som i varje ögonblick måste stå till förfogande i elsystemet, för den händelse den kraftproduktionsanläggning, som för ögonblicket producerar mest el, oplanerat skulle kopplas bort. I normalfallet ges värdet på N (det ”dimensionerande fel” som elsystemet ska klara) av den största kärnreaktor som är i drift i Norden.
Den 26 april på morgonen var det dimensionerande N-1-felet omkring 1 450 MW, vilket elsystemet alltså var förberett för att klara. Med Forsmark 1 och Forsmark 2 bortföll emellertid sammanlagt 2 130 MW. Till detta kom ett bortfall på ungefär 170 MW i en del övriga produktionsanläggningar. Totalt blev chocken för elsystemet alltså 2 300 MW, nästan ett N-2-fel.
En alarmistisk rubrik kunde ha varit: ELCHOCKEN KUNDE HA SLÄCKT SVERIGE. Eller med en positiv vinkling: ROBUST ELNÄT RÄDDADE SVERIGE.
Ett nytt test på mediernas förhållningssätt gavs när Svenska kraftnät den 9 maj publicerade sin analys av 26 april-händelsen.
Bland annat beskrevs i analysen att marginalerna i elområde SE3 vid tillfället var ovanligt goda: snitten 2 och 4 utnyttjade bara 60 procent av den tilldelade handelskapaciteten. Det vill säga: elöverföringen från de angränsande elområdena kunde ökas rejält utan nya risker för elsystemet. En extra säkerhetsventil råkade turligt nog finnas till förfogande.
Emellertid, konstaterar Svenska kraftnät i samma rapport, var det nära att också Forsmark 3, som är kopplad till stamnätet med en egen mer nordlig 400 kV-ledning, skulle ha kopplats bort. Spänningarna i denna anslutning låg ”väldigt nära” (kursivering av Svenska kraftnät) den kravställda spänningsprofilen. Det framgår de facto att spänningsnivåerna för Forsmark 3 i verkligheten ”kan ha legat under kraven för störningstålighet under två sekunder efter att felet inträffat”, enligt Svenska kraftnät.
Det här är den riktigt stora nyheten. Den fångades upp av Dagens eko i en kort – och korrekt – återgivning av rapporten och med ett par kommentarer av Svenska kraftnäts driftchef Pontus de Maré, bland annat: ”… den här störningen var så pass stor att det hade kunnat bli så att även Forsmark 3 kopplades ifrån”.
Följdfrågan vilka konsekvenserna i så fall skulle ha blivit ställde Dagens Eko uppenbarligen inte.
Enligt Second Opinions redogörelse skulle ett bortfall också av Forsmark 3 ha gett ett totalt bortfall i elsystemet på närmare 3 500 MW. Enligt all logik skulle det ha skickat frekvensen ner under den nivå (48,80 Hz) där automatisk bortkoppling av elanvändare skulle ha inletts.
Senast en motsvarande sak skedde, i september 2003, slocknade en stor del av södra Sverige, plus Själland och Bornholm. Konsekvenserna då var betydande och skulle, med tanke på hur nästan allt i vardagen numera är elberoende, i dag rimligtvis vara av en långt större dimension.
Genom ren tur, inexaktheter i mätsystemen, besparades Sverige nu uppenbarligen detta. Frågan om hur känsligt Sveriges elsystem egentligen är kvarstår.
Det är svårt att tyda rapporteringen av 26-aprilhändelsen på annat sätt än att grundläggande kunskaper om elsystemet är en bristvara inom medier.
Alla journalister kanske inte kan förväntas ha koll på N-1-faktorn. Men att ingen journalist alls, av dem som den 26 april och 9 maj skötte nyhetsbevakningen, tydligen såg den faktiska nyhetspotentialen i det som hände är anmärkningsvärt. I synnerhet som ingen debatt om elproduktion, kraftslag, elpriser och annat kommer runt frågan om elsystemets prestanda och driftsäkerhet.
***
Foto: Ellevio
Inga kommentarer