Kinaägd vindkraft ointressant för public service

Att en del av Sveriges vindkraftverk ägs av kinesiska bolag har varit känt länge. Men först nyligen har omfattningen av det kinesiska ägandet blivit klarlagt samt hur dålig insynen är i de aktuella företagen. Trots detta har intresset från public service-medierna varit begränsat. 

 
Affärsvärlden gräver i den kinesiskägda vindkraften i Sverige.

Tidningen Affärsvärlden är ett av de medier som intresserat sig för att ta reda på mer om det kinesiska ägandet i svensk vindkraft. Men det har inte varit lätt eftersom företagen vägrar att svara på frågor. Affärsvärlden skriver:

”Under flera veckors tid har Affärsvärlden försökt få svar från Kinaägda CGN utan resultat. ”Man förstår inte vad man har att tjäna på att prata med medier och gör inte det”, säger Kinaexperten Jojje Olsson om strategin.”

I Göteborgs-Posten har professor Christian Sandström skrivit flera artiklar i ämnet:

“Ägandet av Kråktorpet (ett vindkraftsbolag) påminner lite om en rysk docka, med lager efter lager av holdingbolag blir man till slut alldeles snurrig. Bolaget ägs av ett holdingbolag vid namn Kråktorpet Wind Farm Holding AB, som i sin tur ägs av ett holdingbolag vid namn Kråktorpet Wind Farm Top Holding AB, som i sin tur ägs av CGNEE Sweden Holding AB, som i sin tur ägs av CGNEE SAS, ett bolag med säte i Paris. Detta bolag ägs i sin tur av China General Nuclear (CGN) Power Corporation och har sitt säte i Shenzen i Kina. CGN är sedan flera år tillbaka svartlistat bland annat av USA.

Ungefär 16 procent av svensk vindkraft ägs av kinesiska staten via komplicerade bolagskonstruktioner. Bolagen gör stora förluster, vilket bland annat beror på att de töms på pengar genom höga internräntor, samtidigt som svenska elkonsumenter historiskt har betalat hundratals miljoner för investeringarna i form av elcertifikat. När bolag kommer på obestånd är det i praktiken nästan omöjligt att komma i kontakt med de kinesiska ägarna eller utkräva ansvar. 

Ovanstående borde få en del uppmärksamhet i nationella media. Både beroende av Kina, vindkraft och förutsättningarna den gröna omställningen och gröna jobb är aktuella ämnen. 

Men intresset är relativt ljumt.

Den 13 mars skrev SvD:s Jenny Nyman om det kinesiska ägandet i vindkraften på grund av att SÄPO:s och den nyinrättade myndigheten Inspektionen för strategiska produkter (ISP) uppmärksammat ämnet i en rapport.  

“De senaste åren har en statlig kinesisk energijätte rönt stor uppmärksamhet – men frågan är om kinesiska vindsnurror i norra Sverige nu kan hamna under lupp. 

Säpo skriver i sin lägesbild att Kinas utlandsinvesteringar ”utgör en möjlig svensk sårbarhet utifrån risken för politiska och ekonomiska påtryckningar”. Det är bedömningar som ISP noggrant lyssnar på.” 

Men Dagens Nyheter har inte skrivit något specifikt om ämnet, och inte heller Sveriges Radio eller Sveriges Television tar upp det, trots många publiceringar om vindkraft.  

Kina uppmärksammas i samband med vindkraft av DN och SvT, men då på grund av rekonstruktionen av vindkraftparken Markbygden 1 som till 75 procent via ett dotterbolag ägs av kinesiska statens bolag CGN. 

Nyhetsvärdering är ingen exakt vetenskap, men att främmande makt genom komplexa bolagskonstruktioner kontrollerar stora delar av en viktig industrisektor borde ha ett visst intresse för nationella medier och public service. 

 

 

 

 

 

Magnus Nilsson

NMI:s skribent

Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *