Skeptiska recensioner av undergångsbok – förutom av Björn Wiman

En ganska avmätt recension i Göteborgsposten, en något mer positiv i Dagens Nyheter och en rent entusiastisk i Aftonbladet.  Så kan man sammanfatta mottagandet av Jonathan Jeppssons bok om klimatförändringarna "Mot kollapsens hjärta: Om tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott". 

 
Fredrik Sjöberg drar bibliska paralleller i Svenska Dagbladet.

Jonathan Jeppsson är grävchef och klimatkolumnist på Aftonbladet. I början av 2024 kom han ut med sin andra bok om den kommande klimatkatastrofen. Benämningen är motiverad. Boken handlar inte om att klimatförändringarna är ett allvarligt problem. Den handlar om att vi går mot civilisationens undergång inom ett par decennier. 

Fyra större tidningar – Göteborgsposten, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet — har recenserat boken. Dessutom har Aftonbladet, Kristianstadsbladet och tidningen Journalisten intervjuat Jeppsson med anledning av boken. 

Eftersom Jeppsson är anställd på Aftonbladet är tidningens recension skriven av DN:s kulturchef Björn Wiman. Dagens Nyheters text är skriven av Saga Cavallin, författare och krönikör i DN.  GP:s text är skriven av Jonas Gren, författare, poet och miljöskribent. 

Grens text präglas av sympati för ämnet och vinkeln, men andas tvivel till om bokens grundtes stämmer och om den fyller sitt syfte. Han konstaterar också att Jeppsson i stort sett stöder sig på en enda källa — boken Five Insights for Avoiding Global Collapse : What a 50-Year-Old Model of the World Taught Me About a Way Forward for Us Today av ekonometrikern Gaya Harrington.  

“Jeppssons metod är aftonbladsk: ta en enstaka forskarrapport gjord av en person, blås upp de mest allvarliga konsekvenserna till braskande rubriker och lämna världens virrvarr och motstridighet därhän. 

(—) 

Jag kan tänka mig mängder av arbetsmetoder en journalist hade kunnat använda sig av i detta fall. Varför inte intervjua några dussin av världens ledande forskare inom modellering, naturresurser, jordbrukssystemet och klimatforskning (…)  

Det är en ovanlig metod som recensent, men jag kollade med en av världens ledande jordsystemforskare, Johan Rockström. Rockström är knappast känd för att tona ner allvaret när det handlar om de ekologiska kriserna, men han lägger inte stor vikt vid studien Jeppsson bygger hela sin bok på. 

”Nej, det finns inga belägg för att civilisationen går mot en snar kollaps”, skriver Rockström i ett mejl.” 

Saga Cavallin i DN konstaterar också att boken i huvudsak bygger på en enda rapport som dessutom varken är ny eller unik. 

“Föreställningen om tillväxtekonomins inneboende självutplånande är med andra ord inte ny. Tanken går tillbaka till Thomas Malthus, eller Marx idé om kapitalismens självförbrännande motsättningar, men framför allt har den alltid varit ett grundackord inom miljörörelsen.  

(—)  

Därför blir det väl krystat när Jonathan Jeppsson inleder sin nya bok med att beskriva upptäckten av Gaya Herringtons rapport som fullständigt omvälvande. Särskilt eftersom ”Limits to growth” och diverse uppdateringar av den finns med redan i hans förra bok ”Åtta steg mot avgrunden”.” 

Cavallin ifrågasätter också grundtesen i boken, att kollapsen står runt hörnet, och menar att den föreställningen är ett problem:  

Kollapsens nödvändighet blir så en självpåtagen maktlöshet. Ett svepskäl för att slippa ta i det verkligt svåra. 

Att påstå att Björn Wiman skulle vara mindre kritisk är en underdrift av betydande dimensioner. Han är snarast lyrisk. Rapporten av Gaya Herrington nämns inte. Istället är det Jeppsson själv som gjort hela jobbet.  

“Som ren konsumentdeklaration ska direkt sägas att Jeppssons bok är en av de mest förödande framtidsprognoser som någonsin författats på svenska. När man läst färdigt lämnas inte sten på sten kvar i ens tro på framtiden, inte ens om man från början trodde sig vara ganska härdad. 

Utgångspunkten är den civilisations- och tillväxtkritik som 1972 formulerades i rapporten ”Tillväxtens gränser” (…) 

(—) 

Jeppsson följer hur synen på boken har utvecklats genom åren och presenterar på vägen en egen sammanställning av befintlig forskning som både slår ut andan på läsaren och pulveriserar varje illusion om att världen kommer att klara FN:s klimatmål. 

(—) 

En av de många forskare som Jeppsson konsulterar talar om en risk att mänskligheten går från tio miljarder människor till kanske en halv miljard.” 

 (–) 

Journalistiskt är ”Mot kollapsens hjärta” ett mastodontarbete…”. 

Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet gillar boken trots att han inte tror på den snara undergången: ”Mot kollapsens hjärta” är en fängslande bok, inte för att den är påfallande välskriven eller ens originell, men den har något annat som fångar mig.”, skriver Sjöberg och påminns om Gamla testamentet. Sjöberg tycks se en slags fanatism i dagens klimataktivism:

”Några förhoppningar om att prognoserna ska visa sig vara fel har de inte. De hoppas ingenting, de vet. Å andra sidan är de varken karriärister i klimatbyråkratin eller handelsmän i hållbarhet. Deras bemötande är milt överseende. De lyssnar, förlåter, lider.

Det var så jag hamnade i Gamla testamentet. ”Mot kollapsens hjärta” framstod för mig som ett stilleben, ett vanitasmotiv. ”

Även Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer har recenserat. Han menar att Jeppsson är fångad av sin egen tes och tolkar mycket till det värsta. Exempelvis att folk numera dör på grund av klimatet. ”Saken är den att folk dog av klimatrelaterade skäl i långt större omfattning för 50 eller 100 år sedan.”, skriver Höjer.

 

***

Artikeln uppdaterades den 6 maj. 

 

 

 

 

   

Magnus Nilsson

NMI:s skribent

Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *