Bolling: frågor till Rockström som saknas

Frågan om en möjlig kollaps av havscirkulationen i norra Atlanten är åter aktuell. Flera medier, bland andra Dagens Nyheter, rapporterar om ett öppet brev från 44 forskare, som uppmanar ledarna i Norden att ta risken för en kollaps på allvar och att göra ”allt” för att undvika att den inträffar.

Att det är Golfströmmen som riskerar att kollapsa är en förenkling. Egentligen handlar det om ett större cirkulationssystem som går under förkortningen AMOC (Atlantic meridional overturning circulation), där Golfströmmen är en del.

Det är inte första gången detta specifika klimathot ventileras. Det spelade en huvudroll i filmen The day after tomorrow 2004, där en avstannad AMOC ledde till extremt snabb avkylning på norra halvklotet. Filmen var överdriven och innehöll stora fel, men det är ingen tvekan om att en AMOC-kollaps skulle leda till drastiskt förändrat klimat med framför allt mycket bistra vintrar i hela Europa.

Det öppna brevet säger bland annat att ”bevisen blivit starkare för att risken för en kollaps av AMOC har ökat”, och därför menar undertecknarna att det är av största vikt att ”risken för tipping points i Arktis, i synnerhet AMOC-risken, tas på allvar i samhällsstyrning och politik”.

Nordens ledare uppmanas att ”vidta åtgärder för att minimera denna risk så mycket som möjligt” genom att skynda på minskningen av växthusgasutsläpp.

Det som påstås i det öppna brevet avviker från den samlade bedömningen hos FN:s klimatpanel, där risken för en kollaps tonas ner.

De 44 forskarnas budskap bygger till stor del på en uppmärksammad studie av de danska forskarna Peter Ditlevsen (en av brevets undertecknare) och Susanne Ditlevsen, som publicerades förra sommaren.

Ditlevsenstudien utgår från tidigare observerade förändringar i Atlantens temperatur, salthalt och strömmar och innehåller inga nya observationer som visar att AMOC är på väg att försvagas.

Det nya i studien har inte med oceanografi eller klimatologi att göra. Syskonen Ditlevsen anser sig med hjälp av ny matematisk forskning ha överlistat ett naturligt system som innehåller mycket slumpmässighet (eller vad vi kallar slump eftersom vi inte förstår vad som händer). Med hjälp av denna matematik ser deras modell ut att berätta om en framtida verklighet.

Men osäkerheten är stor: ”Tillförlitligheten beror på hur snabbt systemet närmar sig vändpunkten”, står det i forskningsartikeln. Och: ”Dessa resultat utgår från att modellen är ungefärligen korrekt, och vi kan naturligtvis inte utesluta att andra mekanismer spelar in och att osäkerheten då är större.”

Ändå vågar de båda danska forskarna lita tillräckligt mycket på sina beräkningar för att komma med en rekommendation och slå fast att människan kan reglera AMOC:

”Även med dessa reservationer är detta verkligen ett oroande resultat, vilket bör uppfordra till snabba och effektiva åtgärder för att minska de globala växthusgasutsläppen så att en förändring av kontrollparametern mot en kollaps av AMOC kan undvikas.”

Ditlevsens har alldeles rätt i att planetens beteende ofta inte är linjärt. Många naturliga förändringar förstås först efteråt, om någonsin. Den plötsliga temperaturökningen i Atlantens ytvatten förra våren överraskade exempelvis alla bedömare. Detta betyder samtidigt att faktorerna bakom AMOC:s skiften kan vara andra än de som läggs in i modellerna.

En annan undertecknare av det öppna brevet är den flitigt förekommande klimatdebattören Johan Rockström, en av cheferna för det tyska klimatinstitutet PIK. Rockström är också den enda person DN intervjuat i sin artikel om saken.

– Det är anmärkningsvärt att politiska ledare i Skandinavien inte tar detta på allvar … Om det finns forskning som säger att vi inte kan utesluta en kollaps, till och med inom de närmaste 100 åren, borde man göra allt för att undvika att det sker, säger Rockström.

Han får inga följdfrågor på det.

Havets ytvatten har blivit varmare i takt med den globala uppvärmningen, men det finns ett spektakulärt undantag: i ett område söder om Grönland, det nordatlantiska ”uppvärmningshålet”, har ytvattnet blivit allt kallare. Denna avvikelse hänger sannolikt ihop med AMOC, men på vilket sätt är omtvistat.

Om allt mer smältvatten från inlandsisen på Grönland rinner ut i havet anses det kunna hota AMOC:s stabilitet, eftersom sötvatten har en lägre densitet än havets saltvatten och därför påverkar balansen.

DN förklarar även ”uppvärmningshålet” med smältvatten från Grönlandsisen, men det stämmer inte med vad forskningen pekar på. En studie från Stockholms universitet och tyska Max Planckinstitutet förklarar att ”hålet” inte är ett tecken på att AMOC håller på att stanna av, tvärtom. Den bästa förklaringen till den nedkylda havsregionen är, enligt studien, en stärkt cirkulation i Nordatlanten, vilket leder till att varmt vatten effektivare transporteras längre in i Ishavet.

Många forskare har lyft fram osäkerheterna bakom Ditlevsens slutsatser. Studien ”ger inga ledtrådar till vad som ligger bakom transitionen” mot en kollaps, konstaterade professor Andrew Watson vid institutet för globala system vid universitetet i brittiska Exeter i en intervju i juli i fjol.

– Jag är inte övertygad om att detta skulle bli en katastrofal kollaps. Nordatlanten är ett komplext system, sade Watson.

Professor Penny Holliday vid brittiska National oceanography centre menade att Ditlevsens studie litar för mycket på vattentemperaturen som måttstock, och det påverkar trovärdigheten.

– Vi vet att ytvattentemperaturerna i Nordatlanten inte är någon tydlig indikator på hur AMOC mår, och vi vet att det inte finns några bevis för att AMOC har försvagats dramatiskt de senaste 50–75 åren, trots en tydlig ökning av ytvattentemperaturen i Atlanten sedan 1970-talet.

Johan Rockström säger i DN-artikeln att cirkulationssystemet är “känsligare än vi förstår”, och han noterar att AMOC har kollapsat “flera gånger de senaste 100.000 åren” – uppenbarligen på grund av något annat än människans utsläpp.

Han säger rentav:

– Det är något som händer i haven just nu som vi inte kan förklara fullt ut.

Han får inga följdfrågor på detta heller.

Några naturliga sådana hade varit vad det i så fall är som händer, varför detta ”något” inte har funnits med i modellerna och om det kan ligga något annat än växthusgaser bakom.

Allt det ovan sagda handlar om den vetenskapliga osäkerheten om AMOC. Men den kanske viktigaste frågan att ställa till Johan Rockström och de andra undertecknarna av det öppna brevet handlar om rimlighet: Kan människan göra något åt cirkulationen i världshaven?

Oavsett om AMOC håller på att kollapsa eller inte, vilket alltså är osannolikt, och oavsett om koldioxidutsläppen är den enda drivkraften bakom förändringar i cirkulationen, vilket alltså också är osannolikt, måste man fråga sig om det skulle spela någon roll för processen ens om människans alla utsläpp upphörde omedelbart?

Sambanden är så komplexa och ledtiderna så långa att svaret på den frågan nästan helt säkert är nej.

***

Svenska Dagbladet beskriver på ett föredömligt sätt de stora osäkerheterna kring havscirkulationen och att forskarvärlden inte på något sätt står enig bakom larmet om en kollaps.