”Lyssna på forskare, men med förnuft”

Nyhetsmedier rapporterade i helgen att drygt 1 000 forskare i en DN-debatt-artikel kräver att politikerna lyssnar mer på forskningen.

”Den senaste tiden har vi upprepade gånger sett hur politiker missbrukar forskningsresultat eller ignorerar vetenskaplig kunskap för att stödja sin politiska agenda.”, skriver forskarna och drar paralleller mellan läget i svensk politik och Trumps USA.

Forskarna anger fyra exempel på politik som de menar inte har stöd i forskningen. De menar att regeringens argument för nya investeringar i kärnkraft saknar forskningsstöd, de menar att forskningen visar att de straffskärpningar som genomförts inte kommer att leda till att brotten minskar, och de är kritiska mot att forskares kritik mot regeringens klimatpolitik avfärdats på icke-vetenskapliga grunder. Det här är ett hot mot ett demokratin menar forskarna.

De flesta av forskarna är inte experter inom de fyra utpekade områdena, men man kan förstå att de vill bli lyssnade på inom sina respektive forskningsdiscipliner. Det handlar om forskare i allt i från kulturgeografi och arkitektur till medie- och kommunikationsvetenskap och klinisk psykologi.

NMI ringde upp webbtidningen Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer för att be honom kommentera.

– Personligen tycker jag att forskare ska hålla sig för goda för massupprop av denna art. Jag har själv aldrig skrivit under den här typen av upprop, säger Höjer till NMI.

Henrik Höjer

Han har ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt forskning, först som historieforskare och sedan som vetenskapsjournalist, bland annat som redaktör på tidningen Forskning & Framsteg.

Borde vi ha ett styre som i högre grad måste fatta beslut baserat på det som forskare kommit fram till?
– Man ska lyssna på forskare, men med förnuft. Det vore dumt att inte tro på vad forskningen kommit fram till men det känns naivt att inte erkänna att politiken måste ta hänsyn till många andra faktorer, säger Henrik Höjer.

Höjers centrala budskap är att politiker måste väga in fler faktorer än det gällande kunskaps- och forskningsläget i väl avvägda beslut.

– Debattörerna missar att politiken måste väga av målkonflikter. Det handlar om kunskapsläget men det handlar också om exempelvis bedömningar av framtida risker, ekonomi och normer och värderingar.

Ledarskribenten Karin Pihl utrycker det på ett liknande sätt i en ledartext i Expressen:

”Politik består ju av flera delar: verklighetsuppfattning, värderingar och avvägningar mellan olika intressen.”

Ett sådant resonemang förs fram också av John Hassler och Per Krusell i en text på Ekonomistas, där de även lyfter upp ytterligare en politisk dimension:

”Men om man som uppropets författare antyder att forskningen leder till slutliga sanningar som inte får ifrågasättas och som direkt måste implementeras i politiska beslut går man emot forskningens själ. Det får inte uppfattas som att vi som forskare använder vår position och titel för att driva vissa politiska åsikter.”, skriver de.

Henrik Höjer exemplifierar målkonflikterna med frågan om kontorslandskapens för- och nackdelar.

– Det finns gott om forskningsbelägg för att kontorslandskap är dåligt för produktiviteten, eftersom det exempelvis leder till att medarbetare stör varandra. Ändå används kontorslandskap. Det är kostnaderna som avgör eftersom kontorslandskap kräver mindre ytor, säger han.

Ett annat exempel är invandringen:

– Ta till exempel asyl- och flyktinginvandringen. Även om forskningen kan visa att varje person som kommer hit innebär en kostnad för samhället så tar vi ändå emot flyktingar. Det är en värderingsfråga.

Inte så sällan är läget dessutom att olika forskare inom samma forskningsdisciplin kommer fram till olika slutsatser.

– Pandemin var ett utmärkt exempel på svårigheten med kunskapsläget. Olika forskare drog olika slutsatser om vad som var bäst att göra.

Forskningsresultat omprövas ständigt, det ligger i forskningens natur. Och det finns många exempel på att nyare forskning kommer fram till att äldre forskning inte håller måttet.

– Ett exempel är frågan om lobotomi, där ingrepp motiverades baserade på forskningsresultat.

Henrik Höjer ifrågasätter bilden av forskningsläget i särskilt en av de fyra sakfrågorna som forskarna lyft fram som exempel. Han menar att det finns observationer som talar för att långa fängelsestraff kan minska rekryteringen till kriminalitet. Höjer har skrivit en bok om den amerikanske gangstern Al Capone.

– Kriminella som visar upp sina dyra bilar och kläder har varit en reklampelare för att fler ska ägna sig åt brott. När de sitter inne minskar den exponeringen, men detta är ju svårt att bevisa vetenskapligt, menar Henrik Höjer.

***

Chefen för vänstertankesmedjan Arena Idé Håkan Bengtsson skrev 2020 på Dagens Arena om relationen mellan experter och politiker, då angående beslutsfattandet under pandemin:

”I grund och botten finns en inneboende spänning i demokratin mellan experterna och expertkunskapen å ena sidan och politikernas beslutsansvar och omdömesförmåga å den andra.

I tider av »fakenews« och »faktaresistens« är det lätt att landa i slutsatsen att vi bör lita på de som besitter kunskaper och institutioner som arbetar professionellt med olika samhällsfrågor. Men hanteringen av olika frågeställningar kräver också en sammantagen och värderingsbaserad avvägning mellan olika intressen och ett inte alldeles entydigt val av medel i relation till de målkonflikter som alltid finns i politikens värld.”

Bengtsson fortsatte:

”om politikerna inte har en egen förmåga och ambition att självständigt värdera expertkunskapen reduceras ju demokratin till teknokrati och expertvälde och förlorar det inre levande liv som gör att den kan överleva och utvecklas. Experternas kunskap är också selektiv och begränsad till deras egna kunskapsfält, politiken kan och bör väga samman allt detta och balansera mellan olika intressen, kunskaper, värderingar och ideologier.”