NMI har tidigare visat hur SVT:s rapportering om förändringarna i ätstörningsvården i region Stockholm varit ensidig och hur den brustit i beskrivningen av uppsägningen av avtalet med privata Mando-klinikerna.
Norrtejle Tidning publicerade en debattartikel med liknande kritik mot nyhetsmedierna, och NMI ringde upp artikelförfattaren Rosmarie Cizinsky Sjödahl. Hon har tidigare varit anställd på region Stockholm och varit ansvarig för upphandlingen av ätstörningsvård 2018 och därefter avtalet med Mandoklinkerna.
Vad tycker du om den medierapportering som varit om Mando och ätstörningsvården den senaste tiden?
”Jag tycker den varit ensidig, oreflekterad och uthängande av en part i en konflikt. Dessutom bara fokus på vad Mando gjort för fel.”, säger Rosmarie Cizinsky Sjödahl.
Hon konstaterar att rapporteringen varit ensidig med tanke på att det tvistats om avtalet och att det ska avgöras i domstol.
”Inga medier har reflekterat över vidden av att en så stor grupp patienter ska överlämnas till Regionens egna, lilla vårdgivare med långa köer. SCÄ kan ju inte ta emot patienter på remiss idag.”
SCÄ står för Stockholms centrum för ätstörningar och drivs i egen regi av region Stockholm.
Journalister borde begärt ut avtalet mellan Mando och regionen för att kunna förstå svårigheten för Mando att tolka avtalet på det sätt som regionen nu i slutet av avtalsperioden gjort gällande, menar Cizinsky Sjödahl.
Vilka frågor tycker du att journalister borde ställa?
”Jag tycker de borde ställt fler frågor kring kapacitet, kvalitet och inte minst patientsäkerhet när så många sjukt svåra patienter ska överlämnas. Dessutom ska ju cirka 40 inneliggande patienter på Mando flyttas till idag cirka 10 sängplatser på SCÄ.”, säger Rosmarie Cizinsky Sjödahl.
Regionens plan innebär att SCÄ i framtiden ska utöka till 20 platser för inneliggande.
Hon efterlyser mer grävande och journalister som borde ha ställt följdfrågor och tittat mer på SCÄ:s tidigare svårigheter, till exempel18 månaders kö. På det hela taget saknar medier fokus på patientperspektivet, menar Cizinsky Sjödahl förutom att leta missnöjda patienter:
” Journalister skulle också kunnat frågat vad SCÄ har för evidens i sin behandling. De borde också ställa frågan kring valfrihet, varför tar man bort valfriheten för de allra sjukaste patienterna?”
Det är svårt att mäta resultat i ätstörningsvården på ett bra sätt, menar Cizinsky Sjödahl, man måste ha med alla förutsättningar, till exempel BMI och samsjuklighet.
”Mando har fått mycket kritik från SCÄ och de som ansett Mando haft för ”enkla” patienter, och därför uppnått bättre resultat.”
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen tillfrågade därför Anders Ekbom, som då var prorektor på KI om hjälp, berättar Rosmarie Cizinsky Sjödahl. Han utsåg en docent, Johan Reutfors, för att granska ätstörningsvårdens kvalitetsregister, RIKSÄT. Det resulterade i två rapporter där resultatet var till Mandos fördel, menar hon.
”SCÄ:s patienter slutade i förtid och blev registrerade fast de knappt påbörjat vården. En kvalitetsindikator är att patienten fullföljer vården och där var Mando överlägsna. Min personliga uppfattning är att Mando håller hög kvalitet, har långsiktig planering och tät uppföljning. Det är ju faktiskt 2000 som blivit friska från sin ätstörning. Det borde vara unikt. ”
”Ett problem är att SCÄ undviker att använda effektmått vilket är ett stort bekymmer. Regionen efterfrågar heller inte effektmått eller resultat från sin egen verksamhet.”, avslutar Rosmarie Cizinsky Sjödahl.
Inga kommentarer