Motiverat att vara ”vansinnig” på tyskarna

I Tyskland, där Ebba Buschs uttalande fått stor uppmärksamhet, var den tyska regeringen snabbt ute med en förklaring att den inte tar något ansvar för de höga svenska elpriserna och att dessa mest beror på att Sverige har för liten egen elproduktion i den södra delen av landet.

Vidare, förklarade den gröna energiministern Robert Habecks talesperson Stefan Hauke för Sveriges Radios Daniel Alling, är prissvängningar av den typ som vi nu sett något vi får leva med tills Tyskland byggt om sitt energisystem, framför allt genom ett storskaligt system av gaskraftverk som backup-kapacitet. Sverige borde i stället bygga mer överföringskapacitet till Tyskland för att kunna utnyttja den europeiska elmarknaden bättre, var den tyska regeringens budskap.

Emellertid har den tyska regeringen knappast fakta på sin sida. De sista tre kärnreaktorerna kopplades från nätet i fjol och de återstående kolkraftverken är också de under bortkoppling i snabb takt. Vilket återspeglas i att Tyskland för första gången blivit en stor nettoimportör av el.

Den här statistiken från Radiant Energy Group är tydlig nog:

Innan kärnkraften stängdes ner exporterade Tyskland som synes el nästan kontinuerligt i stor skala, medan bilden för 2023 och 2024 omvänt visar på en stor elimport. I fjol var Tysklands nettoimport 40 TWh, varav 16,5 TWh producerades av kärnkraft i Frankrike, Schweiz och Belgien.

Som jämförelse motsvarar 16,5 TWh vad två kärnreaktorer producerar på årsbasis. Tyskland kompenserade alltså nedläggningen av tre egna kärnreaktorer med att inte bara köpa in utländsk kärnkraftsel motsvarande två reaktorer, utan även 23,5 TWh övrig utländsk el från andra kraftslag.

Den tyska utvecklingen återspeglas även i elpriserna. Ännu 2019 och 2020 – de senaste åren som kan beskrivas som ”normala”, innan Rysslands naturgasåtstramningar började få effekt i Tyskland – låg priserna på elbörsen i Sydsverige (SE3 och SE4) och Tyskland på likvärdig nivå (årsprisvariationer över skalan 30-45 öre/kWh).

Åren 2023 och 2024 har elpriserna varit markant högre i Tyskland (110 resp. 90 öre/kWh) än i SE4 (74 resp. 58 öre/kWh), som i sin tur haft markant dyrare el än norra Sverige. Att de högre tyska priserna spiller över på Sverige är uppenbart.

Eftersom Tyskland – i trots mot EU-kommissionen – dessutom motsätter sig en indelning av landet i elområden, något som skulle sänka elpriset i norra Tyskland avsevärt och enligt all logik även i SE4, får det sägas vara en fullt rimlig reaktion att Ebba Busch är ”vansinnig” på Tyskland.

Samtidigt bör det göras klart att den tyska regeringens beskrivning möter kritik även inom Tyskland. En intressant analys av hur bilden av Energiewende, energiomställningen, satts i landet ges i en analys av Die Welts researchredaktör Michael Höfling, som relaterar till diskussionen om just Ebba Busch.

Höflings tes är att den som kontrollerar språket även kontrollerar samhället. Vilket sätter kraftfulla verktyg i händerna på fingerfärdiga journalister i kraft av deras problemformulerings- och tolkningsföreträde.

Höfling utgår bland annat från den gröna hållbarhetsprofessorn Claudia Kemfert, som beskriver uttryck som Dunkelflaute (mörker och stiltje samtidigt, numera förekommande även i svenska medietexter), Zappelstrom (”sprattelström”) och liknande som ”kampbegrepp” hos grupper som är ute för att sprida negativa myter om energiomställningen, som att denna skulle föranleda komplikationer i elsystemet och vara för dyr.

Michael Höfling ser saken annorlunda. Enbart den enorma mängden oreglerad solelsproduktion i Tyskland innebär kraftigt ökad risk för en blackout. Det beräknade behovet av elnätsutbyggnad går på gigantiska 650 miljarder euro. Och regeringen gömmer en väsentlig del av omställningskostnaderna för konsumenterna genom att ta in dem i statsbudgeten i stället för att, som förr, låta dem synas på elräkningen.

Höfling nämner också motsägelsen i att den tyska regeringen återkommande vädjar till att Europa behöver lösa energiproblemen tillsammans, samtidigt som Tyskland genom sitt agerande – som den nämnda vägran att dela landet i elområden – i praktiken motarbetar den europeiska sammanhållningen. Och, sammanfattar han, priserna på elbörsen bekräftar att epicentrum för den senaste utvecklingen ligger i Tyskland.