Nej, ökad svensk export av el är inte nödvändigtvis ”bra för klimatet”

”Att svensk elexport är bra för klimatet är tydligt”, förklarar SVT Nyheters journalist Johan Zachrisson Winberg och exemplifierar bland annat så här:

”Sveriges ökade elexport betyder mycket för klimatet. Under årets första åtta månader har Sverige exporterat fossilfri el, som minskar utsläppen i andra länder med minst 6 miljoner ton CO2. Det motsvarar CO2-utsläppen från alla personbilar i Sverige under samma tid.”

Att 6 miljoner ton koldioxid motsvarar utsläppen från alla personbilar i Sverige under åtta månader är ett rimligt påstående. Däremot finns inte täckning för påståendet att den svenska nettoexporten av el skulle minska övriga länders koldioxidutsläpp i motsvarande mån.

Detta eftersom energisektorn omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Grundläggande (enligt Energimyndigheten, som tillsammans med Naturvårdsverket administrerar utsläppshandeln för Sveriges del) är att systemet sätter ett gemensamt utsläppstak för alla som omfattas av systemet. Ordet ”utsläppstak” är centralt – det anger måttet på den mängd utsläpp som EU totalt tillåter inom den utsläppshandelspliktiga verksamheten.

Eftersom utsläppsrätterna säljs på en europeisk börs, kan andra aktörer inom systemet använda de utsläppsrätter som inbesparas som följd av, till exempel, att Sverige exporterar utsläppsfri el.

De inbesparade utsläppsrätterna förblir alltså inte nödvändigtvis oanvända. I slutändan är detta en bokföringsfråga, men utan att det går att visa i vilken mån den svenska elen påverkar EU:s totala utsläpp, då ju mängden tillåtna utsläpp är bestämd i förväg.

En brasklapp behöver i alla fall ges. Enligt gällande EU-regler sker med början 2023/2024 en ”automatisk annullering” av ett definierat överskott utsläppsrätter baserat på en komplicerad mekanism inom den så kallade marknadsstabilitetsreserven.

Genom denna mekanism kan detta överskott, som de facto härrör sig ända från den ekonomiska tillbakagången under finanskrisen 2009-2010, om drygt ett år förväntas vara eliminerat ur systemet.

Utan överskottet (EU:s brytpunkt för det är 833 miljoner utsläppsrätter) finns inte längre någon poäng i att genom svensk exportel öka den mängd utsläppsrätter som återstår för övriga aktörer, till exempel för den tunga industrin.

Hur EU:s utsläppshandelspolitik framöver kommer att se ut är oklart. Inom EU finns – som ett led i Fit for 55-paketet – förslag om en skärpning av utsläppshandelssystemet, bland annat så att den årliga reduktionen av utgivna utsläppsrätter ska ökas från 2,2 till 4,2 procent.

En sådan förändring av utsläppshandelssystemet förändrar emellertid inte följdsatsen: Ju färre utsläppsrätter energisektorn behöver, desto fler utsläppsrätter återstår för övriga utsläppssektorer.

Sammanfattningsvis:

Det enkla och säkra sättet att minska utsläppen i EU är att köpa in utsläppsrätter och sedan annullera dem, utan att alltså använda dem för att täcka upp för utsläpp. Det har den svenska regeringen vid ett par tillfällen även gjort, till en kostnad på åtskilliga miljarder kronor.

Att schablonmässigt och som en självklarhet förklara att utbyggd vindkraft och solkraft i Sverige är ”bra för klimatet” har däremot inte täckning i fakta och tyder på att den som står för utsagan inte förstår komplexiteten i frågan.

***

Energimyndigheten om utsläppshandeln: https://www.energimyndigheten.se/klimat–miljo/handel-med-utslappsratter/om-utslappshandel/utslappshandel-i-eu/