Stockholm och Helsingfors har billigast el av huvudstäderna i Europa – trots höjda elpriser, enligt Sveriges Radios finska nyhetsprogram i fredags (5 januari). Inslaget sändes även i Ekot och i nyhetsinslag i ett 15-tal P4-stationer.
De priser som finns på hushållens elräkningar berättar dock en annan historia. Trots billig börsel, relativt sett, betalar de svenska hushållen totalt sett mer än i många andra länder.
Ett bra tips, när elpriserna förs på tal i medierna, är att börja med frågan: Vad menas med elpris? Och elpris för vem?
SR-inslaget hänvisar till ”marknadspriset för el i Europas huvudstadsområden” under 2023 och anger som källa den finländska energisektorns branschorganisation, på finska Energiateollisuus. Närmare bestämt talar branschorganisationen i sin statistik om ”partipriset” på elen.
Mycket riktigt var Stockholm och Helsingfors de europeiska huvudstadsområden där partipriset, det vill säga börspriset, på elen var lägst under 2023.
Men vad betalar elkonsumenterna totalt sett för att få elen? I fakturorna ingår även ersättning för distributionen av elen, energiskatter, moms och diverse påslag av olika aktörer. Vägledning i den här frågan ges av EU:s generaldirektorat för officiell statistik Eurostat, här för första halvåret 2023:
Blå färg står för de samlade produktions- och distributionskostnaderna, brunt för olika typer av energiskatter, rött för moms. Som synes hade hushållen i femton av EU-länderna med detta inräknat högre kostnader för elen än hushållen i Sverige, medan elkostnaden var lägre i elva av länderna.
En tydligare nedbrytning av kostnaderna ges av denna statistik från EU:s tillsynsmyndighet Acer för år 2020. Benämningen RES (Renewable Energy Sources) står för särskilt stöd till förnybar el.
För Sveriges del utgjorde elproduktionskostnaden (kan jämföras med partipriset) för slutkunden här alltså bara 23 procent av den totala kostnaden för elen. Distributionen och skatterna kostade betydligt mer.
En relevant journalistisk vinkling av det här temat kunde med andra ord vara det omvända till den som SR valde: Varför är den svenska elen så pass dyr för slutkunden, om den är så billig att producera?
Det ska erkännas att elpriser är en komplicerad historia, inte minst när jämförelser ska göras. Många länder har i strid med EU:s principer reglerade elpriser, stödsystemen är högst olika och skattesystemen varierar. Ett påpekande om detta borde ha varit en självklarhet i SR-inslaget.
En kommentar behövs också till att inslaget, genom ett par korthuggna citat av experter, ger sig ut för att förklara varför de svenska och finska elpriserna har legat lägre än i övriga Europa.
Pekka Salomaa på Energiateollisuus förklarar att vi i våra länder ”är mindre beroende av fossila bränslen” än i övriga Europa, medan Åsa Elmqvist på Energforsk hänvisar till att vi tack vare mycket kärnkraft och vattenkraft kunnat ha ”väldigt billig energi”.
De två experterna har helt säkert komplexiteten i frågeställningarna klar för sig, men i praktiken lämnar SR-redaktionen lyssnarna i sticket. Som figuren ovan visar är elen dyrast för slutkunderna i just de två länder som mest av allt bygger sin profil på grön energi, Tyskland och Danmark.
Att Tyskland i mittgrafen för första halvåret 2023 inte längre toppar kostnadsligan är resultat av politisk kreativitet. Under 2022 lyfte politikerna helt sonika den så kallade EEG-Umlage, som genom åren finansierat ett stort antal subventionsmiljarder till producenterna av förnybar el, bort från elkundernas räkningar och in i statsfinanserna.
Tyskarnas kostnader för elen blev inte lägre av det, men elkunderna kunde glädjas åt lägre siffror just på elfakturan.
Inga kommentarer