Opitz: ”Jag känner att jag har landat på ett ställe där jag hör hemma”

— Inledningsvis var jag orolig för att rollen skulle vara svår att kliva in i och emellanåt har det varit svåra avvägningar där jag har tagit hjälp av kollegor. Men mina många år i branschen har gjort att jag känner mig trygg i uppdraget – jag känner att jag har landat på ett ställe där jag hör hemma.

Opitz nämner samtidigt att han ibland kan sakna pulsen från redaktionsgolvet.

— Alla som någon gång jobbat på en redaktion saknar dramatiken efter att de lämnar. Det är något speciellt med den redaktionella miljön.

Han säger vidare att året som MO lärt honom att det generellt finns en stor vilja bland redaktionerna att göra rätt och att de medieetiska övertrampen oftast sker oavsiktligt.

— En annan sak jag också tänkt på under det gångna året är att det kan finnas en människa som lider stor skada av en publicering även när publiceringar sker på rätt sätt.

Näringslivets medieinstitut har nyligen publicerat dokumentet 17 steg för en medieetisk prövning av Nils Funcke, medieetisk expert och ledamot i Mediernas Etiknämnd. Dokumentet har skickats till samtliga ledamöter i nämnden, till kansliet och även Opitz har tagit del av skrivelsen.

— Jag har inte läst allt men tycker att det i stort är väldigt bra, framför allt gillar jag inledningen där han skriver om medieetikens takt och ton. Om att ha en ansvarsfull hållning till medieetiken snarare än att det är fasta regler.

Kommer PM:et leda till mer enhetliga prövningar tror du?

— Vi har redan en struktur som vi använder och utgår ifrån i våra prövningar Den liknar i mångt och mycket den metodik som Nils Funcke förespråkar så jag tror inte att det blir någon större skillnad.

I PM:et efterfrågar Funcke en diskussion kring utgivarnas undersökningsplikt och hur det vägs mot principen om att varje utgivare enbart ansvarar för sina egna publiceringar.

Ett fall som Funcke nämner är hur Sundsvalls Tidning skrev om en försvunnen man som inte namngavs men där tidningen valde att publicera uppgifter om att mannen tidigare dömts för narkotikabrott. Fallet var samtidigt uppmärksammat och såväl Missing People som några rikstäckande medier hade gått ut med namn och bild på mannen. Mediernas Etiknämnd valde i det fallet att fälla tidningen för att ha orsakat mannen publicitetsskada eftersom mannens identitet var allmänt känd och att utgivaren i ett sådant läge inte enbart ansvara för sin egen publicering utan måste beakta information som andra publicerat.

Hur ser du på avvägningen när det kommer till mediernas undersökningsplikt?

— Jag anser att principen att varje utgivare ansvarar för sin egen publikation är en god utgångspunkt, men samtidigt kan man inte vara helt blind för omvärlden och man måste göra en viss omvärldsanalys. Om exempelvis alla medier namnger en person, men en tidning väljer att inte namnge men publicera skadliga uppgifter om personen – så är det inte rimligt att man ska komma undan med det. Då skulle tidningen som namnger ha gjort en bättre omvärldsanalys. Men jag anser att det krävs att namngivningen varit massiv för att en tidning ska fällas av det skälet.

I MO:s årsberättelse som publicerades i mars framgår att det pågår ett effektiviseringsarbete kring hur ärenden hanteras för att korta handläggningstiden. Opitz beskriver hur kansliet numera ger anmälarna information om anmälningsgrunder och råder anmälarna till att vara mer selektiv i vilka publiceringar de anmäler. De uppmanar även såväl anmälarna som de anmälda medierna att hålla sig till sak i sin argumentation för att göra processen mer koncis.

— Anmälaren får anmäla vad den vill men vi råder dem om att hålla sig till ämnet för att öka deras chans att få igenom anmälan. Jag tror att det gynnar alla, det blir mer hanterbart och en bättre prövning. Dessutom har vi försökt sätta tydligare stopp när skriftväxlingen går över till fighter mellan anmälaren och utgivaren och när argumenten börjar gå i cirklar.

Har ni fått fler anställda sedan public servicebolagen gick med och därmed ökat er budget och belastning?

— Nej, det har inte blivit så. När public servicebolagen gick med fick vi resurser till två fiskaler (jurister som går domarutbildning) i stället för en. Men vi har bara hittat en att anställa så det har inte blivit någon förstärkning på kansliet.

Under förra året infördes en ny regel om möjlighet att utesluta medier som inte respekterar det medieetiska systemets regler och praxis. Sedan dess har endast en ansluten fått en tillsägelse efter att ha publicerat ett klander på ett felaktigt sätt. Opitz poängterar att flera av de nyligen anslutna alternativmedierna ännu inte blivit fällda men att flera ärenden väntas avgöras i vår.

— Samnytt valde, i stället för att publicera det uttalande som Mediernas Etiknämnd skrivit, att baka in klandret i en egen artikel där publicitetsskadan upprepades. Det var deras första klander och tidningen ändrade publiceringen efter ett tag så förhoppningsvis händer det inte igen. Flera alternativmedier som nyligen anslutit har ännu inte blivit klandrade men det kommer en del ärenden som är på väg att avgöras i vår och då får vi se hur de hanterar eventuella klander som kommer.

I årsberättelsen framgår att ett fåtal omfattande ärenden tog en stor del av kansliets tid under förra våren vilket påverkade handläggningstiderna. Opitz reflekterar i årsberättelsen över om tidskrävande ärenden har blivit allt vanligare i och med en förändring i mediemarknaden där mer offensiv journalistik med större gräv och egna vinklar börjar bli allt vanligare för att locka prenumeranter.

Tror du att den förändringen kommer leda till bättre journalistik eller till fler fulvinklar och övertramp?

— I grunden tror jag att det är positivt att det görs grundlig journalistik ute i kommunerna, men på marginalen blir det fler anmälningar. Jag tror inte nödvändigtvis att det blir en ”klickjakt” men möjligtvis lite hårdare och tuffare vinklar.