Sanning och lögn töjbara begrepp för Saudiavslöjare

”Allt i boken har hänt i verkligheten”. Så inleds boken Saudivapen av Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman, som handlar om hur det gick till när Sveriges Radio-reportrarna arbetade fram nyheterna om Sveriges militära samarbete med Saudiarabien. Saudiavslöjandet har höjts till skyarna och belönats med priser. Det var onekligen ett stort avslöjande att chefer vid en svensk myndighet medverkat till att starta ett bolag för att göra hemliga militära affärer med Saudiarabien.

 

Men det finns också en mindre smickrande baksida som visar att de mest hyllade granskande reportrarna tummar på medieetiken. Det sätt som Bodin och Öhman slår fast vad som är sant och vad som är lögn kan ifrågasättas, visar TMI:s granskning.

Bodin och Öhman mörkar om regeringen och bulvanföretaget

Avslöjandena i Sveriges Radio handlade bland annat om att Sveriges regering i hemlighet agerade för bygget av en vapenfabrik i Saudiarabien och att arbetet skulle skötas av ett bulvanföretag. I boken upprepas den kanske allvarligaste kritiken mot den dåvarande regeringen: regeringen medverkade till att ett bulvanföretag startades i syfte att runda lagarna om vapenexport.

Sveriges Radios uppgifter ledde till en granskning i riksdagens konstitutionsutskott. Om det finns en församling där man kan vara säker på att ofördelaktiga saker om regeringen inte döljs så är det i KU. En majoritet av KU:s ledamöter tillhör oppositionen och försöker naturligen att finna och påtala alla de brister som regeringen kan tänkas ha.

KU kom fram till att det inte framkommit något som kunde styrka ”att någon i regeringen eller Regeringskansliet har varit delaktig i eller godkänt beslut om bolagsmedverkan”. KU landande alltså i den motsatta slutsatsen jämfört med Sveriges Radio-reportrarna.

KU riktade på andra punkter kritik mot regeringen och menade att Sveriges internationella relationer skadats till följd av att försvarsminister Sten Tolgfors inte informerat sig tillräckligt om och styrt upp FOI:s verksamhet. Dessutom kritiserades regeringen för att ha åsidosatt offentlighetsprincipens bestämmelser när det gäller diarieföring av handlingar.

I boken Saudivapen redogörs kortfattat för KU:s beslut, men bara i den delen som stärker journalisternas teser. Den som läser boken får inte veta att KU prövat och avvisat en av de bärande delarna i Bodin och Öhmans berättelse: att regeringen visste om bulvanföretaget och till och med bidrog till att det startades. Journalisterna menar att det vore orättvist att säga att de dömer ut KU:s granskning, men faktum är att KU:s och Ekot-journalisternas slutsatser är oförenliga:
– Vi har redogjort för hur det har gått till med bulvanföretaget. Varför ska vi redogöra för att en annan granskning inte har kunnat komma hela vägen fram där vi kommit hela vägen fram? säger Daniel Öhman i en intervju med TMI.

Men i boken presenteras inga uppgifter som bevisar att regeringen visste.  I TMI-intervjun menar Bodin och Öhman att de har fog för sin tes om regeringens medverkan med stöd från hemliga källor, och de vill inte närmare precisera vad det handlar om eftersom källorna måste skyddas.

Bodin och Öhman har inte följt medieetiska regler

Det finns etiska frågetecken kring journalisternas arbetssätt när det gäller att återskapa vad som sagts och frågan är hur nära sanningen som Bodin och Öhman egentligen kommit. I boken återges mängder med citat från interna möten och privata konversationer. Öhman och Bodin förklarar hur de kunnat återskapa vad som sades: ”När vi använder direktcitat kommer det alltid från en ljudupptagning, ett skriftligt dokument eller från någon närvarande.”

I vissa fall handlar det alltså om att citera någon baserat på uppgifter från en annan person. Då hade det varit självklart att kontrollera med den som citeras om uppgifterna stämmer. I alla fall om den enkla medieetiska regeln om källkritik hade följts.

Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman menar att det också är gjort när det varit befogat:
– För de personer som vi bedömt att vi behöver kontrollera citaten med, så har vi gjort det, säger Bo-Göran Bodin.

Men det verkar som om detta inte gäller för flera centrala personer som figurerar i boken. TMI har talat med sju personer som är citerade från interna möten och privata samtal men som inte fått möjlighet att kontrollera sina citat. Ställföreträdande generaldirektören för Inspektionen för strategiska produkter (ISP) Jan-Erik Lövgren är citerad från exempelvis ett telefonsamtal med Dick Sträng år 2007 och ett internt möte 2008, och tidigare generaldirektören för FOI Madelene Sandström är citerad från bland annat samtal med Dick Sträng 2007-2008.

Madelene Sandström skriver i ett mail till TMI: ”Jag har inte fått se eller blivit tillfrågad om jag vill kontrollera citat i den bok du nämner. Citaten har aldrig skickats till mig i mail eller motsvarande.”.
– Sammanhangen känns igen, men jag har inte fått se mina citat, säger Jan-Erik Lövgren.

I samtliga sju fall har journalisterna bett om att få en intervju, och i några fall har personen avböjt. Men ingen av de sju personer som TMI har talat med har fått se citaten, som i många fall är 7-8 år gamla, och inte sällan i samtal med Dick Sträng.

SR-journalisterna menar att de har använt journalistisk metod rakt igenom när de skrivit boken Saudivapen. Det innebär att de arbetat under de medieetiska reglerna som gäller för Sveriges Radio och de flesta medieföretagen och som bland annat slår fast: ”kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de varit publicerade tidigare.”

I Sveriges Radios interna etiska regler skärps kraven ytterligare. ”Det är inte bara faktauppgifter som ska vara korrekta. Även uttalanden som återges i andra hand måste stämmas av med flera av varandra oberoende källor.”

Andreas Ekman Duse var generaldirektör för ISP fram till 2012 och han har inte heller fått möjlighet att kontrollera citat som bland annat är hämtade från vad han skulle ha sagt till personalen på ISP för cirka tio år sedan.

Det handlar inte bara om att personen inte fått kontrollera uppgifter, utan även om att uppgifterna inte känns igen. Minnesbilder om vad som exakt sades på möten och i telefonsamtal för många år sedan kan naturligtvis skilja sig åt, och uppgift kan till slut stå mot uppgift. Därför kan man tycka att det vore självklart ur ett journalistiskt perspektiv att kontrollera uppgifter med dem som citerats. Flera personer uttrycker också misstro mot Bodin och Öhmans vilja att ge en nyanserad bild.

Tomas Tjäder är säkerhetspolitisk rådgivare åt ISP och blev intervjuad av journalisterna våren 2014, men fick inte veta att han skulle bli citerad från något han skulle ha sagt för cirka tio år sedan angående samarbetet med Saudiarabien:
– Nej, jag har inte fått se citaten, säger Thomas Tjäder.

Du är exempelvis citerad på sidan 201 i boken angående spridning av kunskaper och teknologi. Stämmer citatet som du ser det?

– Nej, så har jag inte sagt. Här har de slirat.

Vissa av personerna har när TMI kontaktar dem inte läst boken, och kan därför inte uttala sig om uppgifter stämmer eller är felaktiga. Det finns även anonyma källor som menar att återgivna citat är felaktiga.

När TMI återkommer till Bo-Göran Bodin med dessa nya uppgifter så menar han ändå att de medieetiska reglerna följts:
– Vi brukar när folk efterfrågar det läsa upp citat, men det finns ju ingen generell regel att journalister ska läsa citat för folk som blivit intervjuade, säger Bo-Göran Bodin.

Svaga lögnanklagelser

Flera personer pekas ut som lögnare i Saudivapen, och en av dem är dåvarande försvarsministern Sten Tolgfors.

Kan du ge exempel på var Sten Tolgfors ljuger?

– Sten Tolgfors sa att regeringen inte fått någon information av FOI att de avser att samarbeta med Saudiarabien kring anläggningen som skulle producera vapen. Vi vet och kan visa att regeringen informerats av FOI, alltså är det som Sten Tolgfors säger inte sant, säger Daniel Öhman.

TMI har gått igenom nyhetsinslag från den aktuella tiden men inte kunna finna något som styrker att Sten Tolgfors skulle ha ljugit. I en intervju i Aktuellt den 7 mars 2012, dagen efter att Sveriges Radio startade rapporteringen, säger exempel Sten Tolgfors att det förts samtal med Saudiarabien angående en vapenfabrik som inte lett fram till något projektavtal. ”Det har förekommit samtal i den riktningen som inte är konkluderade, som inte lett fram till ett avtal.” säger Sten Tolgfors i Aktuelltintervjun. Sten Tolgfors bekräftar att han känner till FOI:s aktiviteter.

TMI har inte funnit något i Sveriges Radios eller något annat medias publicering som pekar mot att Sten Tolgfors skulle ha förnekat att han kände till att FOI avsett samarbeta med Saudiarabien angående en vapenfabrik.

TMI kontaktade Bo-Göran Bodin en andra gång för en kommentera kring detta, men han vill inte ge ytterligare kommentarer.

Inspiration från maffiafilmer

Journalisterna diskuterar i boken hur de ska övertala sin blivande huvudkälla att tala:
”Vi tänkte att vi skulle presentera ett erbjudande som Dick Sträng inte kunde tacka nej till. Så som de gör i maffiafilmer. Antingen pratar du eller så åker du på all skuld. Om vi bara kunde få honom att lyssna tillräckligt länge hoppades vi att taktiken skulle fungera.” … ”- Vi överdriver vad Madeleine Sandström och Jan-Olof Lind sagt. Vi låter honom begripa att de skyller allt på honom, sa BG.”

Öhman och Bodin menar att detta handlar om hur de resonerar mellan varandra, och inte något som de sagt till Dick Sträng:
– Vår roll är att få folk att säga sanningen. Vi kommer dit och vi talar om att så här ligger det till. Den här personen pekar ut dig, är det inte lika bra att du säger sanningen?, säger Daniel Öhman.

MATS OLIN

 

Personerna som TMI talat med angående citat i boken
Fd generaldirektören på ISP Andreas Ekman Duse
Fd generaldirketören på FOI Madelene Sandström
Stf generaldirektören på ISP Jan-Erik Löfgren
Säkerhetpolitiske rådgivaren på ISP Thomas Tjäder
samt tre personer som vill vara anonyma.

Del av intervju med Sten Tolgfors i Aktuellt den 7 mars 2012
Claes Elfsberg: ”Har Sverige eller svenska myndigheter erbjudit Saudiarabien hjälp med att bygga en fabrik för tillverkning av vapen eller sprängämnen?”

Sten Tolgfors: ”Sverige har inte byggt någon fabrik. Sverige bygger inte någon fabrik. Och Sverige kommer inte att bygga någon fabrik. Däremot står det i det sedan snart sju år offentliga avtalet att Sverige ska kunna erbjuda Saudi hjälp med sprängämnessäkerhet och rekonstruktion av existerande material.”

CE: ”Har vi erbjudit oss att hjälp till att bygga en fabrik för just det ändamålet?”

ST: ”Det finns inget projektavtal. Ett MOU är ett övergripande avtal som skulle fordra ett att det finns projektavtal avtal slutna mellan två länder. Det finns inget sådant projektavtal.”

CE: ”Men det har funnits ett erbjudande som inte ledde fram till ett avtal?”

ST: ”Det har förekommit samtal i den riktningen som inte är konkluderade, som inte lett fram till ett avtal.”

Mats Olin



Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *