Istället har UG satt ihop ett program där olika uppgifter läggs fram för att skapa en bild av att EF myglar och mutar. Exempelvis att EF skulle tjänat stort på att registrera plan på Bermuda. När Näringslivets medieinstitut ber att få ta del av dokument som kan stödja slutsatserna finns inget att läsa.

Uppdrag Granskning påstår att EF fört undan vinster från beskattning i exempelvis Sverige genom intern fakturering mellan olika EF-företag (citat går att läsa nedan). Vad Uppdrag Granskning inte berättar är att den här typen av intern fakturering är reglerad och tvingande för internationella koncerner och att den övervakas, i Sverige av Skatteverket. Och Uppdrag Granskning kan överhuvudtaget inte visa några uppgifter som stödjer att EF skulle ha brutit mot det här reglelverket.

Uppdrag Gransknings reporter Joachim Dyfvermark menar att de inte alls har anklagat EF för mutor eller skattefiffel. Se klipp från Skype-intervjun med Joachim Dyfvermark som befinner sig på Nya Zeeland.

Mats Olin

Grundlösa mygelanklagelser mot EF

Spekulationer om skattefiffel

Så här lägger Uppdrag Granskning upp intrigen:

Först frågar reportern Joachim Dyfvermark ”Finns det en skattefördel för EF att ha planen på Bermuda?”. Men han får inga svar när han ringer advokatbyrån Appleby.

Speakern säger sedan: ”Det man inte vill prata om på telefon finns i läckan. Här avslöjas hur Appleby hjälpt andra nyblivna jätteägare att undvika skatt. I vissa fall handlar det om tiotals miljoner kronor bara för ett enda plan.”

Hur det skulle ha gått till i EF:s fall beskrivs inte, men anklagelsen är uppenbar. UG har tidigare skickat ett batteri med frågor till EF som går ut på att EF skulle ha fifflat med momsen på flygplanen.

EF:s Martha Doyle ger utförliga svar, där hon tillbakavisar Uppdrag Gransknings slutsatser, ger sakinformation och konstaterar att registreringen på Bermuda i själva verket inneburit ökade kostnader, vilket är ett skäl för att EF:s flygplan nuförtiden är registrerade i Danmark. Martha Doyle skriver till Joachim Dyfvermark: ”Det har aldrig uppstått någon vinst på Bermuda eller någon annan stans genom den här leasingen.”

Uppdrag Gransknings hypotes om momsen håller uppenbarligen inte, och publiceras inte heller. Istället alltså den här svepande anklagelsen och dessutom ges bilden av att de inte fått några svar på sina frågor. EF:s bemötande angående planen publiceras inte.

Reportern Joachim Dyfvermark menar att eftersom EF inte presenterat några underlag som bevisar motsatsen så är UG:s publicering motiverad. Uppdrag Granskning spekulerar i att EF tjänat miljoner på att ha plan registrerade på Bermuda, utan att presentera ett enda belägg.

När Näringslivets Medieinstitut kontaktar Joachim Dyfvermark säger han att han inte vet varför planen var registrerade på Bermuda:
– Vi vet inte varför EF har valt att förlägga plan till Bermuda, säger Joachim Dyfvermark.

Vad har du för dokumentation som visar att de faktiskt tjänar pengar på att ha dem på Bermuda?
– När vi gick in i detta så ser vi hur Bermuda används som jurisdiktion. Och vi ställer frågan, vi får heller inget svar.

Men ändå gör du en poäng av att det här görs av skatteskäl fastän ni inte vet det?
– Nu drar du en slutsats som inte stämmer överens med det vi publicerat, menar Joachim Dyfvermark.

Joachim Dyfvermark menar att Bermuda är ökänt som skatteparadis för privatjet.

Beskyllningar utan möjlighet till bemötande

Uppdrag Granskning publicerar uppgifter om att EF och Bertil Hult skulle ha skänkt gåvor till Hovet värda mer än en miljon kronor och sedan fått motprestationer, vilket i så fall skulle kunna vara en muta. Bland annat sägs i programmet att det kan vara frågan om korruption och det visas en bild på Bertil Hult och texten ”Kan handla om mutbrott”. EF får inte bemöta anklagelsen och Uppdrag Granskning konstaterar bara att åklagaren lade ner fallet.

Men Joachim Dyfvermark menar att Uppdrag Granskning inte alls anklagat EF för mutor.

Hade det inte varit bra att höra EF i den här frågan?
– Kritiken vände sig mot hovet, och det är de som ska få frågorna, och de fick de också, säger Joachim Dyfvermark.

Så EF:s syn på detta är inte intressant som du ser det?
– Vi är ju skyldiga att ställa frågor till dem vi kritiserar. Vi har absolut inte anklagat EF för några mutor. Hade vi gjort det, då hade de fått svara på frågor.

Men den som tittar på programmet får ju bilden av att här har EF givit en sak för att få något tillbaka.
– Nej!

Då har vi kanske sett på olika program?
– Nu försöker du göra dig rolig. Ingen i programmet säger att Hovet blivit mutat av EF eller Bertil Hult, säger Joachim Dyfvermark.

Vilseledande om internfakturering

En grundläggande internationell princip är att företag ska betala skatt på vinster i det land där vinsterna har skapats. Exempelvis ska EF:s svenska bolag betala skatt i Sverige på vinster från den svenska verksamheten, och det är inte tillåtet att föra obeskattade vinster till ett annat land med lägre skatt.

Uppdrag Granskning påstår att EF fört undan vinster från beskattning genom intern fakturering mellan olika EF-företag. Joachim Dyfvermark säger i programmet: ”Man har bolag i Sverige eller i andra länder som gör vinst och den vinsten placerar man i skatteparadis med olika hjälpmedel. Och därmed sjunker vinsten i Sverige och det blir mindre skatt. Det kan man göra lagligt eller olagligt, effekten blir densamma. Det blir mindre för staten i Sverige eller i andra länder att använda pengarna.”

När NMI ber Joachim Dyfvermark att utveckla det här resonemanget beskriver han hur EF genom internfakturering skulle ha fört pengar från exempelvis det svenska EF-bolaget i syfte att minska skatten i Sverige.

Vad UG inte berättar är att den här typen av intern fakturering är reglerad och tvingande för internationella koncerner och att den övervakas, i Sverige av Skatteverket. Spekulationer om att globala koncerner minskar sin skatt genom att felaktigt internfakturera är vanliga, men knappast belagda. När jag 2012 intervjuade skatteprofessorn Rickard Arvidsson om saken sa han: ”Det har alltid hävdats att multinationella koncerner använder felaktiga internpriser för att undgå beskattning, men det finns det inte belägg för. Det har gjorts en mängd internationella studier av hur systemet med internprissättning fungerar och det finns inget stöd för dessa hypoteser.”

Den här slutsatsen stöds av andra experter som NMI nu pratat med.

Några belägg för att EF skulle ha överfakturerat det svenska bolaget eller något annat landbolag kan Joachim Dyfvermark inte visa. Återigen tar han sin utgångpunkt för den hårda kritiken mot EF i en allmän debatt som inte specifikt handlar om EF, den här gången om beskattning av företagsvinster.

– Poängen med EF, som med många av de andra multinationella bolagen, handlar ju om var royalties hamnar någonstans och också vad det kostar och för vad man betalar. Det är ju där den internationella kritiken har funnits. Vi pekar på att royalties för användning av varumärke, skrifter och undervisningsmaterial går från högskatteländer till lågskatteländer och skatteparadis, säger Joachim Dyfvermark.

Internfakturering ska baseras på ett uppskattat marknadsmässigt pris. Och EF:s Martha Doyle svarade EF: “Alla transaktioner mellan EF-enheter baseras på tredjeparts jämförelser (third-party equivalent comparables).” Det ska också sägas att enligt EF så betalar svenska EF-bolaget inte några licenser överhuvudtaget till andra EF-bolag för användning av varumärken.

UG ger sken av att ha nekats intervju

EF har flera gånger erbjudit Joachim Dyfvermark intervju med EF-chefen Martha Doyle, i Boston, men det har han tackat nej till. Istället påstår Uppdrag Granskning och Joachim Dyfvermark vid flera tillfällen felaktigt att EF vägrat ställa upp på en intervju.

”Inför vår sändning den 8 november hade vi under en månads tid försökt att få en intervju med Bertil Hult eller någon annan i ledningen för att få svar på våra detaljerade frågor. Men de ville bara svara på mejl, sa Joachim Dyfvermark till Dagens Industri.

JD ifrågasätter om Martha Doyle är tillräckligt insatt för att kunna svara på UG:s frågor, och han skriver ”interviews with a press spokesperson is bad for us both”. Han ber att få intervjua någon högt upp i organisationen, ”senior members from group management”.

I själva verket är Martha Doyle medlem i EF:s högsta ledningsgrupp, vilket också meddelas Joachim Dyfvermark, men hon duger alltså ändå inte och avfärdas som PR-kvinna.

I programmet åker JD till EF:s kontor i Luzern och skapar en dramaturgi där tittaren förleds tro att det finns en chans till en intervju med någon chef. Frågan är om UG:s egentliga syfte är att få det att framstå som om EF inte vill låta sig intervjuas. Det verkar så.

Uppdrag granksning ändrade sig i slutändan angående en intervju med Martha Doyle. Hon svarade då att hon redan lagt avsevärd tid på att svara och att hon nu var på en längre resa. Martha Doyle skrev till Joachim Dyfvermark: ”Om ni någonsin i framtiden beslutar er för att göra ett till program om EF så vet ni nu vem ni ska kontakta.”

Martha Doyle har istället bemött anklagelserna dels i 3-4 sidor text till Joachim Dyfvermark, dels i Dagens industri.