Bred och unik kritik mot SVT

SVT Vetenskaps dokumentärserie, Slaget om skogen, har fått massiv kritik sedan det första avsnittet sändes för två veckor sedan. Den handlar om hur SVT Vetenskap presenterat olika faktauppgifter och urvalet av personer som får komma till tals i programmet.

Den statliga myndigheten Skogsstyrelsen har visat på faktafel  vilket resulterat i att SVT tvingats göra ändringar i efterhand. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Artdatabanken har som svar på en fråga på Twitter skrivit att det inte finns underlag för uppgiften som presenteras i dokumentären om att den svenska skogen på 1930-talet främst bestod av så kallad naturskog. Naturvårdsverket har också som svar på en fråga påpekat att dokumentären dubbelredovisar siffror för hur mycket koldioxid den svenska skogsindustrin släpper ut.

Forskningsinstitutet Skogsforsk har efter varje avsnitt av dokumentären lagt ut  forskningsresultat ”som kompletterar SVT:s bild av ett komplext ämne” på sin hemsida.

Även branschorganisationer som LRF Skogsägarna är kritiska och har sammanställt en lista över vad organisationen anser vara faktafel som förekommer i de första programmen, och varför man tycker att dokumentären inte är balanserad. LRF påpekar till exempel att SVT inte låter en enda privat skogsägare få komma till tals trots att 50 procent av den svenska skogen ägs av enskilda skogsägare och att 60 procent av skogsbruket sker i deras skogar.

Det har också framförts kritik från personer som deltagit i programmet. Tomas Lundmark är professor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU. Han berättar för NMI att SVT:s reporter verkade intresserad av frågorna och att han ägande 1,5 timme åt att svara på frågor, förklara historiska aspekter om hur det svenska skogsbruket utvecklats, och varför det råder delade meningar om skogens roll i klimatarbetet. Han är besviken på hur SVT presenterade kontentan av intervjun i den färdiga produktionen.

– Här kommer SVT Vetenskap och jag tänkte att det kan man lita på. Jag blev väldigt förvånad när jag såg resultatet och i vilken kontext jag hamnade. 99 procent av intervjun med mig har klippts bort. Jag försökte redogöra för hur det svenska skogsskötselsystemet fungerar och varför vi avverkar som vi gör och orsakerna till att det har förändrats över tid. Vi pratade också om hur man kan sköta skogen aktivt för att öka både klimatnyttan och naturvärdena. Den som klippte ihop programmet var uppenbarligen inte intresserad av dessa aspekter.

Anna Schytt, chef på SVT Vetenskap, menar att dokumentären väl lever upp till public service uppdraget och att man beskrivit läget i skogen på ett korrekt sätt.

– Ja, det tycker jag. Det höjer kunskapsnivån om skogen och allt som den ska räcka till för. Den gör tittaren medveten om den dragkamp som finns nu mellan olika intressen. Och ännu är serien inte slut. På söndag morgon lägger vi ut resterande tre delar i SVT Play. Då handlar det bl a om koldioxidfrågan, rennäringen och EUs kritik av hyggesbruk i Sverige.

Är det vanligt att SVT Vetenskap får så här mycket kritik av en sändning?

– Nej, men vi brukar inte få så mycket beröm heller som vi har fått nu. Vi visste att vi gav oss in i ett kontroversiellt ämne där mycket står på spel och mycket pengar, arbetstillfällen och känslor är inblandade. Forskningen kring skogen har hittills inte fått så mycket uppmärksamhet i riksmedierna så vi kunde nog förutspå att många känslor skulle rivas upp. Näringslivets Medieinstitut är kanske mitt i kritiker-bubblan men jag står i ett flöde av både kritik och beröm. Berömmet kommer främst från forskarhåll idag.

Tycker du att publiceringen skildrar den svenska skogen och skogsbruket på ett balanserat sätt?

– Ja, vi speglar forskningen från väldigt många olika håll och har intervjuat forskare med finansiering  både från skogsbranschen och staten och stiftelser.

Hittills har fyra avsnitt av dokumentären lagts upp på SVT Play. De sista tre avsnitten finns tillgängliga från och med söndag.

Frågan är om det finns något tidigare tillfälle där så många – på myndigheter, inom forskningen, på intresseorganisationer och på företagen – samfällt har deltagit i kritik och faktakorrigering av en av de stora nyhetsmedierna i Sverige. NMI kan inte minnas en liknande händelse.