”Mitt förtroende för granskningsnämnden upphörde”

I NMI:s projekt att undersöka samtliga granskningsnämndens beslut under en månad dök ett intressant ärende upp. Anmälaren hävdade att Sveriges Television hade beskrivit klimatfrågan på ett felaktigt sätt, en inte helt ovanlig typ av anmälan. I det här fallet gällde det ett inslag i SVT:s Rapport 19 mars i år som handlade om en svensk expedition till antarktiska halvön i början av 1900-talet. Inslaget inleddes: ”De snabba klimatförändringarna på Antarktis skapar inte bara stora isberg, de hotar också kulturminnen.”

På måndag publicerar NMI rapporten om granskningsnämnden där Sven Börjessons anmälan är ett av fallen. Rapporten presenteras vid ett seminarium: anmäl dig här.

Den stuga som Otto Nordenskjölds expedition byggde och övervintrade i är hotad, berättades i inslaget. Historikern Dag Avango intervjuades: ”Temperaturen har stigit dramatiskt i polarområdena generellt, men det är just på Antarktis, framför allt runt den Antarktiska halvön, som temperaturökningen sker. En glaciär som fanns där för några årtionden sedan har ersatts med vatten och lera.”

Granskningsnämnden avfärdade anmälaren i ett standardiserat svar: anmälan föranledde inte någon åtgärd från nämndens sida. Nämnden meddelade att myndighetens beslut inte går att överklaga. Själva sakfrågan kommenterades inte.

Stugan som Otto Nordenskjöld övervintrade i. Foto: Wikimedia commons.

Anmälarens namn var Sven Börjesson, och han verkade vara välinformerad om klimatfrågan. Det fick mig att misstänka att det kanske rörde sig om journalisten Sven Börjesson, som under många år bevakade miljö- och klimatfrågor för Sveriges Radios räkning. Det visade sig stämma.

Jag frågar Sven Börjesson varför han anmälde programmet.

– Jag har följt klimatfrågan väldigt noga, inte minst när det gäller Antarktis. Det som sägs i inslaget är helt felaktigt.

Sven berättar om stugan där Otto Nordenskjölds expedition tillbringade två vintrar och som fortfarande är helt intakt. Själv besökte Sven platsen 1989. Han berättar om hur de vetenskapliga mätningarna av temperaturen på Antarktis går till, och vad de visar.

– Antarktis har inte blivit varmare sedan 1970-talet. Antarktiska halvön blev varmare till 1998 och därefter något kallare. Det är fullständigt klarlagt i en rad vetenskapliga studier, säger Sven Börjesson och hänvisar bland annat till FN:s klimatpanel IPCC.

Den vetenskapliga bas som ligger närmast Otto Nordenskjölds stuga är för övrigt den argentinska basen Marambio. Temperaturmätningarna vid Marambio följer mönstret för den antarktiska halvön: en uppvärmning fram till 1998 och därefter en svag avkylning.

– Eftersom budskapet i inslaget inte stämde med mätresultat och forskning reagerade journalisten inom mig. Så jag redovisade i skrift till granskningsnämnden, med grafer med hänvisningar till vetenskapliga studier, säger Sven Börjesson.

Sven Börjesson ifrågasätter sakligheten i SVT-inslag om klimatet. Foto: Svenolof Karlsson.

Det var alltså förgäves. Granskningsnämnden skrev i sitt beslut: ”En ordförande i granskningsnämnden har läst din anmälan och beslutat att den inte ska leda till en granskning.” Meddelandet anger som skäl för beslutet: ”Enligt Myndigheten för press, radio och tv:s instruktion ska nämndens granskning avse främst de anmälningar vars prövning bidrar till effektiv kontroll och god efterlevnad av gällande regler (…) För att effektivt utnyttja myndighetens och granskningsnämndens resurser behöver nämnden prioritera vissa anmälningar. Detta innebär att alla anmälningar inte kan prövas.”

Vad tänkte du när du läste beslutet?

– Jag blev lite förvånad eftersom det underlag som jag hade skickat in var så omfattande och tydligt. Å andra sidan blev jag inte förvånad, eftersom jag gjort en liknande anmälan tidigare, och den också blev avvisad.

Den tidigare anmälan gällde ett inslag i Aktuellt år 2017 från delstaten Louisiana i södra USA och de första ”klimatflyktingarna”. Inslaget påannonserades med orden: ”I kvällens Utblick ska vi nu till Louisiana där stigande vattenytor och erosion gör att landområden motsvarande en fotbollsplan försvinner varje timme (…) Våra utsända har varit där och träffat några av USA:s första officiella klimatflyktingar.”

Sedan följde ett inslag där drabbade ”klimatflyktingar” intervjuades och en professor beskrev hur vägen till ett lokalt samhälle frekvent översvämmades.

Detta, visste Sven Börjesson, var en kraftigt missvisande rapportering om klimatfrågan och situationen i Louisiana. ”Vi kan helt räkna bort klimatet och havsytehöjningar som en orsak till att öborna tvingas flytta”, skrev han i sin anmälan. Orsaken till att landområden i New Orleans-området försvinner är inte att havsytan stiger, utan att landet kring New Orleans och Mississippideltat sjunker. I första hand beror det på mänsklig påverkan, både i form av att stora mängder grundvatten pumpas upp och att vallar och kanaler anläggs, vilket förhindrar översvämningar men som också leder till att deltalandskapet inte får den nödvändiga påfyllningen av sediment. Börjesson fortsatte i sin anmälan:

Jag är övertygad om att de flesta tittare fick intrycket att klimatförändringar är den indirekta orsaken till att människor tvingas flytta. Ord som klimatflyktingar och stigande vattenytor gör att den slutsatsen ligger nära till hands. Höjda havsnivåer framställs som den direkta orsaken.

Den här gången togs Svens anmälan upp för utredning och beslut i granskningsnämnden. Det innebar att SVT fick möjlighet att yttra sig i frågan. Programbolaget höll i sak med om att problemet i Louisiana är att landet sjunker, men programdirektören Jan Helin menade att det ändå var motiverat att använda ordet ”klimatflyktingar”, eftersom många andra respekterade medier använt det. ”Det här är ett vanligt sätt att benämna denna grupp och har använts av etablerade medier i USA”, skrev han och radade upp exempel: New York Times, Bloomberg, Tidningen Vi med flera.

Att ”andra medier har använt ordet och därför använde vi det” är normalt inte ett accepterat argument i medieetiken. Det har bland andra Medieombudsmannen understrukit många gånger. Varje publicist är ansvarig för allt innehåll i den egna publiceringen.

Granskningsnämnden gick dock på SVT:s linje och fastslog att ”SVT får anses ha visat tillräcklig grund för de av anmälaren kritiserade sakuppgifterna i inslaget.” Någon ytterligare motivering till friandet gavs inte. Ledamoten Staffan Dopping reserverade sig eftersom han menade att inslaget var missvisande och borde ha kritiserats.

Sven Börjesson är bekymrad över konsekvenserna av sakfel i klimatrapporteringen.

– Klimatfrågan är så stor och viktigt och kontroversiell. Det som gör mig lite rädd är att klimatjournalistiken är som den är, det är mycket agendajournalistik. Vad händer då med trovärdigheten för våra medier?

Har din uppfattning om granskningsnämnden förändrats på grund av det här?

– Ja, det har den. När granskningsnämnden accepterade SVT:s argument att de använde ordet ”klimatflyktingar” eftersom andra medier gjorde det, så upphörde mitt förtroende för nämnden.

Om Sven Börjesson kommer att anmäla felaktigheter till granskningsnämnden igen får framtiden utvisa. Men faktum är att han inte bara har anmält inslag, utan själv blivit anmäld till granskningsnämnden – och fälld. Det ger honom ett ovanligt brett perspektiv på nämndens arbete. Om det ska vi berätta i nästa artikel.