Genom sina frågor styr journalister i hög grad hur ett ämne ska gestaltas, det vill säga vilka aspekter av ämnet som lyfts fram och därmed görs relevanta. I det här fallet handlar det om en lång intervju där intervjuaren har haft gott om tid att förbereda sina frågor och bestämma sig för vad den ska handla om. Att sammanställa frågorna – nästan 40 stycken – ger en god bild av vilka avvägningar journalisten gjort.
Intervjuaren Monica Saarinen fokuserade första hälften av den 30 minuter långa intervjun den 25 september på långtidsarbetslösheten och upprepade i huvudsak en frågeställning:
Vad är det som har gjort att ni inte fått ordning på långtidsarbetslösheten?
Utöver den frågan fick Nordmark även svara på vilka åtgärder regeringen föreslår för att vända utvecklingen, samt om det är något som de arbetslösa bör göra för att bli anställningsbara. Därefter låg fokus på arbetsbrist och förändringar inom Arbetsförmedlingen och Saarinen problematiserade vid flera tillfällen beslutet att flera privata aktörer ska ta över arbetsförmedlingsuppdrag.
När det kom till förändringen i Arbetsförmedlingen – som i huvudsak är pådrivet av Centerpartiet och kritiserat av Vänsterpartiet – fokuserade Saarinen alltså på kritikernas invändningar. Men Saarinen problematiserade inte på motsvarande sätt regeringens åtgärder för att motverka långtidsarbetslösheten, trots att oppositionen har kritiserat dessa för att vara ineffektiva.
Dessutom nämnde Saarinen inte vid något tillfälle att gruppen långtidsarbetslösa framför allt utgörs av lågutbildade och utrikesfödda, vilket är viktig information för att förstå problematiken och därefter ta ställning till vilka åtgärder som är bäst lämpade för att vända utvecklingen. Den som inte har den här kunskapen om de långtidsarbetslösa skulle av intervjun kunna få bilden av att deras arbetslöshet kan lösas genom att de flyttar till Norrland och tar arbete i exempelvis batterifabriker.
NMI har tidigare visat att rapporteringen i stort om arbetslöshet, utanförskap och jobbskapande oftast saknar de här aspekterna, exempelvis ”vilka är långtidsarbetslösa och vad innebär det för utmaningarna?” och ”vad innebär det för arbetslösheten att man minskar de ekonomiska morötterna för att skaffa sig ett jobb?”.
NMI har kontaktat Monica Saarinen för en kommentar, vilket hon avböjer med motiveringen att ”jag kommer inte att förklara varför jag i en enskild intervju ställer exakt dom frågor jag ställer.”.
NMI har sedan juli månad granskat hur SVT, SR och DN har rapporterat om den stigande långtidsarbetslösheten.
Läs mer om NMI:s granskning av medierna i september här.
Av Pamina Falck, Hanna Dalhusen och Mats Olin
Samtliga frågor i lördagsintervjun den 25 september
Intro Monica Saarinen:
- Långtidsarbetslösheten är historiskt hög i Sverige, hur ska regeringen vända den utvecklingen?
- Och reformeringen av arbetsförmedlingen är i full gång, vad får det för effekter för de arbetslösa?
Monica Saarinens frågor till Eva Nordmark:
- Är det här [långtidsarbetslösheten] ett misslyckande för er?
- Du svarade inte på frågan om det var ett misslyckande.
- Vad är det som har gjort att ni inte fått ordning på den, just långtidsarbetslösheten?
- Varför har vi hamnat i det här läget? Varför har långtidsarbetslösheten bitit sig fast på det här sättet? Vad är det som gör att ni inte har fått ordning på det?
- Varför har ni inte använt de verktyg som ni har haft då? Och vilka verktyg tänker du på?
- Jag förstår, du pratar om de verktyg som behövs, men ni har ju ändå haft sju år på er. Och du säger “det duger inte, det här är inte bra”.
- Vad var det ni hade kunnat gjort tidigare, om du ska vara lite självkritisk?
- Vad ska de [långtidsarbetslösa] göra för att bli anställningsbara?
- Bara en sista fråga på det här temat. Det är ju ändå så att Arbetsförmedlingen säger att det här kommer att bita sig fast, det är ju på en hög nivå för att stanna, alltså långtidsarbetslösheten. Du sa själv nästan det. Är det så att det här tar tid, tar det mer tid än vad du kanske trodde?
- Har ni varit bakåtlutade eller?
- Vi har ju då 190 000 som har varit utan ett jobb i ett år eller mer, totalt 400 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen, och samtidigt så har vi brist på arbetskraft i Sverige och så har det ju varit länge, det har ju näringslivet, och det pratade ju Socialdemokraterna om när Alliansen styrde. Hur kan det se ut såhär fortfarande?
- Då är ju frågan, alltså batterifabrikerna, vi tar det exemplet. I Skellefteå, de kommer behöva 3000 personer till sin fabrik fram till, vad är det, 2025. Hur ska de få den personalen då? Från Sörmland, Eskilstuna eller någonstans, upp till Skellefteå?
- Så Skellefteå är i Stockholm och rekryterar personal?
- Men om folk inte vill flytta, vad händer då?
- [Behöver ställa krav på de som är arbetslösa att flytta.] Hur då?
- Söker du inte lämpliga jobb som passar din utbildning så kan ju a-kassan dras in, eller vilken försörjning du nu har, aktivitetsstöd eller etableringsersättning eller vad det kan heta för någonting. Är det något fel på det regelverket tycker du?
- Men det här handlar ju om lite piska och morot, vad vill du göra konkret? För att du säger “nu måste folk fatta att nu måste vi flytta till jobben i Norrland”. Vad vill du göra för att de ska göra det?
- [Vi måste ställa krav och säga åt dem att flytta.] Hur snabbt då?
- Men du är beredd att skärpa reglerna helt enkelt, så att folk söker sig till de jobb som nu skapas?
- Men vad [som krävs för att människor ska flytta] vet du inte idag?
- På vilken sätt blir det här [nya arbetsförmedlingen] bättre för de arbetslösa?
- Vad är verktygen här? Är det företagen som är verktygen eller?
- Och det är väl Arbetsförmedlingen som beslutar om dem [arbetsmarknadsutbildningar osv]?
- Är det så att ni tror att marknaden är bättre på att rusta de arbetslösa än vad Arbetsförmedlingen har varit?
- För i Frankrike så har man ju gjort en studie, eller flera studier, där man kommit fram till att system med privata aktörer, på arbetsmarknaden just, blir dyrare och mindre effektiva. Hur ser du på det?
- Kommer det bli bättre då än i Frankrike?
- Vi har ju haft försök med privata aktörer tidigare på arbetsmarknaden, jobbcoacher och etableringslotsare och sådär, och det fick ju väldigt hård kritik. Vad har ni lärt er av det? På vilket avgörande sätt skiljer sig då den här matchningstjänsten från det som vi såg tidigare?
- Så det är ersättningsmodellen – att man får betalt, färdigbetalt så att säga – först när man fått någon i ett varaktigt arbete, är det den stora skillnaden?
- IFAU som då har analyserat på ert uppdrag det här pilotprojektet som gjordes förra året, de tycker att genomförandet av den här reformen, att det går väldigt fort, och sker under stark tidspress. Finns det en risk för att det här går lite för fort?
- Ni lär er i realtid så att säga?
- IFAU skriver att det i många avseenden saknas kunskap om hur ett system med fristående aktörer bör utformas bäst, kanske framför allt vad gäller ersättningssystem och kontroll. Det låter ju som att det här är ett experiment i realtid, så vi får se hur det går liksom. Är det tillfredsställande tycker du?
- Och det här kommer då i slutändan bli väldigt mycket bättre för de arbetslösa, det är din övertygelse?
Bra att NMI följer upp Saarinens lördagsintervju som konstant har en vänstervinklad inrikting, jämför intervjun ovan t,ex, med hennes tidigare intervju med Jimmy Åkesson där hon avfärdade honom som okunnig på fakta rörande budgetfrågor som det senare visade sig att hon själv hade missuppfattat. Detta utnyttjade hon för att trakassera Åkesson, som det senare visade sig på felaktig grund. Typiskt!