I en artikel jämför Dagens Nyheter tre europeiska länders attityd till kärnkraften som energislag.
”Sveriges nybildade regering vill bygga ut kärnkraften. Det vill även Frankrike. Men Tyskland fasar ut den och Schweiz har valt en kompromiss. Varför väljer Europas länder så olika vägar vad gäller kärnkraft?”, skriver DN
I artikeln för DN ett resonemang kring kostnaden att bygga ut de olika kraftslagen. Måttet man valt är LCOE (Levelized cost of energy)
”Metoden går ut på att man slår ihop kostnaderna för att bygga, driva och avveckla ett kraftverk och fördelar dem på den beräknade elproduktionen under kraftverkets livslängd. Enligt den amerikanska banken Lazards analys har sol- och vindenergins kostnader minskat med 90 respektive 72 procent mellan 2009 och 2021. Under samma period ökade kärnkraftens kostnader med 36 procent”, skriver DN.
Problemet med Lazards studie är att den endast har med ett kärnkraftverk i sina slutsatser. En reaktor som fortfarande byggs, i den amerikanska delstaten Georgia, och som är försenat, påpekar Carl Berglöf, kärnkraftsexpert på branschorganisationen Energiföretagen.
– Det projektet har dragit ut på tiden vilket så klart har medfört ökande kostnader, men det är trots allt bara ett projekt vilket jag menar inte är representativt för kärnkraft generellt. Problemet är att nu används Lazards studie och siffror över hela världen när man diskuterar kostnader för de olika kraftslagen.
”Kostnaderna för ett energislag påverkas av många faktorer, och olika analyser ger olika resultat. Men Rainer Baake (som driver stiftelsen Klimatneutralitet) säger att det är ett faktum att kostnaderna för förnybar energi rasat medan kärnkraftens utgifter ökat under åren som gått”, skriver DN
En brist med LCOE-måttet är att det endast reflekterar de kostnader som investeraren exponeras för. Vissa kostnader drabbar systemet, men de syns inte i investeringskostnaden.
Systemkostnaderna varier mellan de olika kraftslagen och är av olika karaktär. IEA (Internationella Energirådet) har föreslagit ett nytt LCOE-mått, som är anpassat till de olika kraftslagens ”gömda” värden och kostnader. Det kallas VALCOE, som står för Value Adjusted LCOE, men det har inte börjat användas särskilt brett
– Det handlar exempelvis om att vissa kraftslag kan bidra med planerbarhet och stabiliseringstjänster för systemet som vindkraften inte kan bidra med. Behov av stamnätsförstärkning är en annan aspekt. Vind- och solkraftens kostnader för elsystemet är något som diskuteras mer och mer allteftersom den icke planerbara energi byggs ut. Men den planerbara kraften kan också åsamka kostnader på systemnivå, understryker Carl Berglöf.
Carl Berglöf berättar att han tillsammans med ett antal kollegor på Energiforsk undersökte LCOE-kostnaden för ett stort antal projekt över hela världen. Sedan anpassade man kostnaderna för dem till svenska förhållanden.
–Vi tittade på 80 kärnkraftsprojekt runt om i världen. Vi kommer fram till att kostnaden för ny kärnkraft ligger på ungefär samma nivå som för projekt för att bygga havsbaserad vindkraft, givet att kalkylräntan är den samma. Kalkylräntan spelar stor roll för stora mer riskfyllda projekt. Ibland kan den stå för över hälften av den totala kostnaden för ett projekt, så den har väldigt stor betydelse.
Energiforskaren Staffan Qvist påpekar att ett kraftsystem består av flera olika komponenter som ska fungera oavsett om det blåser, är vindstilla, eller om solen skiner eller går i moln. Det betyder att LCOE-måttet, där bara kostnaden per kWh över tid inte är tillräckligt, skriver han i en artikel för sajten Second opinion.
”Även om det är mycket mer komplicerat både att utföra och kommunicera kring utfallen av systemstudier, är behovet av systemtänk snarare än äpple/päron-jämförelser mellan kraftslag uppenbart”.
Inga kommentarer