Uppdrag granskning intervjuar Uppdrag granskning. Ansvarig utgivare Axel Björklund resonerar om den granskande journalistikens villkor.
Uppdrag granskning handlade igår om att de grävande journalisterna upplever att det blivit svårare att få makthavare att ställa upp på intervjuer. Istället har det blivit vanligare med skriftliga svar, vilket försvårar för uppföljande frågor och ansvarsutkrävande, menar journalisterna. I programmet berördes anledningar till att det blivit så här, och det fanns ett mått av självkritik när det gäller bristen på förtroende mellan granskarna och de som granskas.
Uppdrag granskning publicerade också kommentarer från andra mediechefer på frågeställningen ”Hur ser era möjligheter till att göra ansvarsutkrävande intervjuer ut idag?”. Dagens Nyheters grvävchef Mikael Delin var en av de tillfrågade och han sa bland annat: ”Det är mycket vanligt att olika typer av makthavare undviker att ställa upp på riktiga intervjuer och det är ett förbannat otyg. Skrivna kommentarer författade av ett pr-team kan aldrig ge läsaren eller reportern alla svar, men står faktiskt också i vägen för den ansvarige att framstå som mänsklig och nyanserad.”
Granskande journalistik är viktig för det öppna samhället, inte minst när den sätter strålkastarljuset på korruption i olika former. Det har NMI ofta framhållit.
Men NMI har också i många artiklar visat hur granskande journalister missbrukar sin makt och hur det urholkar förtroendet för dem. En aspekt av förtroendefrågan saknades helt i Uppdrag granskning: de som granskas upplever ibland att de inte får veta vad kritiken egentligen handlar om, men att det ändå framställs som om de fått möjlighet att ta del av och svara på kritiken när granskningen publiceras.
Ett exempel var när SVT publicerade hård kritik mot äldreomsorgsföretaget A&O Ansvar och omsorg. ”Vid intervjutillfället fick jag inte vetskap om kritiska uppgifter som sedan presenterades i tv, exempelvis generella påståenden om brister på alla våra boenden och kritik mot vår informationsgivning till anhöriga.”, sa vd:n till NMI. SVT-journalisten Jimmy Kirvismäki menade att all kritik som publicerades hade fått bemötas.
Ett annat exempel kan hämtas från en granskning utförd av nämnde DN-journalisten Mikael Delin. Han skrev en kritisk artikel i Dagens Nyheter om Realgymnasiet där det sades att skolan agerar ”omoraliskt” som tar emot omotiverat höga ersättningar för naturbruksutbildningar. Dagens Nyheter framställer det som om Realgymnasiet får bemöta påståendet, ett påstående som sedan visar sig vara dåligt underbyggt, och tre citat av skolans grundare Jan Vikström finns med i artikeln.
NMI frågade då Jan Vikström om han fått bemöta kritiken:
Fick du möjlighet att bemöta den kritik som riktas mot Realgymnasiet, till exempel anklagelsen om omoral, eller att ni skulle utnyttjat ett kryphål?
– Nej, reportern frågade om ersättningen och om inte den är väldigt hög. Det svarade jag på, men jag fick aldrig veta att vårt agerande skulle ifrågasättas och att vi beskylls för att utnyttja systemet på ett omoraliskt sätt, sa Jan Vikström.
”Det är beklagligt om Jan Vikström känt sig uthängd. Men han har fått bemöta kritiken och han har godkänt citaten”, sa Mikael Delin till NMI.
Den här typen av ”falskt bemötande” är tyvärr inte ovanlig, och kan vara en delförklaring till varför makthavare med den erfarenheten föredrar att kommunicera skriftligen. Men denna aspekt av förtroendeproblem är uppenbarligen en blind fläck för Uppdrag granskning.
****
Fotnot: Mikael Delins artiklar om Realgymnasiet prövades i Pressens Opinionsnämnd och friades. Två ledamöter, Anitra Steen och Tomas Brytting, var skiljaktiga och menade att de borde ha fällts.
Inga kommentarer