Enögda politiska kommentatorer

”De verkar fast i en världsbild där skatter handlar om fördelning snarare än att få kakan att växa. Och argumentet att det skulle vara rättvist att man – oavsett om man är höginkomsttagare eller inte – får behålla minst hälften av en löneförhöjning är väl i de politiska kommentatorernas värld så apart att det inte är värt att återge.”, menar han.

***

Texten i sin helhet:

Januariöverenskommelsen 2019 mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna innebar att värnskatten slopades. Näringslivets medieinstitut undersökte då hur tre ledande politiska journalister – Tomas Ramberg (då Sveriges Radio, nu Dagens Nyheter), Mats Knutsson (SVT) och Fredrik Furtenbach (Sveriges Radio) – beskrev händelsen och hur de återgav argumenten i debatten.

De här journalisternas roll – de politiska kommentatorerna – är att analysera och kommentera politiska skeenden och hur olika parter agerar. De tolkar verkligheten och kommer med idéer om varför saker händer i politiken och påverkar i hög grad allmänhetens verklighetsuppfattning.

Det visade sig att argumenten för ett bevarande av värnskatten dominerade totalt i de tre journalisternas kommentarer, exempelvis att ett avskaffande skulle leda till större ekonomiska klyftor. Men argumenten för ett avskaffande, exempelvis ”ökad konkurrenskraft”, lyste med sin frånvaro. Några rättviseargument av typen ”hälften kvar” existerande inte heller.

Mats Knutsson menade att en förklaring var att fokus i rapporteringen naturligen låg på att Socialdemokraterna genomförde en skattesänkning som de egentligen var motståndare till, av jämlikhetsskäl.

Nu, fem år senare, har den borgerliga regeringen tagit initiativ till att avskaffa avtrappningen av jobbskatteavdraget på höga inkomster. En liknande skattesänkning alltså, som minskar marginalskatterna och som minskar skatten för högavlönade.

2016 bestämdes att höginkomsttagare inte skulle få lika stort jobbskatteavdrag som de med lägre inkomster, vilket innebar höjda marginalskatter. Regeringen vill nu ta bort den här avtrappningen, bland annat med argumentet att avskaffandet är bra för tillväxten i svensk ekonomi och därmed kommer alla till del, och även att det är rimligt att gå mot skatteprincipen ”hälften kvar”.

De svenska skatterna på höga arbetsinkomster fortsätter dock att vara bland de högsta i världen.

Så vilka aspekter lyfte de tre politiska kommentatorerna den här gången? Knutsson pekade på att oppositionen är kritisk mot att regeringen sänker skatten för rika, men redogjorde inte närmare för regeringens argument för reformen, och han menade att debatten nu kommer att handla om ”motsättningen mellan skattesänkningar och välfärd”. Furtenbach menar att ”budgeten ovanlig, då den ger mycket till höginkomsttagare” att det lät som förr i riksdagen med en tydlig vänster-höger-debatt om ekonomi. Ramberg  lyfter argument om ökad ojämlikhet och försämrade statsfinanser: ”Budgeten en revansch för folk med pengar”.

Ingen av kommentatorerna berör argumenten som talar för skattesänkningen och ingen sätter marginalskattefrågan i ett internationellt perspektiv. Åter igen står motsåndet mot skattesänkningar i fokus.

Några av de här kommentatorerna satt med på presskonferensen i Rosenbad. Överlag höll de närvarande journalisterna ögonen på ojämlikhet och brydde sig mindre om tillväxt och principiella argument om ”hälften kvar”. ”Är det ändå inte höginkomsttagarna som får ut mest?”, frågade TT:s reporter på finansministerns presskonferens och Dagens Industris reporter undrade om ”ökade ekonomiska klyftor är svaret på hur man får i gång produktiviteten”.

På TT:s fråga svarade finansministern bland annat att ”det är rimligt att vi går mot principen hälften kvar”. Detta svar återrapporterade dock inte TT i sin text med fokus på att de högavlönade är vinnarna.

”Du pratar om att skattesänkningar är viktiga för att få i gång hjulen i ekonomin. Men det finns också en del kritik mot att ge skattesänkningar till de som har väldigt mycket pengar för det ger inte den effekten på konjunkturen som du är ute efter. Hur svarar du på det?” frågade SVT:s reporter på presskonferensen.

Som svar förde finansministern ett resonemang om att vissa åtgärder är kortsiktiga och kan motiveras av konjunkturen, och andra (som marginalskattesänkningen) handlar om strukturella förändringar för ökad tillväxt på lite längre sikt.

Detta var inget som de tre politiska kommentatorerna fäste någon vikt vid i sin rapportering senare under dagen.

Men det finns fler kommentatorer. NMI kan hitta en som lyfter den här aspekten, och det är SVT:s Elisabeth Marmorstein:

”Regeringen menar att sänkta marginalskatter gör att de med höga löner jobbar lite mer och att det leder till ökad tillväxt och att skattesänkningen därmed finansierar sig själv. Det där håller en hel del nationalekonomer med om.”, sa hon i en kommentar just innan presentationen av budgeten.

Finansminister Elisabeth Svantesson argumenterade också för att Sverige nu tar ett steg mot principen minst ”hälften kvar” av en löneförhöjning. Alltså ett mer principiellt argument för sänkta marginalskatter.

Men de politiska kommentatorerna verkar fortfarande fast i en världsbild där skatter handlar om fördelning snarare än att få kakan att växa. Och argumentet att det skulle vara rättvist att man – oavsett om man är höginkomsttagare eller inte – får behålla minst hälften av en löneförhöjning är väl i de politiska kommentatorernas värld så apart att det inte är värt att återge.