Det var en av de slutsatser som Kent Asp, professor i journalistik, presenterade under gårdagens TMI-seminarium, som du kan se här. Tillsammans med Johannes Bjerling har han skrivit boken ”Mediekratin – mediernas makt i svenska val”, som bygger på studier av svenska valrörelser från 1970-talet och fram till idag. Ulrica Schenström, numera kommunikationskonsult tidigare statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt, samt Robert Olsson, programdirektör på SVT, kommenterade.
Ulrica Schenström berättade om de problem som hon själv har upplevt där politiken i konkreta fall har tvingats anpassa sig för att få plats i medierna. I stället för att försöka lyfta fram de frågor som hennes parti ville tala om vände hon sig direkt till redaktionerna och frågade vad de för dagen var intresserade av. Genom att anpassa sig till detta fick de plats i medierna.
– Det är så otroligt få personer som bestämmer agendan. 50 personer i Sverige avgör vad som ska bli det som jag brukar kalla det ”politiska tjattret”, sade hon.
Robert Olsson balanserade bilden med sitt perspektiv och pekade på hur SVT tagit reda på vilka frågor som väljarna tycker är viktiga och utifrån detta bestämt vad som ska granskas.
-Vad händer då, då blir partierna konfunderade och undrar vad vi håller på med, har vi en egen agenda? Det här visar att det finns motkrafter, sade han och efter detta uppstod en spontan och lättsam ordväxling mellan honom och Ulrica Schenström om vem som styr och borde styra agendan. Då fick Kent Asp ordet:
– Det här belyser i viss mån rundgången om konsensusskapandet om vad som är viktiga frågor. Det här kan tyckas är något bra, men det är ett elände. Vad tror ni att väljarna får sina viktiga frågor ifrån? Det får de från medierna och sedan snurrar det runt några varv. Det är lite naivt av SVT att fråga väljarna och tro att där finns svaret. Det är väl snarare så att journalister och framför allt politiker själva som måste avgöra vilka som är de viktiga frågorna. Konsensus är bra men inte när det kommer till på det här sättet, sade han.
Robert Olsson tycker att det som Kent Asps forskning missar är att titta på de program som inte är direkt nyhetsrapportering, gjordes det skulle bilden nyanseras.
– Vi gjorde under 2014 335 timmar valprogram, vi har aldrig gjort så mycket, och då är inte Aktuellt och Rapport med i detta. Det finns i vårt utbud en rad andra program som tar upp just det som påstås att vi inte tar upp. Till exempel sägs det att det inte pratas ideologi, vi hade åtta timmar ideologi, sade han.
Ytterligare en viktig aspekt som seminariet behandlade var kontrollen av medierna. Kent Asp menade att medierna saknar en motkraft.
– Det finns en tendens till att det saknas en motvikt mot mediemakten, det är det stora problemet.
DANIEL LÖFSTEDT
Inga kommentarer