Kritiserat SR-inslag om visstid frias av Granskningsnämnden

Av: Redaktionen | Granskning | November 13, 2015 | Inga kommentarer

Sveriges Radios missvisande rapportering om anställningsformen allmän visstid uppmärksammades tidigare i år av både TMI och Medierna i P1. Kritiken grundade sig i att SR presenterat SCB:s statistik på ett sätt som gav intrycket att de tidsbegränsade anställningarna blivit allt vanligare på bekostnad av de fasta anställningarna. Bilden SR satte var att arbetsmarknaden blivit allt otryggare för unga människor, trots att SCB:s huvudslutsats var att "Tidsbegränsade anställningar är en vanlig ingång till arbete, vilket är en förklaring till varför det är vanligare bland unga och utrikes födda som gör sitt inträde på arbetsmarknaden."

Inslaget i Lunchekot, anmäldes till Granskningsnämnden som nu väljer att fria SR. Inslaget påannonserades på följande sätt: ”De tidsbegränsade anställningarna ökar, det visar SCB:s nya rapport”, följt av intervjuer med LO och Svenskt Näringsliv. Men SCB-rapporten konstaterar i själva verket att de tidbegränsade anställningarnas andel i det närmaste är oförändrad sedan 2005. SCB:s handläggare säger:”Mellan 2005 och 2014, som var fokus i den här rapporten, så har det inte skett så stora förändringar i andelen tidbegränsat anställda.”

Trots detta anser alltså Granskningsnämnden för radio och tv att inslaget är sakligt korrekt. Granskningsnämnden motiverar inte närmare, utan hänvisar till Sveriges Radios yttrande angående anmälan. Där står att läsa att det visst finns historiska mätpunkter i dataserien sedan 1987 där andelen är lägre jämfört med nu, och dessutom att Sveriges Radio inte pekat ut någon särskild tidsperiod.

Det skedde en betydande ökning av andelen visstidsantsällda under 1990-talet, men ingen som lyssnat på inslaget kan dra någon annan slutsats att SCB kommit fram till att andelen ökar nu, i närtid.

Det kan förstås hända att det blir fel, även för Sveriges Radio, som publicerar hundratals nyheter varje dag under högt tempo. Däremot är det svårare att förstå hur Granskningsnämnden, som har all tid i världen på sig att vända och vrida på frågorna och som på riksdagens uppdrag ska säkerställa att SR är opartiskt och sakligt, kan mena att det som är så uppenbart fel tvärt om är korrekt.