Handke_artikel_bild2
Publiceringen har väckt kritik, bland annat av Svenska Dagbladets kulturchef Lisa Irenius som skriver att det är ”anmärkningsvärt” att sådana anklagelser presenteras utan belägg. Den externa ledamoten i Svenska Akademin Henrik Petersen skriver att texten är ”ren ryktesspridning”.
Frågan är pressetiskt intressant eftersom att en fransk domstol redan 2007 dömde tidningen Le Nouvel Observateur för förtal sedan man publicerat en artikel som menade att Handke ”stöttar massakern i Srebrenica och andra brott som begicks i den etniska renhetens namn”, med hänvisning till Handkes närvaro vid den för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten misstänkte Slobodan Milosevics begravning.
Näringslivets medieinstitut kontaktade DN:s kulturchef Björn Wiman som inte ville ställa upp på en telefonintervju, men svarar via mejl:
– Man ska skilja mellan nyhetstexter och åsiktsartiklar, men Carsten Jensens argumentation ligger enligt min uppfattning inom ramen för vad som kan publiceras i en opinionsartikel, på basis av Handkes många och dokumenterat motsägelsefulla uttalanden och hans närvaro på den för krigsförbrytelser misstänkte Slobodan Milosevics begravning.
– På nyhetsplats har vi försökt gå till botten med vad Handke egentligen har sagt och gjort – men en fri debatt om tolkningarna och innebörden av detta måste få fortsätta, säger Wiman.
Det är en tolkning av de pressetiska reglerna som inte stämmer överens med hur Pressens Opinionsnämnd brukar resonera. Normalt sett är det publicitetsskadan, inte vilken typ av artikel som det handlar om, som är avgörande för den pressetiska bedömningen.
2007 dömde en domstol i Paris tidningen Le Nouvel Observateur för förtal för ett liknande uttalande om att Peter Handke skulle ha ”stött” (”approuve”) massakern i Srebrenica, genom att närvara vid Milosevics begravning. Nu publicerar ni liknande påståenden. Hur ser du på det?
– Att jämföra med andra och publiceringar är rent hypotetiskt och därför inte meningsfullt – det vet alla som sysslar yrkesmässigt med publicistik, skriver Wiman.
Min fråga gäller alltså själva domen. Menar du att man inte behöver ta hänsyn till den?
– Jämförelser med andra fall låter sig inte göras när det handlar om publicistik, säger Wiman.
Inga kommentarer