Aktivist bakom SVT: s gruvdokumentär

Inom kort ska regeringen fatta beslut om planerna på en järnmalmsgruva utanför Jokkmokk. I söndags återpublicerade SVT en starkt kritisk "dokumentär" om gruvprojektet. Huvudpersonen bakom och i filmen har organiserat motstånd mot gruvplanerna och har varit kandidat till kommunfullmäktige för miljöpartiet.

 
När NMI hörde av sig till SVT med frågor om gruvdokumentären ändrades presentationsbilden från gruvhål till vacker sjö. Men några svar från SVT har NMI inte fått.

Dokumentärfilmen Gallok – Kampen i Sameland sändes första gången på SVT 2018 men har nu lagts upp på SVT Play igen.

I filmen får tittarna följa fotografen Tor Lennart Tuorda och hans familjs motstånd mot den järnmalmsgruva som det brittiska företaget Beowulf Mining vill starta i Kallak strax utanför Jokkmokk.

Det finns flera problematiska aspekter med filmen. En är att Tor Lennart Tuorda är aktivist och en av  ledargestalterna för de grupper som arbetar för att stoppa gruvetableringen i Kallak, samtidigt som han är initiativtagare till filmen, deltar i arbetet med filmen och spelar ”huvudrollen” i den. Han har också kandiderat för Miljöpartiet i Jokkmokks kommun. Miljöpartiet har under flera år drivit frågan om att stoppa gruvan.

På sin hemsida, Kvikkjokk.nu beskriver han hur filmen kom till och hur han först hade en idé om att göra en film om världsarvets Lapponias skogar men sedan istället fokuserade på gruvprojektet i Kallak.

”Gruvmotståndet i Gállok/Kallak var under uppsegling. Tell (filmproducent som Tor Lennart kontaktat) tyckte att jag istället för en skogsfilm skulle intervjua de människor som skulle drabbas av den planerade gruvexploateringen. Jag höll med om det. Hade som aldrig tänkt på att skildra det extrema hot jag hade nästgårds. Därmed förändrades Laponiafilmen till en film med arbetsnamnet Med kameran som vapen”.

På sin hemsida beskriver han också hur han själv deltar i arbetet för att stoppa gruvan samtidigt som han arbetar med filmen.

”Den 1 juli 2013 drog protesterna i Gállok igång. Fyra aktivister blockerade en grävmaskin. Senare anlände många fler människor och läger byggdes upp. Jag var med om att arrangera, ordna pengainsamlingar och matleveranser. Skrev pressmeddelanden och sammankallade folk. Filmade som ett jehu. Filmens fokus kom så att hamna på mig själv. En märklig känsla – att vara filmare i en film samtidigt som typ huvudperson”.

Filmen har gjorts i samproduktion med SVT.

Att SVT Dokumentär väljer att vara medproducent och köpa in en film som är så uppenbart aktivistisk väcker en rad frågor kring hur man resonerar kring sina inköp av utomstående produktioner.

Den som läser SVT:s vägledning för vad som gäller kring faktagranskning och saklighet vid införandet av ”annans material” och ”inköpta program” ges  intrycket att materialet kontrolleras noga.

”Innan vi för vidare någon annans material ska vi kontrollera sakligheten i materialet. Vi ska även vara transparenta så att vi anger varifrån uppgifterna kommer om det inte är vi själva som tagit fram dem. När det gäller våra inköpta program gör inköparna en bedömning av vilken typ av faktagranskning som behövs. Vid behov skickas manus eller ibland hela filmer till akademiska experter för kontroll av fakta”.

Trots detta släpper man igenom en film som innehåller flera scener som är både osakliga, förvirrande och faktamässigt tveksama. Ett exempel är när Tor Lennart Tuorda i en scen drar med en penna över en karta över fjällvärlden.

”Dom (Beowulf Mining) söker nu ett undersökningstillstånd här. Lapponias (Världsarv enligt UNESCO) gräns går ju öst under Ruovddevárre. Det är inne i Lapponia. Skulle man då göra sådana här slammdammar och deponier av sönderbrutet berg som läcker gifter så är det ju förgiftat vatten”, konstaterar han.

Men den plats som Tor Lennart Tuorda pekar ut på kartan har inget med gruvan i Kallak utanför Jokkmokk att göra. Det hänvisar till ett bearbetningstillstånd som Beouwulf Mining fick 2006 för ett gruvprojket i Ruoutevare som ligger norr om Kvikkjokk. Men det projektet är avslutat sedan 2013, uppger Kurt Budge, vd för Beowulf Mining.

Den informationen får inte tittarna, och risken är uppenbar att de utgår ifrån att det är gruvan i Kallak som ska lokaliseras i Lapponias världsarv. Särskilt med tanke på att klippet direkt efteråt handlar om gruvprojekt Kallak och ett uttalande av den tidigare styrelseordföranden Clive-Sinclair Poulton. I själva verket ligger den plats i Kallak där gruvan planeras som närmast 34 kilometer utanför Lapponias världsarv.

Här brister SVT Dokumentär uppenbarligen i sin faktagranskning och det är osannolikt att några akademiska experter granskat filmen.

Ett annat exempel på osaklighet och på ”guilt by association” är hur filmen presenteras på SVT Play. Här visas en bild där Tor Lennart Tuorda och hans dotter står framför ett gigantiskt gruvhål i något som närmast kan beskrivas som ett ödelandskap. Efter att NMI kontaktat SVT Dokumentär och ställt frågor om bildvalet hat bilden tagits bort från SVT Play.

”Ett stort svart hål hotar Tor och hans familj. Ett gruvbolag planerar att öppna en ny gruva där de bor i Gállok. Den plats där Tor vuxit upp i en orörd natur och där samerna har sina renar”, skriver SVT i sin presentation.

Men det gigantiska gruvhål och gruvlandskap som visas på bilden är från Bolidens koppargruva i Aitik utanför Gällivare. Den gruvan producerar 36 miljoner ton järnmalm per år och har varit i drift sedan 1968. Beowulf Mining söker tillstånd för en produktion om 4,2 miljoner ton per år, enligt Beowulf Minings ordförande Sven Otto Littorin.

Naturligtvis kommer ett dagbrott att lämna spår i naturen, men att ge tittarna intrycket att gruvan i Kallak kommer att orsaka ett lika stort ”svart hål” som Aitikgruvans är vilseledande. I filmen reser  även Tor Lennart Tuorda och hans dotter till Aitik och han varnar henne för att så här kan det även komma att se ut i Kallak.

NMI har ställt flera frågor till SVT Dokumentärs programchef Axel Arnö om filmen och om man följt sin policy för inköpt material. Till exempel om SVT anser att man levt upp till kriterierna för faktagranskning, saklighet och opartiskhet när huvudrollen spelas av en aktivist som dessutom är initiativtagare till filmen och aktivt deltar i arbetet med att producera den.

Axel Arnö har svarat att han inte var ansvarig när beslutet att köpa in filmen togs och därför först måste vända sig till de personer som tog beslutet att köpa in filmen innan han kan svara på frågorna. Trots påminnelser har Axel inte kommit tillbaka.

Men filmen skildrar också den splittring som råder i Jokkmokk om gruvprojektet. De som förespråkar en gruvetablering får också komma till tals. Bland annat låter man en privatperson som också driver facebookgruppen Ja till en gruva i Jokkmokk ge sin syn på saken.

”De här som är emot gruvan. De är egentligen emot allting. De har bestämt sig. Det är en principsak. Den indirekta betydelsen (av en gruvetablering) skulle vara att hela samhället utvecklas. Vi fick ha kvar alla affärer och bensinstationen. Badhus och allting kunde fortsätta att ha öppet. All den här samhällsservicen är ju beroende av att det finns folk och kommer det en gruva då helt plötsligt kanske han som har bensinmacken, de som säljer däck, allt sånt följer med”.

Filmen deltar också på ett antal möten i Jokkmokk där förespråkare för och motståndare till gruvan diskuterar och presenterar sina argument. Här får tittarna ta del av flera perspektiv vilket är positivt.

Att filmen har ett aktivistiskt ursprung löper dock som en röd tråd genom filmen. Man kan också fundera över hur SVT dokumentär skulle resonera om de blev kontaktade av ett gruvbolag eller bergsingenjörer som ville göra en film under projektnamnet ”Kampen om den gröna omställningen”?

Att SVT Play väljer att lägga upp filmen nu – när regeringen om några veckor ska fatta beslut i Kallakfrågan – kan vara en slump. Axel Arnö menar att SVT oftast lägger upp dokumentärfilmer i efterhand för att nå en större publik.

NMI har kontaktat Tor Lennart Tourda som inte vill kommentera saken.

 

Här är NMI:s frågor till SVT:

Dokumentären Gallok – Kampen i Sameland som första gången sändes 2018 har åter lagts upp på SVT Play. Hur kommer det sig att SVT väljer att publicera den igen?

Tycker SVT att det lever upp till SVT:s policy om opartiskhet och saklighet när ”huvudrollen” spelas av en aktivist som också är initiativtagare till filmen, samt deltar i arbetet med filmen?

Finns det inte en risk att filmen får en slagsida för gruvmotståndarna när filmens upphovsman är uttalad aktivist?

I SVT:s policy för opartiskhet och saklighet står det att:
”När det gäller våra inköpta program gör inköparna en bedömning av vilken typ av faktagranskning som behövs. Vid behov skickas manus eller ibland hela filmer till akademiska experter för kontroll av fakta”.

Gjordes en sådan kontroll av dokumentären Gallok – Kampen i Sameland?

Om inte. Varför?

SVT presenterar filmen på SVT Play med ingressen:
”Ett stort svart hål hotar Tor och hans familj. Ett gruvbolag planerar att öppna en ny gruva där de bor i Gállok. Den plats där Tor vuxit upp i en orörd natur och där samerna har sina renar”.

Men det gruvhål som visas är från koppargruvan i Aitik utanför Gällivare. Den gruvan producerar 36 miljoner ton per år och har varit i drift sedan 1968. Beowulf Minings bearbetningstillstånd gäller en produktion om 4,2 miljoner ton.

Tycker du att det lever upp till SVT: policy om saklighet när man för tittarna visar Aitiks dagbrott. Det är ju lätt att tänka sig att tittarna drar slutsatsen att det är ett svart hål av den magnituden som hotar Tor och hans familj?

I filmen intervjuas ingen företrädare för Beowulf Mining som får ge sin sida av hur de tänker kring etableringen av gruvan, dess påverkan av rennäringen och miljön, och hur man tänker sig arbeta kring de frågorna.

Vad har du för kommentar till det?

På det hela, anser du att det är en balanserad dokumentär som lever upp till kraven om opartiskhet och saklighet?

Hur mycket betalade ni för att köpa in filmen?

Martin Berg

Mediegranskare

5 kommentarer


  1. Thomas Ek skriver:

    Ja, det här är ett oerhört allvarligt problem. Själv anmälde jag SVT-programmet som SVT benämnde som en dokumentär – ”Det var en gång ett Irak” till Granskningsnämnden för att programmet var dränkt i vilseledanden felaktigheter samt att en lång rad väsentligheter undanhållits. Jag hävdade i anmälan att det också var partiskt. Jag fick avslag på anmälan. Granskningsnämnden informerade mig samtidigt att något krav på saklighet och opartiskhet ställs inte på denna typ av program, vilket jag inte kände till. Misstänker att det är fler än jag som blev förvånad när jag informerades om det.

  2. Karl W skriver:

    Problemet är betydligt större. SVT har i praktiken till del kommit att bli rena propaganda kanalen för utländska makters avsikter. Det finns knappast något neutralt eller oberoende kvar på kanalen. Det är dags att införa ansvar, personligt sådant som för alla andra yrken. Granskningsnämnden är meningslös, den har en stark politisk och propagandistisk lutning och gör allt för att undvika granskning. Bland annat skrev dom till mig att dom endast behövde granska sådan som mottagits direkt via lokala radiovågor, allt på internet skulle vara undantaget. Det har nu ändrats. Sverige behöver tillsätta en Granskningsnämnden med tänder som inte kontrolleras av journalister som politiska ideologer. Karl Wang.

  3. Beowolf skriver:

    Inte första gången SVT visar ena sidan av myntet..
    ”Sven Otto Littorin förnekade i går alla anklagelser om sexköp i SVT:s Min sanning. Källan ”Anna” kritiserar SVT för partiskhet – ingen kontaktade henne.”

    https://www.gp.se/nyheter/sverige/annas-motangrepp-mot-littorin-och-svt-1.575408

  4. Dennis Slotteborn skriver:

    Är någon förvånad egentligen över att SVT hjälper Miljöpartiet då en majoritet av medarbetarna där röstar på MP och gör allt de kan för att hjälpa dessa att hålla sig kvar i kammaren? När SVT finansieras med tvångsskattepengar så är det som att en propp har gått i tv huset och de behöver inte längre dölja vad deras sympatier ligger. Det blir så tydligt för oss som är högerväljare.

  5. A skriver:

    Ruovddevárre(Ruoutevare) som Tor pratar om ligger i Jokkmokks kommun. ”The Ruoutevare iron-titanium project consists of one exploration permit located in the municipality of Jokkmokk in the Norrbotten County.” (citat från den länkade källan i artikeln). Det går även att se att JIMAB hade undersökningstillstånd i Routevare nr 1 mellan år 2006-2013 i SGUs karvisare (mineralrättigheter-förfallna undersökningstillstånd). Kan vara bra att kolla upp innan fakta innan ni anklagar andra för dålig faktagransknin.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.