Dubbla budskap från Uppdrag granskning

Axel Björklund är en makthavare. Han är ansvarig utgivare för Uppdrag granskning (UG). Björklund tvekar inte en sekund när NMI ber om att få göra en intervju baserad på kritik som framförts mot redaktionen han är chef för.

NMI:s erfarenhet är att SVT:s chefer som regel svarar på frågor och bemöter kritik.

– Vad bra, kul att höra, säger Axel Björklund.

Men det är inte alltid han vill låta sig intervjuas, visar det sig.

I Uppdrag granskning den 22 november var tesen att makthavare allt oftare undviker att ställa upp på intervju, och i stället skickar en skriftlig kommentar. Det här är ett demokratiskt problem, menar Björklund.

”Jag började här för tre år sedan. Jag tycker att jag sett en ökning.” sa Uppdrag gransknings ansvarige utgivare Axel Björklund i programmet om makthavarna som inte vill bli intervjuade.  ”Det vi ser nu är oroväckande på ett nytt och eskalerande sätt.”, skrev han i presentationen av programmet.

På tidningen Dagens industris debattsida ifrågasattes UG:s tes. Carl Fredrik Sammeli menade bland annat att UG inte presenterat några belägg för att skriftliga svar är ett växande problem och på vilket sätt det i så fall skulle vara ett demokratiskt problem: ”inga konkreta fakta eller analyser belägger att fenomenet har ökat i omfattning ännu mindre negativa effekter för demokratin.”

NMI ringde upp Axel Björklund för att höra hur han ser på kritiken och vilka belägg UG har för sin tes.

– Det är ju roligt att han avfärdar vår erfarenhet och sedan drar exakt samma slutsats, att fler makthavare väljer att inte ställa upp på inspelad intervju. Jag har ju belägg för jag har sett det, säger Axel Björklund till NMI.

– I år har det varit osedvanligt svårt att få intervjuer.

Hur många gånger har det hänt i år att makthavare inte ställer upp?
– Det är fler än jag kan räkna till.

Debatten om UG i Dagens Industri som UG inte ville delta i.

När NMI försöker få ett mer konkret svar landar det i att det är ”mycket fler” än tio gånger.

– Jag har ingen exakt siffra. Vi har fått ha den typen av diskussioner nära på varje eller vartannat reportage vi gjort.

Björklund medger att det inte presenterats några belägg för tesen.

Men blir det inte ett trovärdighetsproblem när den mest resursstarka grävande redaktionen ägnar en timme åt det här ämnet men inte belägger sina teser bättre, trots att det hade gått?
– Det hade kunnat göras, absolut. Men jag tycker inte att det finns ett sådant behov i en årssammanfattning där vinkeln är att vi märkt att det blivit tuffare.

En enda extern person intervjuas i ämnet, en professor i journalistik, som bekräftar UG:s tes men som inte heller presenterar några belägg, utan refererar till personliga observationer.

En av de makthavare som pekades ut i UG var Adoptionscentrums verksamhetschef  Kerstin Gedung. I programmet visas en ”konfrontationsintervju” där en UG-reporter och medföljande kameraman jagar Gedung som blir mycket upprörd, och det uppstår ett affekterat meningsutbyte. Gedung anmälde programmet till Granskningsnämnden för radio och tv redan innan det sänts, och i anmälan skriver hon:

”De kommer att sända ett klipp när de dök upp utanför Adoptionscentrums kansli helt oannonserade och började ställa frågor om Serbien. Tyvärr blev jag så provocerad så jag började diskutera med dem. De hade inte försökt boka tid och inte skickat några frågor i förväg. Detta strider mot deras egna interna etiska riktlinjer. De motiverade sitt agerande med att jag flera år tidigare avböjt en andra intervju i ett reportage som de gjorde om Chile. Jag har ett flertal gånger ställt upp på intervjuer i SVT, i TV4, i Studio 1 och nu senast i veckans avsnitt av Konflikt. Uppdrag Granskning kan omöjligen veta om jag tänker mig låtas intervjuas eller inte.”

Granskningsnämnden lämnade anmälan utan åtgärd med motiveringen att de inte prövar anmälningar som inkommer före det anmälda programmet sänts. (Själva inslaget sändes dock första gången i UG den 22 februari i år, och nu skulle alltså intervjun repriseras, men det spelar tydligen ingen roll i Granskningsnämndens bedömning.)

Uppdrag gransknings reporter och kameraman jagar Kerstin Gedung.

Kan den här konfrontativa intervjusituationen ge en viktig pusselbit som förklarar varför makthavare inte vill ställa upp?
– Nej, jag tror inte att den här sortens konfrontationsintervjuer med personer som på olika sätt nekat formella intervjuer är huvudskälet, av den enkla anledningen att sådana ju inte görs om motparten ställer upp på en intervju. Däremot tror jag att den tuffa tonen i vissa av våra intervjuer – kanske framför allt historiskt – generellt sett förstås kan avskräcka. Vårt mål är att få till en dialog om former för en intervju som kan fungera för båda parter, menar Björklund.

Carl Fredrik Sammeli menade också att UG inte lever som de lär, och exemplifierade med att Axel Björklund själv valde att svara skriftligen i stället för att låta sig intervjuas.

Det här handlade om nättidskriften Kvartal inför publiceringen av en artikel som riktade hård kritik mot UG. Journalisten Per Agerman – som av Kvartal benämns visselblåsare – hade tidigare ingått i UG:s team som granskade företaget Ericsson. Men han hade hoppat av eftersom han menade att UG inte hade stöd för tesen att Ericsson begått ”medhjälp till brott mot mänskligheten”. Han berättade om hur UG ändå kom att publicera den ogrundade spekulationen, och att UG som källa för att bekräfta tesen använde en personlig vän till den ansvarige UG-reportern.

Axel Björklund avböjde intervju i Kvartal.

Agerman beskrev en fullkomligt oetisk journalistik metod på UG.

Kvartal kontaktade Axel Björklund och andra inblandade personer för att få ett bemötande.

Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt säger till NMI att han föreslog för Axel Björklund att han skulle medverka i en så kallad fredagsintervju, ett fördjupande intervjuformat på ungefär en timme, men att Björklund avböjde. Huitfeldt nöjde sig då med en skriftlig kommentar. Den publicerade kommentaren är mycket kort, tre meningar, och berör inte de sakförhållanden som kritiken består av, exempelvis frågan om ”brott mot mänskligheten”. Den ansvarige reportern har lämnat en betydligt längre kommentar.

Axel Björklund säger att Jörgen Huitfeldt ringde och frågade om han ville bli intervjuad eller om han ville svara skriftligt men att han inte fick veta i ”vilken sorts format en eventuell intervju skulle ha publicerats i”. Här skiljer sig alltså bilderna åt om hur turerna gick, men klart är att Björklund avböjde intervju och att den skriftliga kommentaren inte ger många svar.

Björklund förklarar varför han svarade skriftligen:

– Jag försöker alltid ta alla intervjuer. När det gäller Kvartalsfrågan handlade det inte om en granskning, det gjorde man klart från deras sida, utan om en personlig essä av Per Agerman. Därmed var det aldrig tal om att min syn på saken skulle vara en del av den berättelse de skulle publicera utan den skulle stå för sig själv. Då tyckte jag att om någon ska skriva en personlig essä, då skriver jag ett personligt svar, säger Axel Björklund.

Björklund menar att det råder andra spelregler när det gäller en ”essä” och att det då inte är jämförbart med en ”granskning” när det gäller att ställa upp på en intervju.

– Jag pratar gärna med Kvartal, säger han.

Kan du förstå att publiken kan uppfatta det som hyckleri när Uppdrag granskning driver er tes i programmet men i Kvartal avböjer intervju?
– Då får man tycka det. Det är inte så det har varit, jag har varit jätteöppen. Det är i delar ett personalärende som det är lite komplext att prata om öppet om där man måste ta vissa hänsyn.

NMI har tidigare skrivit en kommentar angående UG:s program om uteblivna intervjuer, och påpekat det faktum att den som erbjuds bemötande inte alltid får ta del av hela kritiken. De exempel som NMI angav rör inte UG. Detta håller Axel Björklund med om är ett problem, och han nämner ett tillfälle då han menar att han själv utsatts för en sådan händelse.

Axel Björklund anmälde Medierna i P1 till Granskningsnämnden.

Det var när Medierna i P1 sände ett program som handlade om kritik mot UG. Björklund var intervjuad, men menade efter att programmet sänts att han inte fått bemöta allvarliga anklagelser. Han anmälde programmet till Granskningsnämnden, och fick då av Medierna i P1 en möjlighet till ”genmäle”, alltså ett bemötande i efterhand, i nästföljande program. Axel Björklund säger nu till NMI att Medierna i P1 ”tillfogat en rättelse”, men så är inte fallet. Medierna i P1 bekräftar till NMI att det handlade om ett genmäle.

Granskningsnämnden friade Medierna i P1 och menade att Björklund fått bemöta i tillräcklig omfattning.

Axel Björklund återkommer flera gånger under intervjun till att han tycker att debatten om journalistiken är ”intressant och viktig”. Men han valde att inte svara på Carl Fredrik Sammelis kritik i Dagens industri, trots att han personligen pekades ut för att inte leva som han lär.

– Jag har sagt det jag vill säga i reportaget och i en krönika jag skrev i samband med publiceringen.

Om du tycker att debatten är viktig varför har du inte skrivit en replik?
– Det skulle jag väl kunna göra, jag fick ingen sådan fråga. Jag tycker att debatten är viktig men jag behöver inte alltid delta i den hela vägen.

NMI frågade Dagens industris debattredaktör Andreas Johansson om han därmed skulle överväga att nu be om en replik:

”Som debattredaktör brukar jag inte höra av mig och be om just repliker, reaktionerna brukar oftast falla naturligt. Jag har kontaktat Axel och meddelat honom att han naturligtvis är välkommen med en replik i detta angelägna ämne!”, skrev Andreas Johansson till NMI.

Kanske kommer det ett svar på DI Debatt, eller så stannar den viktiga debatten här. Bollen ligger hos Axel Björklund.