Avsnitt tre av SvT:s program Klimathoppet sändes tisdagen den 28 mars. Temat var flygets klimatpåverkan.
Flyget står för lika stora koldioxidutsläpp som personbilstrafiken. Ett ton per person i snitt per år. Det motsvarar enligt Klimathoppet en resa Stockholm-Malaga tur och retur och är fem gånger så stora som för den genomsnittlige världsmedborgaren.
Tjänsteresorna står för 18 procent av utsläppen och privatresorna — i huvudsak till sol och värme — står för de resterade 82 procenten. Programledaren Camilla Kvartoft påpekar också att flyget globalt sett bara står för 3-5 procent av utsläppen av växthusgaser.
I programmet intervjuas främst Jonas Åkerman, transportforskare på KTH och SAS hållberhetschef Ann-Sofie Hörlin.
Flygpassagerare får frågor om sin flygskam och tågresenärer om varför de väljer tåg. En pappa med son på väg till Åre svarar “för att det är kul” och får då en uppföljningsfråga om det inte också har med klimatet att göra, vilket han förstås svarar ja på.
Inget av detta är anmärkningsvärt. Programmet handlar om klimat- och koldioxidutsläpp.
Däremot kan man konstatera att programmet följer en mångårig tradition av att beskriva flygbranschen som ett i bästa fall knappt nödvändigt ont.
Inte någon bakgrund ges om hur mycket flyget betyder för samhällsekonomin, antalet arbetstillfällen eller tjänsteresornas betydelse för Sveriges näringsliv och exportmöjligheter. Transportflyget nämns inte i hela programmet.
Ändå fraktar flyget varor för cirka 25–30 procent av det svenska exportvärdet. Det innebär att det skickas varor med flyg för över 1 miljard svenska kronor varje dag. Effektiva förbindelser till handelscentra och marknader är viktiga faktorer för att kunna konkurrera. 10-15 procent av företagens försäljning är direkt beroende av väl fungerande flygförbindelser.
40 procent av alla internationella turistresor görs med flyg. En stor del av det globala rekreationsresandet går till utvecklingsländer där turismen har en betydande påverkan på BNP och sysselsättning. Den svenska turistnäringens exportvärde är över 100 miljarder kronor vilket är betydligt mer än den svenska järn-, stål- och bilexporten tillsammans. Över hälften av alla utländska turister anländer med flyg.
Är dessa siffror relevanta i ett program om flyget och klimatfrågan? Svaret är förstås inte självklart.
Men man kan jämföra med hur en annan energi och koldioxidintensiv bransch — stålindustrin — hanteras av media i allmänhet och SVT i synnerhet.
Där är exporten central i rapporteringen och förhoppningarna om framtida fossilfritt stål ges en framträdande plats. Exempel på rapportering:
“Men hur kan ökad produktion i Sverige betyda lägre utsläpp? Svaret är undanträngning. Ju mer klimatsmart papper och stål, och ju större export av fossilfri el, desto mindre av andra länders smutsigare produkter. Alltså lägre totalutsläpp och en klimatvinst.”
“Naturvårdsverket ser vissa ljuspunkter. Dels att omställningen av industrin, inte minst inom fossilfritt järn och stål ser allt mer lovande ut.“
SVT kan förstås inte beskyllas för detta. Journalisterna vidarebefordrar bara vad makthavare och debattörer i allmänhet säger. Men det är ändå så att de underhåller föreställningen om att flygbranschen på något sätt skulle vara en mindre viktig del av den svenska ekonomin än stål eller vilken annan bransch som helst.
Inga kommentarer