Är regeringens minskning av reduktionsplikten ett förebåd om att klimatpolitiken i EU (eller till och med i hela världen) hotas för att medborgarna inte vill betala notan?
Det oroar i alla fall DN:s Peter Alestig. Han jämför med den franska regeringens försök till bensinskattehöjning som fick ges upp under trycket av de gula västarnas kravaller, och frågar sig:
”Precis som regeringspartierna gång på gång nämnde under söndagens partiledardebatt i SVT Agenda, klubbades nyligen ett jämförelsevis ambitiöst klimatpaket i EU. Men strategin där är densamma som i den svenska reduktionsplikten. Genom olika styrmedel skjuts kostnaderna för omställningen över på företag och allmänhet.
Det är inte undra på att det är en populär väg hos politiker, då man slipper väga klimatomställningen mot andra utgifter i budgeten (USA har dock valt en annan väg med omfattande statliga investeringar för att ställa om).
Men vad händer när väljarna tröttnar på att ta kostnaderna? När nya politiker ser möjligheten att få makten genom att lova att slopa klimatåtgärderna?”
Till att börja med är det USA:s skattebetalare som står för IRA (Inflation Reduction Act) som det stora klimatinvesteringspaketet heter. Därvidlag skiljer sig inte USA:s klimatpolitik från den svenska eller EU:s. Medborgarna betalar. Vem skulle annars göra det? Utomjordingar?
Dessutom är frågan lite märklig. Människans villkor är att prioritera mellan olika användningar av begränsade resurser. Och demokratins villkor är att väljarna gör den prioriteringen på samhällsnivå. Vare sig vi talar om försvar, sjukvård, skola, infrastruktur eller klimat måste kostnaderna framstå som rimliga, fördelningen som rättvis och de finansierade åtgärderna som effektiva. Annars kan inte politikerna genomdriva sin politik.
Det kallas demokrati.
Fordonsbränsle har under decennier varit en populär mjölkko. Att en nödvändighet för vanligt folk beskattas stenhårt provocerar. Ofta har skattehöjningarna motiverats med verklighetsfrämmande och moraliserande argument framförda i ett lite nedlåtande tonfall.
Det är inte heller självklart att Sverige alltid skall vara bäst i klassen. Många frågar sig varför de skall betala extra för att svenska politiker skall få glänsa på internationella toppmöten? Att reduktionsplikten faller är ur den synpunkten inte alldeles förvånande.
Chansen är däremot betydande att ETS, EU:s klimatpolitik baserad på handel med utsläppsrätter, uppfattas som fullt rimlig av medborgarna.
***
Foto: Jonipoon
Inga kommentarer