Sedan några år tillbaka pågår det en stor omvandling av det svenska el- och energisystemet. Ett flertal kärnkraftsreaktorer i södra Sverige har stängts samtidigt som icke-planerbar förnybar energi främst i form av vindkraft byggts ut. Samtidigt spås efterfrågan på el att mer än fördubblas de kommande decennierna som en följd av den gröna omställningen.
Även den europeiska utvecklingen spelar in eftersom ländernas elsystem i allt högre utsträckning hänger ihop. Rysslands invasion av Ukraina våren 2022 med en efterföljande energikris och skyhöga elpriser (som en följd av att den ryska gasen ströps) är det främsta exemplet.
Jag har för NMI:s räkning bevakat hur de stora breda svenska medierna rapporterat kring energifrågorna under den här perioden. Här räknas de olika public service-kanalerna och stora dagstidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet in. NMI granskar inte special- och branschtidningar som till exempel tidningen Ny Teknik.
Tyvärr kan jag konstatera att bevakningen med relativt få undantag har varit ytlig och ofta direkt undermålig.
Vad medierna framför allt har missat är att anlägga ett systemperspektiv i rapporteringen. Frågor som vart elproduktionen är lokaliserad i förhållande till efterfrågan, konsekvenserna av att en större andel icke-planerbar elproduktion fasas in och att behoven av att balansera elsystemet snabbt ökar lyfts i princip aldrig. Att Sverige på helåret exporterar el, som medierna ofta framhållit, spelar till exempel ingen roll om inte effekten finns tillgänglig när den behövs.
Istället har man ofta valt en hårt vinklad rapportering där en tydlig konflikt kan utmejslas. Ett exempel på den typen av rapportering framkom när regeringen presenterade sin energipolitiska proposition i våras.
Trots att den har ett tydligt systemperspektiv med olika uppsatta försörjningsmål valde media, nyhetsprogrammet Rapport i det här fallet, att vinkla på att regeringen och Sverigedemokraterna ”nu svänger ytterligare i fråga om vindkraften”. Tidigare har de partierna ”närmast hetsat mot vindkraften” och ”vurmat” för kärnkraft, enligt Rapport.
Just att ställa den billiga vindkraften mot den dyra kärnkraften har varit ett favorittema för medierna de senaste åren.
Att mediernas rapportering om elsystemet inte håller måttet bekräftades av Svenska kraftnäts strategiska driftchef Erik Ek när NMI intervjuade honom.
”Jag menar att man varken kan tala om rapporteringen är bra eller dålig eftersom det råder en total avsaknad av rapportering kring de mest centrala frågorna i omställningen”.
Det är självklart svårt för enskilda journalister och redaktioner att sätta sig in i nya komplexa frågor som hur elsystemet fungerar, men samtidigt har de stora resurser och nu har energiomställningen pågått i flera år. Trots det väljs vinklar som nästan framstår som önsketänkande och som är helt okritiska.
Ett utmärkande exempel var när DN:s klimat- och miljöreporter Jannike Kihlberg rapporterade om hur den danska ön Samsø blivit mer än självförsörjande på förnybar el.
”Tysklands finansminister har till och med sagt att förnybar energi är ”frihetens energi”. Om det stämmer så skulle Samsø kunna kalla sig ”frihetens ö”. Sedan tio år är ön helt självförsörjande på förnybar el från vindkraft”, skriver Kihlberg.
När NMI ringde upp Samsøs borgmästare framkom det att:
”De dage hvor der ikke blæser, så er Samsø selvfølgelig afhængig af energi/strøm fra fastlandet”.
Just denna omedvetenhet om de faktiska realiteterna är återkommande.
Den senaste tiden har den snabba utbyggnaden av batteriparker framställts som ”powerbanks” som kan lagra el för att användas när vind- eller solkraft inte levererar. Problemet är att det är idag inte möjligt för batterier att lagra el annat än under en väldigt kort period och i små mängder.
I själva verket beror explosionen av batteriparker på att Svenska kraftnäts efterfrågan på så kallade stödtjänster för att balansera elsystemet har skjutit i höjden i takt med att den icke-planerbara kraftproduktion byggts ut. Här finns det stora pengar att tjäna för batteriparkernas ägare. Det har medierna med något undantag missat.
Samma sak gäller för den i Europas nu snabbt växande solkraften. Svenska kraftnät har vid ett flertal gånger varnat för utvecklingen.
”Varma och soliga dagar med låg förbrukning i kombination med mycket vind- och solkraftsproduktion både i Norden och på kontinenten. Vid dessa tillfällen kan det bli mycket utmanande att hantera uppkomna obalanser.”, skriver Svenska kraftnät i en debattartikel.
Mycket utmanande betyder på byråkratiska att det är panik.
Ett symtom på att solkraften byggs ut i Europa och Sverige är att det allt oftare uppstår minuspriser för el. Det betyder att producenterna får betala för att leverera el. Detta lyft fram som något positivt och medierna sätter rubriker som att ”nu är det rea på el”. I själva verket är det djupt problematiskt och ett tecken på ett dysfunktionellt elsystem.
Det är alltså ytterligare exempel på ett pågående skede som de stora redaktionerna missar att greppa och förstå de de möjliga konsekvenserna av. Det måste sägas vara anmärkningsvärt.
Second Opinion beskriver i en artikel förra året hur svängningarna i elnätet i Danmark höll på att sluta med ett totalsammanbrott.
https://second-opinion.se/incidenter-nara-fa-danmarks-elsystem-pa-fall/
Batterier bedömer jag vara bra för kortvariga störningar, men att det är svårt att få tillräcklig kapacitet för att de skall kunna överbrygga de meteorologiska förutsättningarna. Man pratar om hur mycket effekt de levererar, men när man ser på hur de är dimensionerade, så är kapaciteten i MWh oftast ganska lika med den utlovade effekten i MW, dvs de räcker en timme, och sen är det svart. Batterierna är fortfarande bra för snabba strömbortfall, där borde de kunna ersätta den efterfrågade ”rotationsenergin”, men för s.k. ”Dunkelflaute” är de knappast realistiska på länge. Men det ska bli intressant att följa utvecklingen av stationära natrium-jonbatterier, de borde kunna öka kapaciteten man får en viss investeringskostnad (Altris/Northvolt-samarbetet), samtidigt som de påstås kräva mindre mängd av dyra metaller. Vi kan inte bedöma framtidens möjligheter bara utifrån vad vi vet om dagens tekniska förutsättningar, det är problemen som ger mening i livet för en forskarhjärna.