Replik: legitimt diskutera ramar för public service

I en krönika i Eskilstuna-Kuriren, Strengnäs Tidning och Katrineholms-Kuriren menar Åke Wredén att NMI angriper det fria ordet, bland annat genom att argumentera för tydligare ramar för public service-uppdraget. Mats Olin svarar i en replik.

 
Sveriges_Radio_2008a

Företag bör kunna skydda sig mot osanna medieuppgifter

Åke Wredén försöker i en ledartext (21/8) ta heder och ära av Näringslivets medieinstitut och dess tidigare medarbetare Carl-Vincent Reimers, genom att påstå att vi går den ”radikala ytterhögerns” ärenden.För Näringslivets medieinstitut är det självklart att journalistiken, även inom public service, ska stå oberoende. Av det skälet förordar jag exempelvis att svenska myndigheter ska sluta granska och döma journalistiken i exempelvis Sveriges Radio och Sveriges Television, som sker i dag i Granskningsnämnden för radio och tv. Den verksamheten bör upphöra.

Det är lika självklart att staten måste sätta upp ramarna för verksamheten, exempelvis den budget som gälla. Det är inget nytt, det görs med jämna mellanrum och staten ger mer eller mindre ingripande instruktioner i sändningstillstånden. Det är självklart en legitim diskussion på vilken nivå de här ramarna ska läggas och hur de ska följas upp, med exempelvis revisorer. Ramarna ska så lite som möjligt ingripa i journalistiken, men att avstå från att slå fast dem vore inte rimligt.

När det gäller företagens möjligheter att värna sig mot osanna och skadliga uppgifter som publiceras kan jag bara konstatera att det är en självklarhet i de flesta jämförbara länder, med väl så stark pressfrihet som Sverige. I exempelvis Norge, som har högre pressfrihet än Sverige, har företagen en möjlighet att protestera när medier i undantagsfall går över gränsen för det acceptabla. I Sverige är företagens möjligheter i det närmaste obefintliga.

Carl-Vincent Reimers är för övrigt en förträfflig person med en grundmurad liberal övertygelse. Att påstå något annat är nonsens.

Mats Olin
Chef Näringslivets Medieinstitut

 

Läs Åke Wredéns krönika.

Mats Olin



Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.