Frukostseminarium: Opartisk, vad är det?
Filterbubbla är ett roligt ord. Det lär innebära att eftersom sökmotorer som Googles anpassar sökresultat till vad de vet om personen som söker, och presenterar information som bedöms ligga i linje med personens intressen och uppfattningar, så förstärks de åsikter och fördomar som den sökande har. Det leder till enögdhet och att alternativa perspektiv, som kan vara högst relevanta, filtreras bort, menar vissa. Medborgaren fångas i en bubbla utan kontakt med omvärlden.
Möjligen är detta inte är något nytt, som är Googles fel. Människor har kanske alltid befunnit sig i bubblor definierade av dem som vi umgås med, vilka tidningar vi väljer att läsa och vilka medier vi väljer att följa.
Bubbelfenomenet är i alla fall slående efter att ha följt Sveriges Radios frukostseminarium med rubriken ”Opartisk, vad är det?” som genomfördes för några veckor sedan. Sammanfattning av seminariet: Svenska traditionella medier är bevisat opartiska. Sveriges Radio är bäst på opartiskhet. Även om journalister kan ha egna uppfattningar i olika frågor så finns en professionalitet i de redaktionella processerna som garanterar opartiskhet. Opartiskheten är till och med inskriven i Sveriges Radios kollektivavtal. Publiken begriper inte vad som är ledartexter respektive nyhetstexter. Man blir som journalist stämplad som vänster om man skriver skattekvot i stället för skattetryck. De som händelsevis ifrågasätter opartiskheten i nyhetsjournalistiken är politiska extremister eller inte så begåvade.
Seminariet blev en oavsiktlig illustration av vad som är problemet i SR-bubblan: alla håller med. De som inte håller med har en skruv lös eller dold agenda. Forskaren och de tre journalisterna Tomas Ramberg (Sveriges Radio), Annie Reuterskiöld (Svenska Dagbladet) och Markus Oscarsson (TV4) var rörande eniga om att de är opartiska, men att det finns många nya aktörer som inte är det, och som bara vill illa. Exempelvis Näringslivets medieinstitut som mediegranskat om skogen och friskolorna, menade en av panellisterna.
Tomas Ramberg problematiserade på ett förtjänstfullt sätt att man som journalist påverkas av sitt sociala sammanhang när det gäller vad man intresserar sig för. Men han menade också att det egentligen inte är svårt att vara opartisk och hålla rågången till åsikterna. Lätt att säga, svårt att göra är en slutsats av NMI:s granskning av just hur Ramberg rapporterat om debatten om värnskattens avskaffande förra året. De politiska argumenten för ett avskaffande, framförda inte minst av Liberalerna, var minst sagt styvmoderligt behandlade av Ramberg och hans kollegor, medan argumenten för ett bevarande förekom betydligt mer ofta i rapporteringen. Opartiskt? Kanske enligt regelverket i sändningstillstånden eftersom granskningsnämnden inte är intresserade av den här typen av frågeställningar, men inte utifrån en vanlig definition av ordet. Därför är det ”bevis” på Sveriges Radios opartiskhet som högtidligt lades fram av Sveriges Radios vd Cilla Benkö, att SR inte fällts på åtta år, ogiltigt.
Det är förstås bra att Sveriges Radio uppmärksammar opartiskheten. Men det hade verkligen varit uppfriskande om man hade vågat ta in några avvikande perspektiv i SR-bubblan.
Skribenten, Mats Olin, sammanfattar seminariet med en mening:
”De som händelsevis ifrågasätter opartiskheten i nyhetsjournalistiken är politiska extremister eller inte så begåvade”.
Tyvärr framgår inte vem av panelisterna som kunde fälla ett dylikt yttrande – eller i värsta fall – alla tycktes eniga om vad som gäller opartiskhet. I alla händelser är det i det närmaste ett fascistiskt omdöme.